När jag ringer upp Patrica Strömbäck för intervju har hon bara hunnit tillbringa en halv dag på nya jobbet som kaplan i Närpes församling. Hon har fått kämpa med den klassiska utmaningen på en dagsfärsk arbetsplats – att få e-posten att fungera – men är i övrigt trygg i det nya.
– Jag känner folk och känner Närpes, så det känns fint.
Närmast kommer hon från jobbet som tf kyrkoherde i Solfs församling. Eftersom hon är bosatt i Nämpnäs i Närpes hoppas hon få mer tid över för annat nu när hon inte längre pendlar till arbetet.
– Det måste finnas annat att göra i livet än att köra bil! säger hon.
Vad ser du fram emot i arbetet?
– Jag ser särskilt fram emot att få möta människor vid förrättningar, och vid gudstjänster, där man möts på ett annat sätt.
När det gäller övrig verksamhet vill hon först se och känna in vart församlingen är på väg.
– Om man vill göra saker så behöver man vara flera, och inte ensam. Så där är jag mest öppet nyfiken på vad man kan göra.
Tidigare jobb stöder prästuppdraget
Patrica Strömbäck har en rätt ovanlig arbetshistoria, med hela tre olika yrken i bagaget. Först jobbade hon som ergoterapeut i tjugo år. Sedan sadlade hon om och utbildade sig till diakon, och fortsatte efter det med teologin. Prästvigd blev hon år 2018.
– Jag tänker att min arbetshistoria stöder prästvarandet. Det formar hur man tänker när man möter människor, säger hon.
– Man måste tänka på vem det är man möter och hur man kan mötas. Det är onödigt att prata svårt åt barn, till exempel. När man är med barn ska det vara på barns vis och med vuxna på vuxnas vis.
En annan nyttig erfarenhet från åren som ergoterapeut är att hon då jobbade som företagare inom privata sektorn.
– Det ger en större förståelse för att allt inte är givet, om man inte hade arbete, något att göra, så hade man inte inkomst, man måste jobba själv för att driva saker framåt.
Marta och Maria
Som präst gäller det att ofta ställa sig framför människor. Att uppträda är ändå inte Patrica Strömbäcks första grej.
– Man får öva sig på det. Jag tycker bättre om att prata med, och lyssna på, än att prata åt människor.
Humor är en viktig sak i livet för henne. Humorn hjälper i prästyrket, liksom livserfarenhet som gör att man klarar sig i många olika situationer.
– Man får vara något av en mångsysslare.
När hon ska välja en biblisk förebild blir det därför både Marta och Maria: både den praktiskt lagda och den lyssnande. Båda behövs.
Patrica Strömbäcks rötter finns i Nyland. Till Närpes flyttade hon redan 1985, då hon och hennes man ännu var studerande. På heltid har hon bott i Närpes sedan 1988.
Vad tycker du är det bästa med Närpes?
– Jag tycker att Närpesborna är öppna och rättframma, på ett trevligt sätt. De är nyfikna på världen. Närpesbor finns lite överallt, det vittnar också om en nyfikenhet. Var man än är kommer man att höra Närpesdialekt!
– Jag tror att man är stolt över att vara Närpesbo, det finns något ”räjdigt” i det. Man är stolt här över att ha ett arbete. Det spelar ingen roll vad man gör, men det är viktigt att man har något att göra och klarar sig.
Patrica Strömbäck
Är kaplan i Närpes församling.
Familj: Man och hund. Tre vuxna barn, två barnbarn.
Bor i Nämpnäs, Närpes. Uppvuxen i Esbo och Helsingfors.
Favoritord på Närpesdialekt: ”gåråt”, som betyder lerigt.
Hemlig talang: Kan vifta på öronen. ”Det betyder ändå inte att jag skulle tjuvlyssna!”
På fritiden: långa promenader med hunden, läsa och sticka, vara på sommarstugan.”Tycker om att rita och måla, men det är så länge sedan jag gjort det, så jag tror att jag måste sluta säga det!”
