– Min pappa brukar säga att jag redan redan som barn hade en stark känsla för rättvisa, säger Henrika Lemberg, som är ny diakoniarbetare i Borgå.

Hon fick sitt kall att bli diakoniarbetare i loungen bland Finnairs affärspassagerare  

diakoni.

”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå.

20.5.2022 kl. 12:52

Det finns ingenting som du inte kan komma och prata om med oss. Det är aldrig en skam att söka hjälp. Om man inte kan komma till församlingen, så vart kan man gå då?

Henrika Lemberg, 32, är ny diakoniarbetare i Borgå domkyrkoförsamling sedan början av maj. Många uppgifter är inte fördelade än. Hon fyller på adressboken i telefonen med nya namn och nummer.

På det förra jobbet i Esbo var arbetsuppgifterna klara; nu är hon på ett nytt jobb på Lundagatan i Borgå och det är ännu öppet i vilka arbetsgrupper hon ska sitta.

– Jag är bäst när jag får jobba med människor och vara med och uppleva saker tillsammans med dem, och ta del av deras livshistorier. Ingen människa är den andra lik. Varje människa är ett mysterium, sade man under mina studier på (diakonihögskolan) Diak.

Diakonins roll i samhället, tycker hon, är också att lyfta upp nya fenomen som just diakoniarbetarna kan vara de första att se.

”Befria de förtryckta”

Henrika Lemberg är uppvuxen i Ernestas, Hammars och Ensbacken och har varit med i församlingen sedan barnsben, varit hjälpledare, och blivit invald i församlingsval i Borgå och i Helsingfors, där hon senare har bott.

En stark känsla för rättvisa och för att hjälpa de svaga säger hennes pappa att hon hade redan som barn.

– Jag skulle till och med ha kunnat bli nunna! skrattar hon – men konstaterar att hon nu sedan undan för undan har blivit en vanlig tavis, med man och två barn, döttrar, två och fyra.

Men när man vid slutet av diakonistudierna fick välja ett bibelord att ramas in så valde hon orden i Jesaja 58: ”Detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.”

– Det är det som jag alltid går tillbaka till. Jag är bara en människa och jag har sämre dagar jag också. Men det är det här som det går ut på.

Började lyssna inom flyget

Henrika Lemberg började i arbetslivet i resebranschen, hos Finnair. I passagerarloungen på Helsingfors-Vanda flygplats mötte hon människor som i affärslivet reste mycket och ofta kom att sitta och prata med dem om deras familjer, och om livet.

– Då förstod jag att det egentligen var själavård jag höll på med. Men där fanns ju aldrig tid, för att det var så bråttom. Men då kände jag ett starkt kall och att Gud ville att jag skulle bli diakoniarbetare.

År 2014 inledde hon sina diakonistudier och har sedan hon blev klar hunnit jobba också i den finska församlingen i Borgå och i Paavalin seurakunta i Helsingfors.

”Frivilliga en sådan tillgång”

Nu kommer Henrika Lemberg närmast från diakonin i Esbo svenska församling. Hon stortrivdes där, men till sist, efter en vinter med många sjukdagar i en barnfamilj, blev pendlandet för tungt.

– Men jag lärde mig så mycket under det året!

Där jobbade hon med diakonernas vanliga klientarbete men också med frivillig­arbetet.

– Vi hade väldigt många frivilliga i Esbo. Jag tycker också om tanken att frivilliga ska blir mera delaktiga i arbetet, också för att de är en sådan tillgång med sin erfarenhet.

Sedan kan de anställda jobba i bakgrunden med att marknadsföra evenemang, planera logistik och sådant, tycker hon.

