Tillgänglighet handlar ibland om detaljer, att inte kombinera en ramp med en hög tröskel, säger Elisabeth Hästbacka.

”Jag kunde spika upp teser om tillgänglighet”

delaktighet.

Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda.

25.1.2023 kl. 15:21

Den festliga dagen var äntligen inne, våren 2022. Promotion i Åbo domkyrka! Elisabeth Hästbacka hade doktorerat i socialpolitik och skulle nu promoveras. Hon har medfödd benskörhet och rör sig med rullstol.

– Runt hela kyrkvallen går en hög trottoarkant, som man inte kan komma över med elrullstol. Jag fick åka runt till baksidan av kyrkan, där fanns en brant stig av kullerstenar upp till den tillgängliga kyrkdörren. Tjälen hade kanske gjort sitt och stigen var som en åsrygg, så det gällde att köra med tungan rätt i mun för att inte halka ner. Det var som ett äventyr att ta sig fram!

Ansvaret för miljön runt en kyrka faller väl i huvudsak på staden, funderar hon, och pekar inte finger på någon.

– Men just då tänkte jag att jag kunde ha varit lite av en tillgänglighetens Martin Luther och spikat upp några tillgänglighetsteser på kyrkdörren.

Elisabeth Hästbacka berättar varken surt eller uppgivet om promotionen. Hon är van vid utmaningar och verkar ta sig an det mesta med energi och ett lösningsinriktat sinnelag, inte minst i sitt jobb som tillgänglighetskoordinator för Vasa stad. Hon väljer också sina strider.

– I egna vardagssituationer är humor också en viktig del. Man måste kunna skratta åt sig själv och olika komiska situationer, för de kommer hela tiden.

De fördomar hon mött har oftast bestått av att folk trott att hon är yngre än hon är eftersom hon är kortvuxen.

– Barn kommer ofta och frågar och tittar nyfiket. Men jag tar det som en chans att berätta.

Kyrkans ansvar

Tillgänglighet handlar om många olika saker. Det berör det logistiska, men också sinnen som syn och hörsel, och människors attityder.

– Tillgänglighet handlar om att man måste tänka ända fram. Det räcker inte med att en byggnad är tillgänglig, du måste också kunna ta dig fram till byggnaden.

– Och ofta handlar det om detaljer. Om du har en ramp, men en för hög tröskel vid dörren så tappar rampen lite av sin funktion.

Tycker du att kyrkan är bättre eller sämre att på att beakta tillgänglighet än övriga samhället?

– Bemötandedelen är bättre i kyrkan, den är inkluderande. Men det finns många gamla kyrkobyggnader, och då kan tillgänglighet vara ett problem. Samhällsklimatet är kanske lite svalare på ett allmänt plan än i kristna sammanhang, medan infrastrukturen kan vara mer modern än i kyrkliga lokaler, så det är lite både och.

Men jag hoppas man kunde hitta kreativa lösningar, om alla ska vara välkomna och kyrkan ska leva som den lär.

Tillgänglighet och estetik behöver inte utesluta varandra, det går att göra saker snyggt, påpekar hon.

– Jag förstår det historiska värdet på många kyrkobyggnader, och det vill jag inte heller underskatta. Men jag hoppas man kunde hitta kreativa lösningar, om alla ska vara välkomna och kyrkan ska leva som den lär.

Kyrkan har ett särskilt ansvar i frågor om tillgänglighet.

– Det är vad hela kristendomen handlar om. Vi är alla Guds barn och vi är alla likvärdiga, det är utgångspunkten. Det finns otaliga exempel på hur Jesus mötte personer med funktionsnedsättningar, han ryggade inte för någon och han såg dem som inte alltid var sedda. Det är så vi borde leva. Det är viktigt för alla i samhället, men för kyrkan är det speciellt viktigt.

Hon ser tydligt att hon kommit till den punkt hon är i dag av en anledning.

– Jag tror inte att det bara är en slump, utan det är det här jag ska göra. Min personliga tro är en av mina drivkrafter och den sammanfaller med min värdegrund och det jag jobbar för.

Ingen bomull

Elisabeth Hästbacka är uppvuxen i Terjärv och beskriver en lycklig barndom.

– Hemifrån har jag alltid fått det stöd och den hjälp jag behöver, och jag är oerhört tacksam för det. Trots min benskörhet så har jag inte vuxit upp i bomull. Jag har suttit på med storebror när han kört snöskoter, åkt gummibåt på ån och burits upp på hustaket av min pappa. Mina föräldrar har alltid behandlat mig och min bror jämlikt och inte förväntat sig mindre av mig än min bror, till exempel i termer av att klara sig i skolan.

När hon började skolan i Terjärv lågstadium, och senare i Kronoby högstadium, byggdes hissar i båda byggnaderna för att hon skulle kunna ta sig fram överallt.

– Sedan har förstås många efter mig haft glädje av hissarna, inte minst städpersonalen. Tillgänglighet gör aldrig något sämre för någon.

Några av de vänner som står henne närmast och som hon fortfarande har kontakt med är sådana som bott i granngårdarna.

