Svitlana Kudryakova med barnen Mohammed Ali och Nour trivs bra i Lappfjärd. FOTO: PRIVAT

Församlingen har varit ett stort stöd för Svitlana Kudryakova

Kristinestad.

Våren med flyktingarna från Ukraina engagerade många i Kristinestadstrakten. Också i församlingen ledde Ukrainaläget till en febril verksamhet.

18.8.2022 kl. 11:11

Hur skulle man bäst välkomna ukrainarna som anlände under våren? Utöver den akuta hjälpverksamheten med matutdelning och insamlingspunkter för olika saker kom samlingar igång. Från och med slutet av februari ordnades ”Bön för fred” varje onsdag kväll i Kristinestads kyrka och i Lappfjärds församlingshem fredag kvällar. Under de här kvällarna kunde ortsborna och ukrainarna knyta kontakt och lära känna varandra. Tolkning till ukrainska erbjöds.

– På kvällarna har vi bett för fred i världen, berättar kyrkoherde Daniel Norrback. När vi startade fredsbönerna tänkte vi förstås specifikt på Ukrainaläget. Vi har ändå inte velat begränsa det enbart till Ukraina, så att man ska få känna sig inkluderad varifrån man än kommer i världen.

Programmet på fredsbönerna har bestått av bibelläsningar på svenska, engelska och ukrainska, en kort andakt över någon av texterna, Taizésånger på olika språk och bön.

Till sist har vi erbjudit personlig förbön med handpåläggning för den som önskat. Det har varit populärt bland ukrainarna.

En stund med kaffe, te och gemenskap har avrundat kvällen.

– De flesta ukrainare som kommit till Kristinestad hör till ortodoxa kyrkan, säger Daniel Norrback. Det finns ju ingen ortodox kyrka på orten, men det finns en ortodox präst som brukar komma hit och hålla mässor. Vissa flyktingar har sökt sig till dem. Andra igen har fått upp ögonen för luthersk andlighet med det mer lågkyrkliga och personliga tilltalet. Olika människor tilltalas ju av olika stilar.

Kommer Bön för fred att fortsätta i höst?

– Formen kommer att ändra. Till hösten kanske vi startar en mindre bibel- och bönegrupp för ukrainarna.

Ett stöd som behövs

En av dem som ofta tolkat från engelska till ukrainska i fredsbönerna i Lappfjärd är Svitlana Kudryakova.

– Jag är inte en professionell tolk, säger hon, men jag kan uttrycka mig själv lite, och försöker därför hjälpa andra så gott jag kan.

Hon kom till Finland från Ukraina sista mars tillsammans med sina två barn, en tolvårig dotter och en fyraårig son. I Ukraina arbetade hon som lärare i tyska. När jag ringer upp har hon varit första dagen på sitt nya jobb på skolan, där hon kommer att jobba som assistent.

– Vi trivs mycket bra i Lappfjärd. Det enda problemet är att det ibland är svårt att hitta transport under veckosluten.

Hon är särskilt glad över att det finns så många hjälpsamma människor. Bön för fred-träffarna har varit viktiga för att de hjälpt ukrainarna att integreras i landet, tycker hon.

– Det ger ett psykologiskt och emotionellt stöd för oss: Jag är inte ensam. Vi har bett för Ukraina och fått tid att umgås. Vi har fått lära oss om landet och kulturen, och vi får i vår tur berätta om vår kultur.

Via fredsbönen har ukrainarna fått nya vänner. Svitlana Kudryakova känner redan många från Lappfjärd och också från Kristinestad och olika byar som Dagsmark och Tjöck, berättar hon.

– Om jag behöver råd om något har jag alltid någon som jag kan ringa och fråga. Det är så fint att kunna ha den känslan. Alla är villiga att hjälpa, ge råd och stöda.

Vad hoppas du på för framtiden?

– Först och främst naturligtvis att kriget ska ta slut. Situationen ser olika ut för oss som kommit till Finland. Vissa vill stanna, vissa vill åka tillbaka till Ukraina när kriget är över, men alla har vi släktingar där, säger Svitlana Kudryakova.

Själv har hon en 80-årig pappa som är kvar i Ukraina, liksom två bröder och deras familjer.

– Och nu när skolorna snart börjar hoppas vi att våra barn kan känna sig integrerade här. Att de kan få nya vänner och aktiviteter och inte behöver känna sig ensamma. Att de kan känna att de hör lite till det här landet, de också.

PIAN WISTBACKA


PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02