Egentligen hade Tommy Hellsten tänkt att han aldrig mer skulle skriva en bok med ordet ”flodhäst” i titeln. Det var boken Flodhästen i vardagsrummet som gjorde honom känd för trettio år sedan, och även om han fortfarande är övertygad om att fenomenet är detsamma ser han idag på frågan ur en vidgad synvinkel.
– Mina egna parrelationer och mitt klientarbete visade så tydligt att det finns en flodhäst också i sovrummet, så jag tänkte att jag kan skriva om den problematiken utifrån den jag är nu och inte som jag tänkte för trettio år sedan.
Hans bok handlar om det som för många av oss är den viktigaste och svåraste relationen i livet: parrelationen. I den relationen möter vi varandras sår. I den har vi också möjlighet att växa som människor – om vi är redo att göra det arbete som krävs.
"I den har vi också möjlighet att växa som människor – om vi är redo att göra det arbete som krävs."
– På sistone har jag börjat säga: Livet är en motgång skräddarsydd för oss av kärlek. Det kan tillämpas också på parrelationen eftersom den är så väldigt påträngande när man drabbas av den.
Han menar att parrelationen är så omvälvande att den ger oss otroliga möjligheter att växa genom att den skapar mer medvetenhet: det vill säga mer kunskap om hurdana vi egentligen är, med alla våra sår och brister.
– Jag tänker att meningen med en relation inte bara är att bli lycklig och ha det bra, utan att skapa medvetenhet och tillväxt. Och skapar den medvetenhet leder den också till att man har det bra tillsammans.
Men medvetenheten har ett pris: att vi blir medvetna om våra egna skuggor, och om hur våra egna skuggor förvränger bliden av den andra.
– I början ser vi ju inga skuggor, bara den oerhörda känslan av att vara älskad, sedd och hörd. Man upplever en sådan dragningskraft att man är tvungen att bli ett par. Men efter föreningen uppstår en närhet som gör att känslor som jag förvarat i min inre blykammare, gamla, otillfredsställda behov, börjar aktiveras. Det här är ett avgörande skede, för ofta kan man då känna att nej, det här var inte rätt person, och förälskelsen börjar blekna.
Man kanske tror att det att man är förälskad är samma sak som att älska. Det är det inte.
– Men förälskelse kan med tiden förvandlas till genuin kärlek.
Vänd blicken mot dig själv
Att mogna i en relation kräver arbete.
– Man mognar inte genom att sitta hemma i en länstol. Vi mognar i en relation som drar fram våra skuggor. Det kan vara smärtsamt och inte alltid så vackert. Det avgörande är att jag slutar rannsaka den andra, vänder blicken och börjar rannsaka mig själv. Genom att rannsaka den andra skapas ingen medvetenhet. Det är bara genom att rannsaka mig själv jag blir medveten.
Tidigare sökte man kanske orsaker till sitt illamående hos andra, eller i sina omständigheter. Men det enda sättet att växa är att se det bräckliga och svåra i sig själv.
Det har sina egna risker.
– Det kan skapa en situation där du vet vem du är men inte upplever dig sedd eller hörd av den andra.
Vad gör du då?
– Du kanske accepterar att du inte blir sedd på djupet av din partner. Då lever du på ett sätt i en skilsmässa fast den inte blivit fysisk. Ni kanske lever i olika rum men i samma hus. Du kan också konfrontera den andra genom att visa din frustration. Du går inte med på att inte bli sedd. Du är sann mot dig själv och på det viset blir du en spegel för din partner.
Då kan den andra kanske börja förvandlas. Eller också försöker den andra tillintetgöra spegeln, hen blir föraktfull, kanske till och med aggressiv.
– Det tredje alternativet är att lämna relationen och att hitta någon som ser eller hör, eller välja att leva tillsammans med dig själv.
Bevismaterialet samlas på hög
De sår som vi alla bär på kan för vissa av oss vara väldigt svåra att hantera. Det kan hända att något i relationen triggar något starkt hos oss – exempelvis en känsla av övergivenhet – som kommer ut med stor och förödande kraft.
– Först, när man inte är medveten, beskyller man sin partner. Småningom blir det ohållbart eftersom bevismaterialet samlas på hög. Då kanske man förhoppningvis vänder blicken mot sig själv och börjar förstå vad som händer. Men det blir svårare att hantera och förstå sina känslor. De kommer så djupt inifrån, är så arkaiska, de har sådan kraft: du har knappt något att sätta emot.
"Men det blir svårare att hantera och förstå sina känslor. De kommer så djupt inifrån, är så arkaiska, de har sådan kraft: du har knappt något att sätta emot."
Så småningom lär du dig att stanna upp. Med tiden kan du lära dig att välja ditt beteende.
– Du kommer till en tröskel där du har mandat att välja bort en destruktiv reaktion. Du kan säga till den andra: ”Nu händer något i mig som jag inte vill att händer, så jag ber att vi inte behandlar det just nu, för just nu klarar jag inte av det.” Då beter du dig ansvarsfullt.
Om du blivit uppfostrad till snällhet kan det kännas svårt eller omöjligt att dra en gräns och säga ifrån.
– Den snälla flickan måste växa upp och bli vuxen. Hon måste våga bli lite ”brutal” också och nedmontera snällheten, som egentligen är ett försök att manipulera andra.
Att vara trevlig är nämligen ett sätt att vinna andras kärlek och gillande genom att inte visa hurdan du egentligen är.
– Då ger du inte den andra en chans att älska dig som du är. Du skapar en positiv representation av dig som den andra egentligen måste älska.
Du har en fin bild i boken: att leva i en relation är att erkänna sin maktlöshet.
– Det handlar om att när du blir medveten blir du medveten om din maktlöshet. Så medvetenheten för alltid med sig ödmjukhet. I och med att du erkänner din maktlöshet öppnar du dig för hjälp, Till exempel för andlig hjälp. Du ber. Du går någonstans och samtalar. Du öppnar dig för något du inte haft tillgång till. Och det betyder att du börjar växa som människa.
Det är just i uppgivenheten, i maktlösheten, som lösningen kan komma, eftersom du inte längre febrilt försöker skapa den själv.
– Den kan komma som intuition, som en plötslig insikt. Du kan bekänna dina fel och be om förlåtelse. Du kan titta i spegeln som hålls framför dig.
