– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

Edgar Vickström har jobbat inom bank, finans och kommun – som präst frågar han varför kyrkan inte vet vart den ska

KYRKANS FRAMTID.

För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål?

20.7.2022 kl. 19:12

Om du inte vet vart du ska så spelar det heller igen roll vilket väg du tar.

Det här säger katten till Alice i boken Alice i Underlandet, och den meningen har Edgar Vickström funderat mycket på sedan han började studera teologi, blev prästvigd och började jobba i Mariehamns församling.

Han skrev sin pro gradu-avhandling om hur sekulära ideologier påverkar församlingars syn på effektivitet. Han har jobbat som vice-vd på Ålandsbanken ”längre än han kan minnas”, han har jobbat som chef vid andra företag och som stadsdirektör.

Nu är han församlingspräst och funderar på effektivitet ur en helt ny vinkel.

– Egentligen ville jag veta varför kyrkan inte är effektivare än den är. Jag har undrat över varför man inte verkar sträva efter att använda sina resurser – pengar, människor och tid – effektivt. Jag har undrat varför kyrkan till och med menar att man inte får vara effektiv i de här frågorna.

Den här frågan ledde honom till följande förbryllande fråga: församlingens och kyrkans mål.

– Vilket det är vet jag ärligt talat inte. Ska jag sträva efter att fler döps? Eller strävar vi efter att öka antalet som kommer till mässan? Vad är det vi riktigt ska göra? Jag vet ju inte om en åtgärd är relevant om jag inte vet vad målet är.

De svala ska vi värma upp!

Kanske strävan är att behålla de medlemmar kyrkan redan har? Eller kunde målet kanske vara att låta den krympa tills det bara finns en liten kärntrupp av troende?

– Det kunde vi göra snabbt och geschwint. Om man vill förlora de svala ska man skriva ut det, för annars vet man ju inte vad man ska göra när man möter en sådan där sval församlingsmedlem. Det beror ju på vad man vill.

För honom själv är det självklart att målet inte kan se ut så. Budskapet ska ju predikas för alla.

– Och de svala ska vi värma upp, det tycker jag!

Han kan inte heller påstå att han skulle tycka att kyrkan har fel mål, eftersom det inte verkar finnas ett mål över huvudtaget.

– Alla verkar vara eniga om att det skulle vara bra om kyrkan hade så många medlemmar som möjligt, och därför får man inte störa någon. Men när man inte stör någon blir budskapet bara svalare och svalare, och då attraherar man heller ingen.

Hur tycker du att målet borde se ut?

– Jag tycker målet ska vara att vi ska missionera på riktigt. Vi ska förmedla Guds ord, formulerat av Kristus och av kristen tradition. Och det budskapet ska vi modernisera så att dagens människor attraheras av det. De kalla ska bli svala, och de svala ska bli varma. Vi ska ta in fler i kyrkan och inte sträcka upp händerna inför att vi dör om tjugo–trettio år. Jag tycker vi ska ut i samhället och aktivera människor i kyrkan. Och den verksamhet vi har som inte strävar efter det borde vi lägga ner. Till exempel den byråkratiska överbyggnaden.

"Alla organisationer verkar skapa ett hus åt sig när de är döende."

Han är nästan rädd för att säga det, men Kyrkostyrelsen tycker han man kunde lägga ner helt och hållet.

– Sedan kan man bygga upp den igen i den takt dess tjänster efterfrågas kraftigt i församlingarna.

För ett tag sedan var han på besök i Kyrkans hus i Helsingfors.

– Då tänkte jag på hur jag förr varit på besök i Kommunernas hus. Och i Idrottens hus. Alla organisationer verkar skapa ett hus åt sig när de är döende. De samlas i ett hus när folkrörelsekraften och -tanken är borta. Och vem älskar sin kommun egentligen? Så kommunerna behöver ett hus. Kyrkans hus – det var ett dåligt tecken. Det finns inte ett IT-företagens hus någonstans, för de har annat att göra.

Vart ska jag då gå?

Han återkommer till frågan Alice i Underlandet ställer: Vart ska hon gå? Vart ska en präst gå?

"Han sitter också och undrar varför församlingarna ska mäta så mycket. – Varför ska vi ha statistik då den inte har någon betydelse?"

– Okej, jag är präst så då går jag vart jag vill. Och det är ju fint om var och en får skapa sina egna mål. Ganska brokigt kan det bli, och då kan man ju svara: det ska vara så här brokigt, det ska finnas en präst för varje människa, så prästerna behöver vara olika. Okej, det kan jag köpa. Men är målet då att ha en präst för varje typ av människa? Kanske? Då måste ju människorna börja yra omkring och leta efter sin präst, var han eller hon råkar finnas.

Han skakar på huvudet. Den teorin är inte heller riktigt vattenfast.

