Det började med att biskop Bo-Göran Åstrand ringde upp grafikern Anders Eklund för uppdraget att skapa en logotyp för Borgå stifts 100-årsjubileum år 2023. Anders bollade uppgiften vidare till sin dotter Moa Eklund, som brukat sköta illustrationer för hans företag.
– Jag talade med biskopen i telefon, och han berättade att det behövde framkomma att stiftet fyller hundra år och att logon måste fungera både som stor, liten och i svartvitt. Sedan fick jag i princip göra vad jag ville, säger Moa Eklund.
Åt vilket håll började dina tankar gå?
– Det första jag gjorde var att kolla upp logon från andra kyrkor och församlingar: amerikanska och svenska. Jag fastnade ganska snabbt för ett träd, som bär på mycket symbolik. Det finns rötter som ger näring, grenarna som träder håller uppe. Jag inspirerades också av Gondors vita träd i Sagan om ringen. Trädet är dött, men växer igen när riket får en ny konung. Trädet blir en symbol för liv och ordning i kungariket.
"Det finns rötter som ger näring, grenarna som träder håller uppe. Jag inspirerades också av Gondors vita träd i Sagan om ringen. Trädet är dött, men växer igen när riket får en ny konung. Trädet blir en symbol för liv och ordning i kungariket."
Trädet har nio frön. Symboliserar de prosterierna?
– Ja. Bladen är församlingarna och trädet är Borgå stift. Bladen är i Borgå stifts färger: rött och gult. Trädet blir ett höstträd med många olika färger. På hösten är träden som vackrast.
Vad betyder Borgå stift för dig? Jag tippar att många i din ålder inte ens vet vad Borgå stift är.
– Stiftet är ju alla svenskspråkiga församlingar tillsammans. Jag har varit församlingsaktiv hemma i Jakobstad, men det var först när jag flyttade till Helsingfors som jag upptäckte vilken gemenskap det finns i stiftet. Församlingarna är faktiskt kopplade till varandra: någon här känner någon därhemma, ungdomsledaren här känner ungdomsledaren där. När BG (biskop Bo-Göran Åstrand), som varit präst på mitt konfirmandläger och känner mina föräldrar, blev biskop fick jag höra mer om saker som händer i stiftet. Allt kom lite närmare.
Hur tidigt började du teckna?
– Jag har ritat mycket i hela mitt liv. De senaste tre–fyra åren har jag börjat hjälpa till i min pappas företag. Det är fint att han litar på att jag kan någonting.
Hur är det att samarbeta med sin pappa?
– Det är lätt på det viset att det är låg tröskel att be om hjälp: det är bara att gå till kontoret och säga hej. Han vet hur jag jobbar och vad jag kan. När vi skulle göra en video åt yrkeshögskolan Optima kom han till mig och frågade: Kan du animera? Nä, sa jag. Kan du lära dig det? frågade han. Jo, säkert, sa jag. Så jag fick lära mig animera.
– Samtidigt kan vi krocka för att vi är ganska likadana. Vi kanske antar att den andra förstår hur vi menat och då kan det hända att någondera tänker ”det där borde du ju ha vetat”. Men för det mesta löper det fint.
Är du aktiv i någon församling i Helsingfors?
– Jag börjar på. Jag har varit på min första övning med kören His Master’s Noise och träffat både gamla bekanta och nya vänner. En kompis har dragit med mig på en kaffestund som ordnas av LFF, och jag har också varit i Petrus församling. Jag är på gång med att bygga upp en gemenskap i Helsingfors.
Vad vill du göra i framtiden?
– Jag studerar nordiska språk med sikte på att bli lärare i modersmål. Men i somras hade jag ett uppvaknande: jag kan göra vad jag vill, men vad vill jag faktiskt göra? Vill jag jobba som moddalärare? Vill jag jobba med design? Det varierar lite. Jag är också väldigt intresserad av typografi och skulle gärna studera ett år i Stockholm för att lära mig mer om det.
–––––––––––––––––
Moa Eklund
GÖR:
Studerar nordiska språk i Helsingfors, jobbar deltid på sin pappas kommunikationsbyrå
Antonomia.
FAMILJ:
Föräldrarna Anders och Maria Eklund och två syskon. Många viktiga vänner.
Första teckningen:
”Den första jag minns gjorde jag som femåring. Jag hade ritat några gubbar och min farmor broderade teckningen och ramade in den. Det var fint!”
