– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Elina Sagne-Ollikainen: "Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått här på jorden väl"

Personligt.

Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut.

– Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl.

25.5.2022 kl. 12:15

Elina Sagne-Ollikainen strålar av liv. Kanske har hon fått lyskraften av sin mamma?

– Min mamma Gunnel Rinne hade mycket energi. Hon gjorde mycket för sina medmänniskor. Det gav henne enormt mycket, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Mamman hade en väldig längtan efter Gud.

– Hon åkte till Senegal med Finska Missionssällskapet. Under den resan träffade hon min pappa och de gifte sig.

När Elinas storebror skulle födas kom hennes föräldrar till Finland.

– Jag tror att släkten vill ha det så, en förlossning är tryggare här.

När Elina var cirka två år gammal skilde föräldrarna sig.

Elina, hennes mamma och hennes syskon flyttade till Sjundeå. När Elina var tolv år insjuknade hennes mamma i cancer.

– Hon kämpade verkligen med sin sjukdom i många långa år.

När Elina var 23 dog hennes mamma. Hon var 62 år.



Foto: Christa Mickelsson


Den sista tiden vårdades hon på ett sjukhem i Stockholm, där hon hade bott i två år. Dagen innan hon dog var hennes bästa väninna på besök. De hade bett intensivt.

– När hennes väninna åkte hem sa hon att det finns en massa änglar i rummet. Den natten sov jag och mina syskon otroligt gott.

Gunnel dog under natten.

"Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död."

– Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död.

Men när Elina skulle börja bearbeta det som hade hänt blev det svårt.

– Mamma fanns inte längre. Vem skulle jag nu vända mig till? Jag visste innerst inne att hon, som var en innerligt troende kristen, var i himlen. Men min tro fick sig en törn.


Tvivlar du ännu?

– Nej, jag tvivlar inte mera, kanske på grund av allting som hände efteråt, säger Elina Sagne-Ollikainen.


”Är det Gunnel?”

Den 23-åriga Elina började planera begravningen tillsammans med sin syster och bror.

– Jag hade ingen aning om hur man sköter en begravning.

På den tiden fanns det fortsättningsvis telefonkataloger.

– Jag ringde en begravningsbyrå på Kungsholmen, på måfå. Kvinnan som svarade ställde en fråga: ”Är det Gunnel?” Jag blev helt chockad.

Först trodde hon att det fanns en logisk förklaring.

– Kanske hade sjukhuset samarbete med byrån? Men jag förstod sedan att kvinnan hade varit medlem i Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors, dit vi hörde. Hon hade hört att mamma var sjuk.

Pressen och stressen med att ordna en begravning var som bortblåst.

– Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss.

"Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss."

Att bli moderlös som 23-årig var inte lätt. Hennes pappa bodde fortfarande i Finland. Några år efter att hennes mamma gick bort fick Elina och hennes pappa en närmare relation.

– Men jag tänkte att det var den enda vägen ut. Mamma var så sjuk så länge, hon kämpade verkligen i många långa år. När hon dog slapp hon sitt lidande.

Elina minns att hennes mamma på sin dödsbädd sa: ”Det gör sedan riktigt ont att föda barn.”

– Och förstås hade hon rätt. Hon tänkte säkert på mig, och på att hon inte skulle finnas kvar för att säga det.


Foto: Christa Mickelsson

Elina och hennes man har två barn.

– Liksom min mamma upplevde att det var viktigt att jag och mina syskon fick en kristen uppfostran, är det viktigt för mig att mina söner får en kristen uppfostran.

Vad tar du med dig av hennes andliga arv?

– Jag är glad över att jag har en tro som ger mig känslan av att det finns hopp. Och att vi människor har en möjlighet att förändra saker omkring oss. Vi kan stärka kärleken och stärka medkänslan för våra medmänniskor. Den grunden har jag fått av min mamma. Och när har jag har haft det som tyngst har Gud hjälpt mig.



Vad är det viktigaste som du vill lära dina barn?

