– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Elina Sagne-Ollikainen: "Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått här på jorden väl"

Personligt.

Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut.

– Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl.

25.5.2022 kl. 12:15

Elina Sagne-Ollikainen strålar av liv. Kanske har hon fått lyskraften av sin mamma?

– Min mamma Gunnel Rinne hade mycket energi. Hon gjorde mycket för sina medmänniskor. Det gav henne enormt mycket, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Mamman hade en väldig längtan efter Gud.

– Hon åkte till Senegal med Finska Missionssällskapet. Under den resan träffade hon min pappa och de gifte sig.

När Elinas storebror skulle födas kom hennes föräldrar till Finland.

– Jag tror att släkten vill ha det så, en förlossning är tryggare här.

När Elina var cirka två år gammal skilde föräldrarna sig.

Elina, hennes mamma och hennes syskon flyttade till Sjundeå. När Elina var tolv år insjuknade hennes mamma i cancer.

– Hon kämpade verkligen med sin sjukdom i många långa år.

När Elina var 23 dog hennes mamma. Hon var 62 år.



Foto: Christa Mickelsson


Den sista tiden vårdades hon på ett sjukhem i Stockholm, där hon hade bott i två år. Dagen innan hon dog var hennes bästa väninna på besök. De hade bett intensivt.

– När hennes väninna åkte hem sa hon att det finns en massa änglar i rummet. Den natten sov jag och mina syskon otroligt gott.

Gunnel dog under natten.

"Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död."

– Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död.

Men när Elina skulle börja bearbeta det som hade hänt blev det svårt.

– Mamma fanns inte längre. Vem skulle jag nu vända mig till? Jag visste innerst inne att hon, som var en innerligt troende kristen, var i himlen. Men min tro fick sig en törn.


Tvivlar du ännu?

– Nej, jag tvivlar inte mera, kanske på grund av allting som hände efteråt, säger Elina Sagne-Ollikainen.


”Är det Gunnel?”

Den 23-åriga Elina började planera begravningen tillsammans med sin syster och bror.

– Jag hade ingen aning om hur man sköter en begravning.

På den tiden fanns det fortsättningsvis telefonkataloger.

– Jag ringde en begravningsbyrå på Kungsholmen, på måfå. Kvinnan som svarade ställde en fråga: ”Är det Gunnel?” Jag blev helt chockad.

Först trodde hon att det fanns en logisk förklaring.

– Kanske hade sjukhuset samarbete med byrån? Men jag förstod sedan att kvinnan hade varit medlem i Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors, dit vi hörde. Hon hade hört att mamma var sjuk.

Pressen och stressen med att ordna en begravning var som bortblåst.

– Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss.

"Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss."

Att bli moderlös som 23-årig var inte lätt. Hennes pappa bodde fortfarande i Finland. Några år efter att hennes mamma gick bort fick Elina och hennes pappa en närmare relation.

– Men jag tänkte att det var den enda vägen ut. Mamma var så sjuk så länge, hon kämpade verkligen i många långa år. När hon dog slapp hon sitt lidande.

Elina minns att hennes mamma på sin dödsbädd sa: ”Det gör sedan riktigt ont att föda barn.”

– Och förstås hade hon rätt. Hon tänkte säkert på mig, och på att hon inte skulle finnas kvar för att säga det.


Foto: Christa Mickelsson

Elina och hennes man har två barn.

– Liksom min mamma upplevde att det var viktigt att jag och mina syskon fick en kristen uppfostran, är det viktigt för mig att mina söner får en kristen uppfostran.

Vad tar du med dig av hennes andliga arv?

– Jag är glad över att jag har en tro som ger mig känslan av att det finns hopp. Och att vi människor har en möjlighet att förändra saker omkring oss. Vi kan stärka kärleken och stärka medkänslan för våra medmänniskor. Den grunden har jag fått av min mamma. Och när har jag har haft det som tyngst har Gud hjälpt mig.



Vad är det viktigaste som du vill lära dina barn?

– Någonting som är viktigt för mig, som jag faktiskt upplever att de redan har lärt sig, är respekten för andra människor, omtänksamheten och hjälpsamheten.



