Nina Åström har uppträtt i ett trettiotal länder. Just nu är hon aktuell med boken "Måltider i öknen – Picnic in the Desert".

"Vi har samma kärna och samma behov"

musiker.

Nina Åström har uppträtt för miljonpublik, men också i fängelser i Ukraina och Ryssland. Hon går dit hennes kall för henne.

2.5.2023 kl. 11:32

Musikern och artisten Nina Åström är en kosmopolit med stadiga rötter i Karleby. Hon har uppträtt i över 30 länder, med kristen musik hon bland annat själv skriver.

I din bok Måltider i öknen skriver du att när du ser tillbaka fanns det mycket du behövde lära dig. Vad behövde du lära dig?

– I ett nötskal behöver jag lära mig mer om Jesus och mer om mig själv, för att bli ännu mer det jag är. Det blir jag bara i Jesus sällskap. Han har min identitet hos sig. Ju äldre jag blir, desto mer Nina ska jag bli. När man blir sig själv blir man till glädje och välsignelse för andra.

Du har jobbat med fängelseevangelisation i både Ryssland och Ukraina, hur ser du på det som händer i de båda länderna nu?

– I början var jag mycket i Ryssland, men nu har det inte varit möjligt i snart tio år. I Ukraina finns det få provinser jag inte varit i, till och med i Butja har jag spelat. Jag har förstås många kära vänner där. Det är en självklarhet, men jag säger det ändå: Om du känner människor, de har namn och liv du känner, du vet hur gatorna ser ut och hurdan maten är, du vet hur det är att vakna och somna på en plats, då blir det på ett annat sätt att höra nyheter därifrån. Jag väntar på att få åka dit igen och håller kontakten dit.

Ditt starkaste intryck från fängelsevärlden?

– Jag var först motsträvig till att åka, sedan märkte jag att hej, det här funkar! Det var lite som att komma hem. Det är svårt att förstå förnuftsmässigt, men Gud gjorde säkert något med mina ögon.

– Vare sig det är mördare, prostituerade, drogberoende, eller någon fin och högt uppsatt människa i väst; jag har ingen skillnad längre vem jag uppträder för. Människor är människor, vi har samma kärna och samma behov.

Tron på Jesus är grunden för allt du gör, men har du också tvivlat?

– Jag tror att man inte kan undkomma tvivel om man är troende, och speciellt inte om man är ärlig och tänker på saker. Tvivel är något som kommer och man ska inte bli desperat om man tvivlar. Gud tål nog att vi har frågor. Att vilja gå till Herren med sina frågor och hållas nära Honom tror jag är en skillnad mellan tvivel och otro.

– Ofta kan det vara bara en kort stund som tankarna flyger: tänk om ... Då försöker jag tänka tanken till slut, och jag kommer till att jag har inget annat än Jesus. Jag vet hur svag jag är och hur mycket jag behöver honom, jag vet att jag inte kan vara utan honom.

Du deltog i Eurovisionsschlagerfestivalen år 2000, vad är den mest bestående insikten?

– Det är det största uppträdandet jag gjort, men i artisternas green room, där alla sitter och väntar och kamerorna går, där förstår man det verkligen: Vi är alla människor. Alla vill bli älskade och sedda.

Sann bekräftelse finns bara i Jesus skriver du, samtidigt måste man som artist få yttre bekräftelse, hur balanserar du i detta?

– Jag försöker tänka mer utifrån att jag har en uppgift. Om du är troende är du en tjänare. Det betyder inte att du måste vara en dörrmatta. Du tjänar med den ställning du har. Det gäller att veta vad som hör till jobbet och vad som kommer från dig själv: ”jag ska ha”, ”Vet du inte vem jag är?” och så vidare.

– Att vara modig eller säker på sin sak och ödmjuk utesluter inte varandra.

Känner du någonsin att det är slitsamt att vara människa, att räcka till för familj, vardag och ditt kall?

– Svaret är ja! Jag har rest i nästan 40 år, kroppen vet nog av det. Det kräver mycket av familjen också. Jag har en man som förstått vad jag gör.

NINA ÅSTRÖM

Gör:

Musiker, låtskrivare, evangelist. Har gett ut ett femtontal skivor och uppträtt i mer än 30 länder, bland annat inom fängelseevangelisation.

Familj:

Man och två vuxna döttrar med familjer.

Aktuell med:

Boken Måltider i öknen – Picnic in the Desert (Aikamedia).

Kommer från:

Karleby, bor också i södra Finland.



jordfästning. I takt med att finländarna i högre utsträckning inte hör till kyrkan ökar också antalet kyrkliga jordfästningar av icke-medlemmar. 1.11.2016 kl. 15:38

Ekumenikfest. Glöm trista anföranden och reformationsårsjippon. Temperaturen i Malmö Arena är värme, kärlek och intensivt hopp. 31.10.2016 kl. 18:52

Påvebesök. – Det känns som om de som är här vill enhet, säger Emma Audas, som var med när påven besökte Malmö. 31.10.2016 kl. 15:49

profilen. Kyrkan är generös, man kan få det man behöver fast man inte är så säker på vad man kan ge tillbaka, säger Malin Klingenberg. 27.10.2016 kl. 16:27

syrien. – Vi som är ledare måste visa ledarskap: att det finns en framtid för oss i Syrien, säger Harout Selimian, som leder en kyrka i Aleppo. 27.10.2016 kl. 11:12

Helsingfors. Drumsöborna förlorar S:t Jacobs kyrka, medan Petrusborna kan få sin första egna kyrka. Matteus församling söker hyresgäster. 26.10.2016 kl. 11:31

vanda svenska församling. Nu finns den goda viljan att gå vidare. Det är budskapet efter helgens biskopsvisitation i Vanda svenska församling. 24.10.2016 kl. 16:42

profilen. Att vara kristen är att ropa in dem som försvinner, säger författaren Kristian Lundberg. 19.10.2016 kl. 15:34

flyktingar. Känslan av maktlöshet gjorde att Munsala United valde att hoppa av seriespelet i augusti. Nu fortsätter laget att utmana beslutsfattarna. 20.10.2016 kl. 01:00

Äktenskap. När den nya äktenskapslagen träder i kraft nästa år kan samkönade par få en juridiskt giltig vigsel i kyrkan. 18.10.2016 kl. 15:47

biskop. Biskop Guy Erwin är osageindian, homosexuell och kristen. – Det är lätt att gå sin väg, det svåra är att stanna och jobba för kyrkans framtid, sa han under sitt Finlandsbesök. 18.10.2016 kl. 12:00

Bok. Att ta sin konst på allvar, att försöka välja sitt liv och ibland inse att det inte går. Ylva Pereras debutroman Dödsdalsdansösen handlar om att leva i en värld som kunde vara magisk men ofta blir tragisk. – Jag tror vi alla längtar efter att misslyckas men ändå märka att det bär. 17.10.2016 kl. 13:09

Bok. Naondel är Maria Turtschaninoffs mest imponerande verk hittills, tycker Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds. 17.10.2016 kl. 13:22

Klockringning. Berghälls kyrka var först med klockringning varje dag för offren i Aleppo. Nu hakar fler församlingar på. 13.10.2016 kl. 11:02

Specialmässa. "Tänk dig Beatles LP skiva som hakat upp sig samtidigt som du hör tvättmaskinen slå på centrifugen." 12.10.2016 kl. 10:07

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00