Han sitter också och undrar varför församlingarna ska mäta så mycket.

– Varför ska vi ha statistik då statistiken inte har någon betydelse? Man ska inte mäta någonting om man inte vet vad mätningen har för mål: om vi går över en gräns blir det på ett visst sätt, går vi under den så blir det på ett annat sätt. Men nu bara mäter vi och mäter. Allt som någon kunnat tänka ut att man skulle kunna mäta så mäter vi. Och jag tror att det är något som de flesta som jobbar i kyrkan tycker är helt onödigt.

Parkinsons lag

Parkinsons lag är ett tänkespråk som kan formuleras på följande sätt: ”En arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den.” Parkinsons lagar bygger på boken Parkinson’s Law and other Studies in Administration som gavs ut av C. Nortcote Parkinson år 1957 och som främst handlade om hur byråkratiska strukturer tenderar att växa med tiden.

– En annan av hans lagar visar hur överbyggnaden på en organisation börjar se ut när en organisation är döende.

Som exempel tar Parkinson den brittiska flottan, som började nedmonteras när brittiska samväldet krympte.

– Det visade sig att flottan hade mer administration under nedmonteringen än under krigsfasen. Man hade tydligen fler amiraler än fartyg. Helt fantastiskt!

Edgar Vickström jobbade i några år vid Wiklöf Holding. Koncernen hade 800 anställda och på sista raden i bokslutet stod det 12–13 miljoner.

– Men huvudkontoret hade bara tre personer anställda. När jag kom dit som vice-vd var jag den fjärde, och jag blev så småningom onödig. När jag var ny gick jag in till Nisse Lampi, som var vd, och frågade om vi borde ha ett möte varje vecka. Nej, sa Nisse. Vill du någonting så sätt dig ner så diskuterar vi det genast, och vi ringer varandra om vi behöver.

Det är hans målbild för optimal administration: en organisation med 800 anställda och ett huvudkontor med tre personer.

"Om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför."

Men problemet är ju att kyrkan inte är ett företag. Kyrkan är heller ingen kommun. Konsulter från de här världarna fungerar knappast som vettiga rådgivare för kyrkan.

– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför. Vi ska ha ett ordentligt samtal med var och en, vi ska lära oss vad problemet är och hitta ett ordentligt språkbruk för att möta alla.

Målet, tänker han, är att församlingen och kyrkan ska växa. Man måste lägga det målet, och sedan fråga gällande varje åtgärd: stöder den här åtgärden det målet?

– Och kanslipersonalen ska veta att om någon vill lämna församlingen ska man inte ge dem adressen till eroakirkosta.fi. Man ska säga: Om du inte vill prata med mig så bokar vi ett samtal med en präst så att vi vet varför du vill göra det här.

Ibland tänker jag att kyrkans mål är att bevara så många arbetsplatser som möjligt så länge som möjligt. Man hoppas att alla som sitter runt mötesbordet ska finnas kvar om fem år. Och finns de inte där hoppas man att de ska ha gått i pension.

– Jag tror du har rätt. Men det är varken effektivt eller snällt, fast man tror att det är snällt. När människor sitter kvar på arbetsplatser som inte är meningsfyllda mår de inte bra.

I sin avhandling kommer han till att kyrkan måste fundera på sin effektivitet, men utan att ta modell av företagen eller den offentliga sektorn.

– Kyrkan är kyrka, och den måste fundera på hur den ska ta vara på sina krympande resurser innan den tvingas till något oeftertänkt.

Han vet inte hur den modellen borde se ut, men han vet att någon borde fundera på den mycket aktivt. Just nu tycker han att kyrkan är inne i ett förvirrat sökande. Ska vi gå på barnfamiljer? Ska vi gå på de nyligen pensionerade? 30–50-åringarna? Musik-, fotbolls- eller hårdrocks-evangelium?

– Vi söker och söker, utan mål, och kompassnålen snurrar.

För ett år sedan, då han började arbeta i kyrkan, var han ganska säker på att det här var något man skulle kunna ta tag i och förändra.

– Men nu … jag vet inte. Det är ett så stort slagskepp den här kyrkan, och det svänger sakta.

Kanske varje församling borde ställa upp egna mål? Han vet inte.

– Det viktiga är att slå fast ett mål så gott man kan, även när man inte är så säker på att det är perfekt. Det perfekta får inte bli det godas fiende. Alla kör då åt ett håll, man har ganska bra fart och så uppnår man i alla fall något ganska bra.

Annars står man bara på ett isflak som krymper. Och allt känns meningslöst – bokstavligen meningslöst, alltså utan mening.

Kanske kyrkans och församlingens grundproblem kunde formuleras så här: varje människa är oändligt värdefull och värd hur mycket omsorg som helst. Samtidigt verkar kyrkan i en värld där det finns tre begränsningar: tid, människor och pengar.

