När han upptäckte att målfärgen i kyrkan började flaga av gick Sixten Ahlsved in till församlingens ekonom med förslaget att han skulle måla kyrkan mot att församlingen anställde en extra sommararbetare till kyrkogården.
– Ekonomen svarade att kyrkorådet gör ett stort misstag om de inte går med på det förslaget.
Det misstaget gjorde de inte. Ekonomen kontaktade ett företag som åtog sig att ångtvätta kyrkan så att inte Sixten behövde skrapa den.
– Det tog de 5 000 euro för. Hela projektet, inklusive lönen för den extra sommararbetaren, kostade församlingen 17 000 euro. Målfärgens andel av det var 3 000 euro. Hade församlingen hyrt in någon för målningen hade projektet kostat mellan 60- och 70 000 medan jag målade för min vanliga månadslön.
Att måla tog hela sommaren
Det tog honom hela sommaren 2021 att måla kyrkan. Kyrkan skulle målas två varv och linoljefärgen torka mellan strykningarna.
– Att jobba på hög höjd är inget problem för mig. Jag har tidigare jobbat med att tjära kyrktak och jag tycker om att vara på höga höjder. Den största utmaningen var kanske att det blev ganska tungt att stryka ut målfärgen.
Medan han målade var han samtidigt närvarande på kyrkogården och kunde svara på besökarnas frågor. Han skötte också begravningarna normalt.
Stegen halkade undan
– Jag tycker det är berikande att få träffa folk och många berättar sina minnen om olika släkten, kyrkan och kyrkogården för mig. Det ger mig mycket. Ännu för ett år sedan levde kyrkans sista klockringare. Han var 91 år och hade börjat ringa i klockorna som tolvåring. Varje gång han kom hade jag något att fråga honom.
Klockringaren hade varit med om att måla kyrkan på 50-talet. Då var den redan gul, men kyrkans ursprungsfärg är röd.
– Då målades kyrkan från stegar. Han berättade att när han kom upp till taket sågade han av ett ben på stegen för att få den att passa lutningen på taket och komma vidare uppåt. Men då han klättrade upp halkade stegen undan. Han hann få tag i en kyrkans utsirningar som han hängde i.
Det riskerade inte Sixten Ahlsved göra. Han jobbade från en skylift och fastspänd i en säkerhetssele.
– Man måste ändå vara bekväm med höjden. Det blir inte bra om man spänner sig för den.
Skyliften hyrdes från ett företag i Terjärv över hela sommaren.
– De tog knappt något betalt, för de ansåg kyrkmålningen vara ett allmännyttigt projekt.
Församlingens arbetsskyddsombud påpekade också att han inte får arbeta från stegen. Stegen fick han bara använda med säkerhetssele för att klättra upp till höjder på högst tre meter.
– Då är det ju nästan så prästen borde ha selen på sig på väg upp i predikstolen, säger han med ett leende.
Sista varvet på klockstapeln i sommar
Då kyrkan stod färdigmålad fanns målfärg kvar. Då målfärgen på klockstapeln visade sig vara i lika dåligt skick åtog han sig att måla den följande sommar. Klockstapeln måste han skrapa.
– Följande sommar hade jag en annan typ av skylift. Den kostade 250 euro om dagen så jag fick skynda på med arbetet.
Ännu återstår att stryka ett andra färgvarv på klockstapeln. Det ska han göra i sommar.
– Det är kanske tjugo år sedan kyrkan målades senast. Då var det en regnig sommar så resultatet blev inte så lyckat. Men när jag målade var vädret perfekt, torrt och bra.
Att åta sig målningen underlättades av att Terjärv kyrka är Sixten Ahlsveds hemkyrka.
– Jag hade hjärtat med på ett annat sätt än om jag hade målat en annan kyrka.
Han uppskattar att han jobbat som kyrkvaktmästare på heltid i kanske sju år. Innan han blev heltidsanställd var han fridagsavbytare. Det är 30 år sedan han började med det.
– Jag har varit med så länge att jag känner bra till kyrkogården. Det underlättar mycket att veta var gravarna finns när folk frågar.
Innan Kronoby, Terjärv och Nedervetil församlingar år 2020 blev sammanslagna hade den tidigare samfälligheten en anställd vaktmästare och en fridagsavbytare per kyrka. Som avbytare jobbade han måndagar och tisdagar och ett veckoslut per månad när vaktmästaren var ledig.
– Som första sparåtgärd efter sammanslagningen plockade man bort fridagsavbytaren. Nu är vi bara två vaktmästare på heltid. Det betyder att jag ibland är med vid två gudstjänster i olika kyrkor en söndag.
Gudstjänsten en bonus
Att få delta i gudstjänsten ser Sixten Ahlsved som en bonus.
– Det har funnits planer på att kyrkvaktmästarna enbart skulle jobba på kyrkogårdarna och inte alls i gudstjänsten. I så fall hade något av det mest meningsfulla i arbetet försvunnit, för jag skulle inte vilja lämna den andliga dimensionen i arbetet. Om inte den dimensionen ingick skulle jag inte trivas lika bra. Gudstjänsterna ger ett mervärde i jobbet.
Men när är du ledig?
– Jag har rätt till två lediga dagar i veckan. Det kan ibland vara svårt att ha måndagar och tisdagar lediga om det kommer sorgefolk och ingen är på plats. Jag är ganska flexibel och kan ta två halva dagar ledigt i stället för en hel. Kanske det beror på min konstnärssjäl, men jag har hellre den friheten än att vara bunden av klockan.
Han tycker att Terjärvborna ställer bra upp och jobbar för församlingen.
– Men en större enhet innebär ingen fördel i det avseendet. Man märker också att det är de äldre som är aktiva och när de faller bort sker föryngringen ganska långsamt. Det ser man också bland deltagarna i gudstjänsten.
Årlig storstädning på talko
Den senaste given är att man börjat samlas för att storstäda kyrkan på talko varje vår. Senast deltog 15–20 personer i storstädningen.
– Jag städar regelbundet kyrkan, men det är ju ingen storstädning. Innan man började göra det på talko blev storstädningen i praktiken aldrig gjord. Jag tycker att folk möter upp flitigt. Det är ju också ett sätt att träffas och umgås.
Det finns olika eldsjälar i församlingen. En medlem med kunskap om silver såg till att kyrksilvret putsades varje år. Den kunskapen har nu Sixten fått ta del av.
– Jag fick ett recept på vad som behövs av henne. Jag använde det receptet när jag sammankallade till talko i Nedervetil för att putsa takkronorna där.
Själv har han inget emot att hugga i och jobba fysiskt.
– Jag ser det som min styrka medan det tekniska, som till exempel strömningarna från kyrkan, känns som min svaghet.
För några år sedan noterade han att flera gamla björkar på kyrkogården börjat ruttna och blev en säkerhetsrisk för besökarna.
– Man gräver ju av rötterna på träden. Dessutom skräpade de mycket. Jag fick tillstånd att fälla 28 björkar. Jag fällde dem en vinter då det var rikligt med snö och jag skyddade gravstenarna med granris. Ingen sten gick sönder.
