Ett glatt foto från första körövningen, Linn Laulajainen i gul tröja.

I kören finns det plats för alla

pargas.

Den nya Jippii-kören i Pargas har som mål att erbjuda barn och unga en gemenskap där ingen ska behöva känna sig utanför. – Det är fint och terapeutiskt att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, säger dirigenten Linn Laulajainen.

29.9.2022 kl. 15:47

Den nya barn- och ungdomskören som följer Jippii-konceptet hade sin första övning söndagen den 18 september.

– Jag drömmer om en kör med låg tröskel som blir en gemenskap för barn och unga av alla sorter – inte bara för dem som är duktiga på att sjunga, säger dirigenten Linn Laulajainen, som leder kören tillsammans med församlingens ungdomsarbetsledare Solveig Björklund-Sjöholm.

– Jag vill att kören ska vara en plats där man får vila i att få vara barn, ett Guds barn, accepterat, älskat och väl skapat, utan att behöva känna att man är fel på något vis.

Tanken föddes under coronatiden, då barnen plötsligt uppfattades som ett hot – som personer som kunde överföra bobbor till sköra far- och morföräldrar och på det viset utgöra en fara för äldres liv.

– Då kände jag att jag ville ta alla barn och unga under mina vingar och bjuda in till Guds välkomnande famn, där man får andas ut och vara trygg, utan rädsla. Ett ställe där man räcker till, med alla bobbor, hull och hår. Inför Gud får man vara helt accepterad och älskad. Jag ville erbjuda en plats också för dem som är oroliga, som kanske är lite rädda eller ångestfyllda eller annars i kläm.

Hon fastnade för att grunda en kör enligt Jippii-konceptet: ett körnätverk som finns i många länder och som jobbar med en repertoar som hon tycker känns väldigt frigörande. Det finns redan ett tiotal Jippii-körer på olika håll i Finland.

– Det är sånger som kan ta en tillbaka till nuet när man känner sig stressad. Jag behöver dem också personligen, för jag kan också själv tappa bort mig i min oro. När jag sjunger Jippii­låtarna är det som om något faller på plats. Jag inser att Jesus går vid min sida, jag är inte ensam. Jag kan, med Guds hjälp, gå på vatten.

Förkroppsligad gemenskap

Hon skulle önska att evangeliets glada budskap fick beröra alla barn och unga i Pargastrakten.

– Man behöver inte känna sig som en näktergal utan bara känna att man vill vara tillsammans med andra i en vänskaplig och glad anda. Vi sjunger och dansar och skuttar. Den som inte vill sjunga kan spela ett instrument.

Hennes egen familj är troende, och hon vill gärna att också andra barn ska få ta del av den glädje som finns i Jippii-sångerna.

– Jag tycker budskapet är rakt och kraftigt och okonstlat. Det är något jag velat att mina barn ska få, undervisning om hurdan Gud är och möjligheten att träffa andra barn och dela den glädjen.

Hon har själv sjungit mycket i sitt liv, både i olika körer och som solist.

– Jag vet att det är ett hälsosamt och terapeutiskt sätt att vara tillsammans med andra. Det är fint att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, att få uppleva att alla har sin plats. Musik är nästan som förkroppsligad gemenskap.

I en av hennes favoritsånger sjunger man om att Jesus är tröst för den sorgsna, en vän för den ensamma, vila för den trötta.

– Jippii-missionen är ivrig att banda in en hel skiva på svenska och över att åka på turné till Åbolands skärgård nästa sommar med ett segelfartyg och konserter.

Kören skulle behöva någon som kan översätta Jippii-sånger till svenska och hjälpa till med att producera nytt material på svenska. Hon gillar också de pinfärska, svängiga Jippii Youth-popsångerna.

– Vi välkomnar alltså också unga till en egen Jippii Youth-del av kören .

– Det finns också en möjlighet att sjunga solo, så unga har en viktig plats i kören. Alla kan vara med och ha sin egen plats – dessutom är det fint att få vara med och spela in en skiva. En dröm är att engagera Mikael Svarvar för ett körveckoslut med gospelglädje!

Kören övar söndagar kl. 16–17 i Pargas svenska församlings församlingssal. Kl. 17 är det mellanmål och chill för dem som vill stanna kvar.

Sofia Torvalds


rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02