– Någonting som är viktigt för mig, som jag faktiskt upplever att de redan har lärt sig, är respekten för andra människor, omtänksamheten och hjälpsamheten.



Foto: Christa Mickelsson


Vi måste agera!

Elinas mamma sa tidigt: ”Elina, du har en stark känsla för rätt och fel.”

– Det har jag tänkt på mycket som vuxen. Om det är någonting som är fel så måste vi agera!

Hon inledde sin politiska bana i riksdagsvalet 2019.

Länge arbetade hon för FDUV, en intresseorganisation för personer med funktionsvariationer.

– Jag kände en frustration över att vårt samhälle inte förändras så fort som jag ville. Därför gick jag med i politiken. En fråga som jag tycker är väldigt viktig är delaktighet. Det är så viktigt att vi kan vara delaktiga i våra egna liv! Jag upplever att det fattas kunskap i vårt samhälle.

Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här.

Hennes slogan i valet 2019 var ”Alla behövs”.

– Det är någonting som jag har fått med mig från min kristna uppfostran. Jag tror att det finns en plats för oss alla. Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla.

Christa Mickelsson


Ukraina. Tanja Pintjuk är radiopratare på den fristående radiokanalen Radio M i Kiev. På torsdag morgon började en annorlunda tid i Ukraina. Hennes hemland är i krig. 24.2.2022 kl. 13:39

BÖN. Den lutherska kyrkans biskopar kom i morse överens om att uppmana alla kyrkoherdar att ikväll öppna sina kyrkor för bön för fred med anledning av kriget i Ukraina. 24.2.2022 kl. 09:41

JÄMSTÄLLDHET. – Våra föreningsmedlemmar har lika stor rätt att vistas överallt som andra människor, säger Muluken Cederborg som jobbar som koordinator för DUV Mellersta Nyland. Föreningen fyller 50 år i år. 1.3.2022 kl. 11:00

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36

UNGDOMSTID. Ta det lugnt, det ordnar sig! Så säger Björn Vikström till sitt tjugoåriga jag. 17.2.2022 kl. 10:21

krav. Stiftsdekanen är något av biskopens högra hand, och det har också hänt att en stiftsdekan blivit vald till biskop. Nu lediganslås tjänsten i Borgå stift. 9.2.2022 kl. 15:39

domkapitlet. Magnus Riska avgår från tjänsten som stiftsdekan. Nu söker domkapitlet både en ny stiftsdekan och en ny stiftssekreterare för personalvård. 9.2.2022 kl. 11:10

Helsingfors. Renoveringar för över 11 miljoner faller tungt i nacken på Johannes församling i Helsingfors. Nu ska fastighetsreparationer allt tydligare tas ur samma kista som pengar till församlingarnas verksamhet och löner till personalen. 8.2.2022 kl. 15:03

ETT GOTT RÅD. Var inte så sträng med dig själv. Kom ihåg att ha roligt också, skulle Eva Biaudet 
säga till Eva, 20 år.
 I serien "Ett gott råd" ger personer goda råd till sitt yngre jag. 3.2.2022 kl. 16:25

mission. Martin och Hege-Elise Sandås med sin familj flyttade till Aten samtidigt som den stora flyktingvågen 2015. Sedan dess har flyktingarna varit en del av deras arbete. 3.2.2022 kl. 09:26

UTNÄMNING. Åbo Akademis styrelse har i dag valt professor, teologie doktor Mikael Lindfelt till ny rektor för Åbo Akademi. Han tillträder genast och är vald för en period fram till 31.7.2026. – Det känns överväldigande just nu, säger Lindfelt till KP. 2.2.2022 kl. 14:59

Bok. Fem år efter att Patrick Tiainens tillvaro kraschade har han skrivit en bok om sin livkris. – Nu tänker jag att det viktigaste är att höra hemma hos sig själv. En viss brustenhet får jag fortsätta att leva med och vara redo att bära med mig resten av livet. 2.2.2022 kl. 10:30

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00