– Jag har aldrig behövt känna mig annorlunda, och det har inte gjorts något nummer av att jag behöver assistans. Jag har hängt med!

Hon vill slå ett slag för inklusion i stället för segregation.

– Det vill säga om man gör det på rätt sätt och med tillräckligt stöd.

När hon som ung deltog i församlingens ungdomsverksamhet var det alltid någon som bar ner henne till källarlokalen där ungdomarna höll till. Att hon är kortväxt och lätt att bära har varit tacksamt.

– Men om man sitter i en hundrakilos elrullstol är det något helt annat. Det måste finnas praktiska förutsättningar att delta. God vilja räcker inte alla gånger.

Hon har sjungit i kör i hela sitt liv, först i församlingens barnkör och nu i en ekumenisk gospelkör. Hon känner till fall där någon med ett rörelsehinder dragit sig för att sjunga i kör om det inte funnits möjlighet att ta sig upp på scenen utan att bli lyft.

– Jag brukar säga att tillgängligheten ibland slutar vid scenkanten. Det handlar inte bara om besökare. Personer med funktionsvariationer kan ha vilken roll som helst.

Hon har sett det som viktigt att vara med i olika sammanhang.

När mitt fadderbarn blev döpt ville jag upp som alla andra faddrar.

– Jag vill inte låta mig hindras från att vara med bara för att det finns lite hinder, på det viset vill jag visa att det finns behov av tillgänglighet.

– När mitt fadderbarn blev döpt ville jag upp som alla andra faddrar, men altaret i just den kyrkan var inte tillgängligt för elrullstol, så jag lyftes upp med manuell rullstol, vilket inte är så smidigt.

Tillgänglighet gynnar alla och dess vikt minskar inte.

– Vi har en åldrande befolkning, och kyrkan är viktig för den äldre generationen, så tillgänglighet är en investering för framtiden.

Hon har en hälsning till alla nya och gamla förtroendevalda i församlingarna.

– Kom ihåg att tänka på och beakta de här sakerna! Det finns mycket värdefull sakkunskap om tillgänglighet, exempelvis funktionshinderorganisationer, privata aktörer och funktionhinderråden i kommuner och städer. Besitter man inte erfarenhetskunskap själv kan man ta reda på och inkludera kunniga. Involvera också personer med funktionsvariationer. Det finns lösningar och teknik för det mesta.

Finns det politisk vilja och resurser för tillgänglighet i vårt land?

– Nja … de flesta håller väl med om att tillgänglighet är bra, men det blir ibland på festtalsnivå. Det jag stör mig på är att lagstiftningen sätter en miniminivå, men det tenderar att vara det vi maximalt gör, om ens det. Ibland skulle jag ha lust att så att säga slå folk i huvudet med FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där tillgänglighet lyfts fram. Vi talar om mänskliga rättigheter, inget mindre än det. Tillgänglighet är inte ett trevligt tillägg, ett ”nice to have”, det är en människorätts- och jämlikhetsfråga.

Elisabeth Hästbacka

  • Jobbar som tillgänglighetskoordinator för Vasa stad där hon bland annat samarbetar med byggnadstillsynen, skriver tillgänglighetsutlåtanden och planerar tillgänglighetskartläggningar. Samarbetar också med informationsavdelningen om digital tillgänglighet och med många föreningar och organisationer. Är sekreterare i rådet för personer med funktionsnedsättning i Vasa.
  • Endast en handfull städer i Finland har en anställd tillgänglighetskoordinator.
  • Elisabeth har medfödd benskörhet (osteogenesis imperfecta), liksom drygt 300 finländare. Sjukdomen rör sig på en skala från svår till lindrig.


HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53

JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38

kyrkoherdeval. Biskop Bo-Göran Åstrand, vad gjorde att du bedömde att du behövde ställa in ditt program och åka till Pedersöre? 10.9.2021 kl. 14:28

FÖRSÄLJNING. Lägerholmen Mataskär i Esbo, med alla sina byggnader, har sålts till en privatperson för ett sjusiffrigt belopp. 8.9.2021 kl. 10:15

kyrkoherdeval. I söndags träffades Pedersöre församlings tillträdande kyrkoherde Mia Anderssén-Löf, vice ordförande Krister Mård och biskop Bo-Göran Åstrand för att utbyta tankar kring församlingsarbetet. 7.9.2021 kl. 12:45

BÖN. När man inte klarar av att be kan man testa att be på ett nytt sätt. 3.9.2021 kl. 15:18

RÄTTEGÅNG. Besvärstiden gick ut och hovrättens dom överklagades inte – den frikännande domen i målet mot Martyrkyrkans vänner står alltså fast. 2.9.2021 kl. 16:56

studieliv. Sonja Jakobsson rör sig i högskolornas korridorer och får ägna sig åt något av det hon gillar mest – att höra människors berättelser. 2.9.2021 kl. 16:52

studier. Moa Widjeskog studerar på ett kristet college i Kentucky. Hon har mött värme och vänlighet, men också attityder som är helt främmande för henne. 2.9.2021 kl. 09:19

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21