– Mellan de här två verkligheterna måste kyrkan verka och fatta sina beslut. Om man inte tar de här bägge sanningarna i beaktande samtidigt hittar man nog inga relevanta mål. Och då kan det verkliga målet i stället bli att få behålla så många anställda så länge som möjligt. Så kan det inte vara. Det håller inte. Det är för lite.

I sommar pilgrimsvandrade Edgar Vickström till Franciskusfesten på Kökar.
Text och foto: Sofia Torvalds


Världen. Nu vill en svensk läkare försöka skräddarsy foster som kan hjälpa syskon att bli friska. 19.2.2007 kl. 00:00

Världen. Nio av tio svenskar är emot att skolavslutningar i kyrkan förbjuds. 19.2.2007 kl. 00:00

Världen. I Kinas storstäder söker sig många unga, välutbildade kineser till protestantiska underjordiska kyrkor. 19.2.2007 kl. 00:00

Världen. De protestantiska frikyrkorna och evangeliska kyrkan i Tyskland stöder anti-rasismkampanjen Respect-Youth for peace. 19.2.2007 kl. 00:00

Teologi. De teologiska fakulteterna vid Helsingfors och Joensuu universitet och vid Åbo Akademi har tillsammans öppnat den nya webbtjänsten www.teologia.fi. På webbplatsen presenteras det nyaste och fräschaste inom den teologiska forskningen, till nytta för både studerande, teologer och den stora allmänheten. 18.2.2007 kl. 00:00

Samhälle. Teologiska fakulteten och Humanistiska fakulteten vid Åbo Akademi kunde slås samman till en fakultet. Det är ett av de förslag en arbetsgrupp vid akademin kommit med. Från arbetsgruppens sida betonas att det är ett förslag. Från TF:s sida är det tummen ner för förslaget. 16.2.2007 kl. 00:00

Människa. – Kvinnoprästmotstånd, dålig behandling av homosexuella och evolutionsprotester, det är det som man hör om kyrkan. De som för den här debatten gör Gud så liten att han ryms i en liten ask. Det gör mig förbannad, säger Carola Ekrem. 15.2.2007 kl. 00:00

(Suomeksi) Kyrkpressen finns både på nätet och på papper (tabloidformat). Tabloiden utkommer i regel varje torsdag och går till 110 000 finlandssvenska hem. Det är majoriteten av hemmen i Svenskfinland. M.a.o. har Kyrkpressen den överlägset bästa täckningen av Svenskfinland av alla dags- och veckotidningar i landet, mer än dubbelt flera än närmaste konkurrent. Med en annons i Kyrkpressen når du helt klart flest människor, och dessutom till ett mycket fördelaktigt pris. Jämför själv! Och nu kan du även annonsera här på webbsidan. Tabloiden Affärsannonser, instick, bilagor Rad- och familjeannonser Webben Banners på kyrkpressen.fi Kontaktpersoner Affärsannonser Björn Sten tfn 0400 012 390 e-post bjorn.sten@kyrkpressen.fi Leif Westerling tfn 050 329 4444, fax (09) 278 4138 e-post leif.westerling@kyrkpressen.fi Jonny Åstrand tfn (06) 347 0608, 050 092 45 28 e-post cjcenter@malax.fi Tom Kytöpuro tfn (09) 612 615 41 e-post tom.kytopuro@kyrkpressen.fi   Övrigt Marianne Tanttinen tfn (09) 612 615 50 fax (09) 603 963 e-post annons@kyrkpressen.fi Tidtabell Tidningen utkommer i regel varje torsdag. Inlämning av annonsmaterial senast torsdag kl 12 veckan före. 14.2.2007 kl. 00:00

Blogga på Kyrkpressen.fi idag Kyrkpressen erbjuder dig en plats att blogga på och en färdig publik. Det är mycket enkelt och du kommer igång direkt. Inga trassliga inställningar. Två steg: 1. Registrera dig 2. Börja skriva Erfaren bloggare? För dig som redan bloggar erbjuder vi ett sätt att länka in din nuvarande blogg (som förblir helt orörd) så att det du skriver på den syns också här för alla våra läsare. Det är mycket enkelt att ställa in. Det enda du behöver är din RSS2-adress (du hittar den via din blogg). Registrera dig och läs mera i bloginstruktionerna under Blogg-menyn. Mera info? Läs blogginstruktionerna, policyn och mera om Kyrkpressens interaktiva tjänster. 14.2.2007 kl. 00:00

Tipsa oss gärna om nyheter och artikelidéer! Epost redaktionen@kyrkpressen.fi 14.2.2007 kl. 00:00

