Milja Westerlund är diakon i Sibbo svenska församling.

Det knyter sig i bröstet

Kolumn.

"Vad är det som får våra barn att göra varandra illa?"

8.2.2023 kl. 10:51

Jag har just träffat kommunens specialungdomsarbetare och hört om de sista våldsdåden barn emellan. Om de bara vore de sista!

Förnedrande. Hot. Misshandel. Filmande av det hela. Tyvärr vet du vad jag talar om. Barnen söker sig till en grupp för att känna trygghet, det är så som gäng uppstår. Och gängen behöver ha trovärdighet, andra ska veta att det här gänget är starkt. De som inte känner för att söka sig till gänget gör sig alltmer osynliga, drar sig undan.

Vad är det som får våra barn att göra varandra illa? Avsaknad av respekt, för andra, för barnet själv! Det fula tilltalet till alla och överallt: till kompisar, till lärare, i hemmen? Kanske det är där det börjar, det konkreta. I okärlek.

En folkrörelse för kärlek till vår nästa, så beskrivs kampanjen Gemensamt Ansvar. I år är det våld bland barn och unga som lyfts fram. Ett kärleksfullt bemötande kan göra under för den trasiga. Men sällan räcker det med endast ett sådant bemötande. Nu krävs det att vi alla modigt och respektfullt möter barn och unga, alla av dem.

Senast jag, som privatperson, gick emellan då 13–15-åringar hade gått i väg med en nioårings sparkcykel blev det läskigt. För mig, som har tillit till de unga och visar det! Jag blev satt i försvarsposition, direkt. Dessa unga kunde inte använda sig av andra handlingsmodeller än att gå till attack mot den vuxna. Om jag bara hade haft min Saapas-väst på mig, skulle de ha sett på långt håll att jag kom för att möta dem med respekt! Det blev svårt, polisen blev inblandad, det löste sig.

Barnet fick tillbaka sin scoot, men rädslan för ungdomar blir kvar hos både honom och hans kompisar. Inom några år kommer de små väl antingen att röra sig i sin egen hänsynslösa hop för att ha gängstyrkan, eller så har de gjort sig själva osynliga för att hållas undan. Min son är en av dem och båda scenarierna får mig att må illa.

För att igen ställa mig på den svagas sida framför ungdomar kommer jag nästa gång att behöva ta till modet. Visst gör du det också? Visst ska vi, unga, vuxna och gamla, möta varje barn och ungdom med en bekräftande vänlig blick och säga: Hej!

Milja Westerlund


Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55