Jan-Erik Andelin


Ukraina. Ukrainakriget har också hämtat sin grund i den ryska ortodoxa kyrkans nyskrivna doktrin. President Vladimir Putin har under vägen plockat upp den som ett redskap. Patriarken talar om det mytiska riket Rus – och är nog inte den som övertalar Putin om att ingå fred, säger en finländsk forskare. 9.3.2022 kl. 16:08

sammanslagning. Församlingarna i Malax, Petalax och Bergö dras in vid årsskiftet och i stället grundas en ny, tvåspråkig församling, meddelar domkapitlet. 9.3.2022 kl. 12:04

LEDIGA TJÄNSTER. Tjänsten som stiftssekreterare för personalvård vid domkapitlet i Borgå stift har lockat fyra sökande. 7.3.2022 kl. 17:41

Helsingfors. Det blir fel när Helsingfors samfällighet fortsätter ha den lägsta kyrkoskatten i landet och samtidigt lägger ett massivt sparprogram på sina församlingar. Det anser lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson vid domkapitlet i Borgå stift, som bevakar den svenska minoritetens intressen. 7.3.2022 kl. 10:43

NÄRSTÅENDEVÅLD. – Misshandel sker bland höginkomsttagare och låginkomsttagare, bland alla yrkesgrupper, religioner och minoriteter. 4.3.2022 kl. 08:36

LEVA. Livet har ljusnat för Ulrika Mylius. Men vägen dit har varit lång och slingrig. Hon berättar om självskadebeteende och självmordsförsök, men också om orubblig vänskap och om hur den där viljan att leva kan återvända. 3.3.2022 kl. 00:00

Svenska kyrkan. Klimatförändringarna kommer att påverka oss alla globalt och de kommer att väcka existentiella frågor. Ska vi då skicka in våra unga i en sådan tid utan att ge dem redskap? Det tycker jag är ett svek, säger Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén. 2.3.2022 kl. 15:43

domkapitlet. Pastor Dennis Svenfelt avstängs fortsättningsvis från prästämbetet fram till den sista april, beslöt domkapitlet idag. Kyrkoherdetjänsten i Tammerfors ledigförklaras på nytt. 1.3.2022 kl. 16:15

ryssland. – Jag är rädd för min kyrkas säkerhet och ärligt talat är jag trött på att vara rädd för min egen säkerhet. Jag kan inte säga att jag inte är rädd för Putin – han skrämmer ju hela världen. 1.3.2022 kl. 12:06

krig. – I svåra situationer, när man inte kan se någon framtid, knäpper man sina händer och suckar uppåt även om man inte skulle vara så troende, säger kyrkoherde Kim Rantala, som varit präst inom de fredsbevarande styrkorna i Libanon och Bosnien. 1.3.2022 kl. 08:51

Ukraina. Rabbe Tiainen och Anders Hedman är initiativtagare till en två veckor lång ljusdemonstration framför den ryska ambassaden i Helsingfors. – Ett väsentligt motiv är att vi vill uttrycka sorg över det som sker. 28.2.2022 kl. 19:36

Ukraina. Vid Nylands brigad talar man om Ukrainakriget som alla andra i samhället. När det krisar har militärpastor Markus Weckström en klar grundinställning inför sina "församlingsbor" vid brigaden: ta en sak och en dag i sänder. 25.2.2022 kl. 19:00

ungdomar. Oro och frågor ska bemötas öppet och ärligt, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell. Ungdomar uttryckte stor medkänsla med de krigsdrabbade, under en ungdomssamling i Borgå. 25.2.2022 kl. 11:39

Ukraina. När Ukrainakriget bröt ut igår samlades biskoparna snabbt och fattade beslut om att kyrkorna i hela landet samma kväll skulle öppna dörrarna för bön för fred. 25.2.2022 kl. 10:40

Ukraina. De första bilderna från Ukrainas näststörsta stad Charkiv som Getty Images och AFP kablat ut visar en stad under attack. I sitt hem i Vasa sitter Maria Skog och oroar sig för sina föräldrars säkerhet. Det är fyrtio kilometer till den ryska gränsen från hennes hemstad. 24.2.2022 kl. 16:35

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36