Foto: Christa Mickelsson


Vi måste agera!

Elinas mamma sa tidigt: ”Elina, du har en stark känsla för rätt och fel.”

– Det har jag tänkt på mycket som vuxen. Om det är någonting som är fel så måste vi agera!

Hon inledde sin politiska bana i riksdagsvalet 2019.

Länge arbetade hon för FDUV, en intresseorganisation för personer med funktionsvariationer.

– Jag kände en frustration över att vårt samhälle inte förändras så fort som jag ville. Därför gick jag med i politiken. En fråga som jag tycker är väldigt viktig är delaktighet. Det är så viktigt att vi kan vara delaktiga i våra egna liv! Jag upplever att det fattas kunskap i vårt samhälle.

Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här.

Hennes slogan i valet 2019 var ”Alla behövs”.

– Det är någonting som jag har fått med mig från min kristna uppfostran. Jag tror att det finns en plats för oss alla. Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla.

Christa Mickelsson


Församlingarnas andel av samfundsskatten kommer att vara 2,35 procent.  Viktigare än höjningen är löftet från regeringen att det bortfall som skattelättnaderna för företagen innebär ska kompenseras helt. 12.4.2013 kl. 15:00

Kyrkoherde Jon Lindeman i Finström-Geta församling leder inget åländskt kyrkouppror, tvärtom. – En åländsk ledningsgrupp kan hjälpa domkapitlet i Borgå att bättre förstå Åland. 12.4.2013 kl. 12:24

Matteus församling har som en av de första församlingarna i Norden skapat en mobilapp för konfirmander. Appen är bara en liten del av ett långsiktigt förnyande av skriftskolan. 11.4.2013 kl. 10:18

Kyrkpressens chefredaktör May Wikström blir vd för Fontana Media. Hon kommer dessutom att fortsättningsvis sköta uppdraget som chefredaktör för Kyrkpressen. 8.4.2013 kl. 11:12

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten. 31.3.2013 kl. 12:00

Prästhemmens och prästmakens/makans roll har förändrats mycket sedan prästfruarnas förbund bildades. I dag har förbundet bytt namn och många ”prästfruar” är män och prästerna ibland ensamstående. 28.3.2013 kl. 15:00

Styrelsen för Pörkenäs har nekat rollspelsföreningen Eloria att hålla ett lajv på lägergården under påsken. 28.3.2013 kl. 12:00

När journalister rapporterar om kyrkliga frågor leder bristande kunskaper lätt till dålig journalistik. 27.3.2013 kl. 12:45

I trädgården. 31.3.2013 kl. 10:00

Vid graven i trädgården. 29.3.2013 kl. 18:00

I korsets skugga. 29.3.2013 kl. 15:00

På korset. 29.3.2013 kl. 15:00

På vägen till Golgata. 29.3.2013 kl. 12:00

I prokuratorns residens. 29.3.2013 kl. 10:00

På översteprästens gård. 28.3.2013 kl. 23:00

sammanslagning. Fyra församlingar slås samman på Åland och bildar två nya. Sammanslagningarna godkändes av Kyrkostyrelsens plenum idag. 27.5.2021 kl. 14:38

tro. Han har fallit ner från tre politiska träd. När det gäller sin tro aktar sig Ove Stråka därför för att klättra upp i fel träd igen. 27.5.2021 kl. 09:53

tro. Minna Opara förlorade sin pappa som 15-åring. Med åren kom barndomens oro ut i form av panikångest. – När jag känner paniken komma säger jag till Jesus: Gör någonting. Jag är bara en mamma, men du är allsmäktig. 26.5.2021 kl. 16:18

BERÄTTANDE. Lovisabon Annika Gustafsson-Flinck har varit lärare i 30 år. – De ämnen som ligger mig varmast om hjärtat är historia och religion. I vår har hon också tagit sitt berättande till en annan nivå och debuterar som romanförfattare. 26.5.2021 kl. 10:42

assessorsval. Stina Lindgård är ny prästassessor vid domkapitlet i Borgå stift. 25.5.2021 kl. 17:47