Insamlingen Gemensamt Ansvar fokuserar i år på våld och konflikter bland unga. År 2021 upplevde så många som 39 000 finländska barn att de utsattes för våld i skolan varje vecka.
Selma Nylund är idag en nästan 20-årig ung kvinna, som blev student förra våren. Hon har nu ett mellanår och studerar konst på folkhögskola. Hon är en av dem som under många år måste känna på hur det är att vara utsatt. Redan i dagis upplevde Selma att hon blev utfrusen, inte fick vara med i lekarna. Utanförskapet fortsatte sedan genom hela lågstadiet och ända upp i högstadiet. Det var först i gymnasiet som Selma kände att skolan på riktigt tog tag i problemen och tog henne på allvar.
Selma blev mer utsatt för psykiskt våld. Redan i lågstadiet var det någon som tog alla tillfällen i akt att trycka ner henne – allt hon gjorde var fel, hennes kropp var fel, att hon spelade klarinett var fel.
– I högstadiet blev det ännu värre. De pojkar som retade mig redan i dagis började bland annat ta foton som de editerade och lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig. Det var också en flicka som gjorde allt för att påpeka att klädseln var fel. Det spelade ingen roll vad jag hade på mig så var det fel. Jag försökte göra ”rätt” så att hon inte skulle kunna hitta något att skratta åt, men om det inte var mina kläder som var fel, så var det något jag sade.
Kan du se någon orsak till att det blev så här?
– Det är jätteviktigt att lyfta fram att det aldrig är mobbningsoffrets fel, de som mobbar hittar alltid någon att mobba, offren kan aldrig göra rätt hur de än försöker. Det spelar ingen roll hur man försöker ändra på sig.
Vem fick du stöd av?
– Det var särskilt min bästa vän som sade ifrån under hela skoltiden. Läraren i klass sex såg också till att min vän och jag kom på samma klass i högstadiet. Det känns som att de vuxna i högstadiet resignerade och gav upp. Om de ska säga till varje gång någon säger något elakt måste de säga till hela tiden, dagarna i ända.
Selma tycker att man behöver ta itu med frågor som ”Hur ska vi vara mot varandra? Vad får man säga och göra och vad får man inte säga och göra?” tidigare, senast i förskolan. Selma tycker också att de vuxna ska lyssna och agera. Ett barn ska inte behöva känna sig förminskat på grund av att vuxna säger ”det där är inte mobbning”.
Hur ser livet ut idag, har du kunnat gå vidare?
– Fast jag nu tagit studenten ekar mobbarnas ord i mitt huvud så att jag börjar tvivla på mig själv: Kan jag faktiskt gå klädd så här, kan jag prata så här? Jag har stunder då jag tvivlar på mig själv och analyserar mig själv mycket. Fast det har nog blivit bättre.
Vad skulle du vilja säga till barn som nu känner sej utsatta?
– Det är inte deras fel, de ska inte behöva ändra på sig. Jag vet att högstadietiden känns evighetslång, men det finns en tid efter det, våga hoppas på det. Det kommer en tid då du kan skapa din egen vänkrets och vara mer fri.
Vad skulle du vilja hälsa till mobbarna?
– Du har det kanske svårt hemma, ingen ser dig, du har dåligt självförtroende och påverkas av grupptryck – men du får inte trycka ner andra för det!
Till offrens föräldrar vill hon säga:
– Lyssna på ditt barn! Säg att de kan berätta allt för dig! Skanna in hur ditt barn mår, känn in! Om barnet inte vill prata med dig eller det inte räcker med att prata med dig, om barnet behöver någon utomstående att prata med, kan du ta reda på vem eller var och föreslå det, fråga om barnet vill att du fixar en samtalskontakt. Vissa saker går det lättare att prata om med en utomstående som inte är ens förälder. Försök att inte ta illa upp i så fall utan ta reda på var barnet kan prata av sig och skjutsa barnet dit.
När det gäller mobbning finns det inga vinnare. Både mobbarna och deras offer behöver få hjälp. Vi vuxna kan se till att man ingriper i våldssituationer. Vi kan ge adekvat stöd som sätts in i ett så tidigt skede som möjligt. Genom att klarlägga bakgrunden till händelserna kan vi hjälpa och kanske till och med lyckas bryta våldsspiralen.
20 procent av de insamlade medlen från Gemensamt Ansvar går i år till Stationens Barn, en organisation som arbetar både på finska och svenska. Pengarna kommer att användas för att reda ut långvariga och omfattande fall av skolmobbning, och genom gatumedling där medlarna är professionella inom ungdomsarbete.
