Helena Hollmérus jobbar som ledare för småbarnspedagogiken i Johannes församling.

Hösttankar

Helsingfors.

I skrivande stund kan jag inte se mig mätt på höstens vackra färger omkring mig: Träden, solen, den blå himlen och havet. Lingonen, de halvtorra blåbären med brinnande röda blad och svamparna jag sällan hittar, allting är som en vacker tavla. Ju äldre jag blir, desto bättre blir jag på att stanna upp och njuta av det som finns runtomkring mig i stunden.

13.10.2022 kl. 12:00
Eller, för att hålla mig till sanningen, är det så jag önskar att jag skulle göra. Verkligheten är ju ändå ofta den att då det är bråttom på arbetet eller på fritiden så rusar jag fram och försöker prestera maximalt. Jag får en lite osund kick av att prestera väl, och då glömmer jag allt njutbart som finns runtomkring. ”Förgänglighet och åter förgänglighet!” säger Predikaren. ”Allt är förgängligt. Vad vinner en människa med all sin möda, som hon gör sig under solen? Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar.”
Hösten vackra färger ger mig också en känsla av vemod. Sommaren drog förbi, hösten kom och småningom blir det igen dags att stänga sommarstugan och avsluta arbetet där inför vintern. Hur många somrar kommer jag att få vara frisk? Hur många somrar kommer jag att orka arbeta med att förbättra det vi drömmer om? Arbete är Guds välsignelse sade någon, men hur blir det sedan om kroppen inte orkar arbeta längre? Var söker jag då mina kickar?
När naturen drar sig tillbaka, och alla helgons dag sakta närmar sig, funderar jag också på hur min egen inställning till sorgen, saknaden och döden har förändrats under åren. När jag var liten var jag ångestfylld inför tanken på att någon jag älskade skulle dö. Jag hann ändå bli väldigt vuxen innan någon i min närmaste krets gick bort. Nu reflekterar jag över att jag börjat acceptera att det är livets gång. Det är sorgligt och ledsamt, men inte längre ångestfyllt.
Jag tänker också på saknaden efter personer jag fått lära känna tidigare, men inte längre kan träffa så ofta, om alls. Jag tänker på alla i min hemby, där jag bodde i drygt 40 års tid, och jag tänker på alla de familjer jag lärde känna via arbetet i församlingarna i Pojo och i Ekenäsnejden.
Många av dem är vänner på sociala medier, och det ger mig glädje att följa dem trots att jag själv inte är aktiv. En flytt i vuxen ålder betyder att många av dem som verkligen känner mig inte längre finns nära. Jag vill säga till alla jag saknar att jag bär dem i mitt hjärta, och att de egentligen finns väldigt nära mig.
Helena Hollmérus
Foto: privat


val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46