Kontakta oss gärna! Kyrkpressen Mannerheimvägen 16 A 9 00100 Helsingfors Tfn (09) 612 615 49 Fax (09) 278 41 38 Prenumerationer och adressförändringar:  (09) 612 615 50 Epost redaktionen@kyrkpressen.fi I ärenden gällande webben, kyrkpressen.fi, kontakta webred@kyrkpressen.fi Annonser Annonser (09) 6126 1550, annons@kyrkpressen.fi Läs mera under annonser. Personal Vi har också en utförligare kontaktlista. 13.2.2007 kl. 00:00

Kyrkpressen på papper Kyrkpressen är Svenskfinlands mest lästa tidning. Varje vecka når den ca 113 000 hem. Det är ca 89% av alla finlandsvenska hem. 94% av läsarna bläddrar i tidningen eller läser den från pärm till pärm. Vi är mycket stolta och glada över att tidningen är så populär. Kyrkpressen har länge varit känd som tidningen som går på djupet med ämnen. Människan och hur hon har det är bland våra viktigaste teman, och kanske därför hör också personintervjuerna (profilen) på sidan 3 till våra mest omtyckta reportage. Vi skriver också en hel del om samhället, kyrkan och kulturen. Vårt slagord är ”För ordets frihet, och det Ord som frigör”. Kyrkpressen.fi Vi jobbar gärna hårt på att hålla kvar läsarnas förtroende. Därför lanserade vi 1.3.2007 en ny webbsida, kyrkpressen.fi, som kompletterar papperstidningen. (Större uppdateringar av sajten gjordes 3.4.2008 och 7.1.2010.) Här på Kyrkpressen.fi kan du läsa nyheter varje dag. Vissa är plockade från den kommande tidningen, men många är skrivna enbart för webbsidan. En annan stor fördel med webbsidan är att du inte bara kan läsa när du vill, du kan också kommentera. Nästan allt på sajten kan kommenteras. Och så kan du förstås börja blogga! Under det första året skrevs drygt 8000 blogginlägg och ca 17 000 kommentarer på Kyrkpressen.fi, och takten ökar hela tiden. Det finns ett stort behov av att få diskutera och säga sin åsikt. Du kan också skriva en traditionell insändare direkt här på webbsidan - i mån av utrymme kommer den alltså med också i papperstidningen. Det finns mycket att upptäcka här på sajten, så surfa omkring lite. Du kan börja med nyhetssidorna eller läsa på om våra interaktiva tjänster. För att stämningen skall vara god har vi också lagt upp en policy för en bra gemenskap. Här under Kyrkpressen menyn hittar du också våra kontaktuppgifter samt info om prenumerationer och annonsering. Kyrkpressen mår bra Vi är på sund ekonomisk bas och fick nyligen vitsordet Rating Alfa av Suomen Asiakastieto i klassen Tidningsutgivning. Bara vart tionde företag i Finland når upp till den klassen. Klicka på bilden nedan för att läsa mera.   13.2.2007 kl. 00:00

May Wikström, chefredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 33 Sofia Torvalds, kulturredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi     Rolf af Hällström, allmänredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 53 Marina Wiik, vikarierande kulturredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 52 Johan Sandberg, redaktör för Österbotten fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: 050-585 6460 Christa Mickelsson, allmänredaktör, webbredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Marianne Tanttinen, annonsredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 50 Nina Österholm, allmänredaktör fornamn.efternamn @kyrkpressen.fi Telefon: (09) 612 615 51         13.2.2007 kl. 00:00

Teologi. Elisabeth Stubb läser Bibeln morgon och kväll. Ibland hittar hon saker som är jobbiga, men hon hakar inte upp sig på dem. 13.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Vid årsskiftet sammanslogs Vörå och Maxmo församling och i söndags hölls den nya församlingens första kyrkofullmäktigeval. 13.2.2007 kl. 00:00

Försöket med stiftsskreterarna för mission har utfallit väl. Men missionsorganisationerna vill inte stå för sekreterarnas löner. I synnerhet inte för de arbetsuppgifter som inte har med mission att göra. 1.7.2015 kl. 08:41

utlandshjälpen. Utrikesministeriet meddelade i dag att 43 % av medlen för utvecklingsarbete fråntas Kyrkans utlandshjälp. Enligt utlandshjälpens uträkningar betyder det här att över 300 000 människor inte får den hjälp de annars hade fått. 30.6.2015 kl. 14:52

pride. Evangelisk-lutherska kyrkan deltog på förra veckans Pridefestival i Helsingfors med flera egna evenemang. 29.6.2015 kl. 13:56

mariehamns församling. Mariehamns församling sätter ner foten och kräver att Kyrkostyrelsen åtgärdar de problemen med folkbokföringssystemet Kirjuri. 25.6.2015 kl. 11:27

påven. Medier världen över har reagerat på det officiella offentliggörandet av påven Franciskus encyklika om miljön. 25.6.2015 kl. 11:17