Tim Lillkvist är 23 år och jobbar med att köra olika arbetsfordon. Här står han i den park där han överdoserade för sista gången.

"Jag säger till mig själv: Nä, inte idag."

missbruk.

För Tim Lillkvist var drogerna som att ligga i ett varmt bad och känna sig älskad – tills de bara svalde alla hans pengar och inte hade någon effekt. Nu tränar han på en vanlig vardag där han är värdefull bara för att han finns.

1.4.2022 kl. 16:33

Tim Lillkvist växte upp i Jakobstad i en alldeles vanlig familj: mamma, pappa och en storebror. Han gillade inte skolan, men han hade en bra uppväxt.

Problemen började när han var femton.

– Jag gick ut grundskolan och bytte till yrkesskola. Jag visste inte riktigt vem jag var, men försökte passa in och vara som alla andra.

Vem skulle han vara kompis med?

– Jag bytte hela tiden. Tycker de här människorna om mig? Kanske inte. Sedan testade jag nästa. Till sist hittade jag en grupp jag kände mig trygg med, men det var inte för att jag kände mig hemma där utan för att droger kom in i bilden.

Som att ligga i ett varmt bad

Han började med cannabis, som fick honom att känna mindre stress och ångest. Sedan testade han ecstasy, och det var det han fastnade för.

– Jag kände mig hela tiden varm och älskad av ecstacy. Den där känslan av att ligga i ett varmt badkar, en känsla av att någon är nära dig. Kanske kärlek, på ett visst sätt – men det var ju inte naturligt. Kanske jag saknade kramar och bekräftelse på att jag räcker till, och det här var något som drogerna gav mig.

Det som var onormalt blev normalt.

– Och jag kunde hantera jobb, jag kunde hantera skolan, jag fick bra betyg.

Men det kostade massvis med pengar.

– Jag jobbade hela tiden och bodde hemma. Alla mina pengar gick till droger.

När han var 18, sommaren 2017, for han till militären. Han stod ut i fyra dagar.

– Jag orkade inte med det. Ett år senare nämnde min mamma att hon hittat en påse med piller i trappan när jag var i Dragsvik. Men hon visste nog inte riktigt om det var en engångsgrej eller något jag faktiskt höll på med.

Han ville ha en framtid

Eftersom kan kunde hantera sitt liv så bra kände han ingen större lust att ändra på det.

– Jag såg på mig själv i spegeln och tänkte: Okej, det här är Tim. Men där bredvid fanns ju ett jag som inte alls tyckte om sig själv.

Han överdoserade flera gånger. Det kunde leda till att han fick en kroppstemperatur på 42 grader.

– Jag såg att drogerna påverkade min vikt, mitt utseende och min ork. Men jag såg inte det som hade med den psykiska hälsan att göra, fast den påverkades minst – kroppen tog stryk.

Han försökte minska eller sluta flera gånger.

– Men det gick inte, för jag behövde så stora doser för att alls känna av det. Till sist hade det ingen effekt hur mycket jag än tog. Så jag tänkte: om inget påverkar mig, varken fysiskt eller psykiskt, varför tar jag det här då?

Han visste att han ville leva och inte dö, och få ha en framtid.

– Jag fattade ju att jag många gånger varit nära att dö.

En sommar när det firades Jakobs dagar i Jakobstad satt han på en bänk i parken.

– Det var sista gången jag var nära att inte se morgondagen, med alkohol i mängder och fem ecstacytabletter i mig. En äldre kvinna kom fram till mig och frågade: Hur mår du? Jag gav henne mitt telefonnummer, men det minns jag inget av.

Han vaknade på sjukhus. Nästa dag var han ute igen. Då ringde samma kvinna till honom och frågade: Hur mår du idag?

– Då fick jag den här tanken att kanske det ändå finns någon som bryr sig om en. Det är sådana saker som stannar kvar i ens huvud, sådant som man ska vara tacksam över.

Det kan drabba vem som helst

Han sökte sig till beroendevårdskliniken och fick hjälp. Han fick adhd-diagnos och rätt medicin. Han förstod också att skolan varit svår för honom på grund av hans koncentrationssvårigheter och att det påverkat hans självbild.

– Man måste lära sig känna sig själv. Man måste kunna erkänna: det här är jag. Jag är så här, men jag har ändå ett värde.

Hur firar du att du är drogfri?

– Jag tänker att jag firar varje dag bara för att jag finns.

Tidigare trodde han inte på Gud eller ingripanden från högre makter.

– Men idag tror jag nog att det finns en mening med allt. Jag tänker att jag finns här av en orsak. Och jag kan inte tänka att jag klarar allt själv, jag måste få hjälp någonstans ifrån också.

Som bäst går han en kurs för erfarenhetsexperter. Han är van vid att tala öppet om sitt förflutna men vill gärna lära sig mer.

– Jag skulle vilja föra ut budskapet att det faktiskt finns hjälp att få. Det är ett problem vi har i samhället med droger bland många, och vi kan inte bara blunda för det som om det inte fanns. Eller tänka att det drabbar bara vissa personer. Det kan drabba vem som helst.

Lärde sig dra gränser

När Tim Lillkvist lade av med drogerna hade han inga kraftiga fysiska eller psykiska avtändningssymtom.

– Det svåraste var det sociala. Jag har känt en del av mina vänner sedan jag var barn och nu kan jag inte vara med dem längre, för jag vet själv hur lätt jag skulle falla tillbaka i drogerna.

Han uppskattar att han har sin familj.

– Kompisarna är kanske inte så viktiga just nu, för jag måste hitta tillbaka till mig själv först.

Hur hittar du tillbaka till dig själv?

– Det börjar ju med de egna gränserna. Att jag kan säga: det här orkar jag med, det här orkar jag inte med. Att jag faktiskt kan säga nej, och är säker i mitt svar: säger jag nej så är det nej. Alla behöver inte alltid tycka om mig, för det går ju inte.

Han tror att det handlar om en process där man aldrig blir riktigt färdig. Men han har lärt sig att vad som än händer – även om han fick återfall – så finns det hopp.

Han har många knep för att klara av livet utan droger.

– Det är många småsaker. Som att jag ska ha en städad lägenhet. Jag ska ha jobb varenda dag. Jag ska ha en fast rutin. Om jag har råddigt så får jag fel i huvudet! Men nog känns det jobbigt ibland, och jag får lust att ta någonting. Men jag måste bara säga till mig själv att nä: inte idag.

Han välkomnar alla som ser honom på stan att komma fram och ställa frågor.

– Jag ger ett ärligt svar. Jag har ingen orsak att ljuga. Jag vill också ge hopp. Alla har någonting att leva för, oavsett hur dåligt det känns.

Vad drömmer du om? Ett hurudant liv skulle du vilja ha?

– Riktigt som jag har det nu. Jag har det bra och det känns att jag ser ljus i tunneln. Jag tar en dag i taget och planerar inte framåt. Jag måste inte ha världens finaste hus. Man vet så lite om framtiden. Man kan bara försöka hitta något att leva för varje dag.

Sofia Torvalds
Foto: Johan Sandberg


radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

SOMMARREPRISEN 2024. De allra flesta kvinnor måste någon gång ta ett beslut, annars tar livet det åt en. Ellen Strömberg skrev en roman på det temat och hamnade samtidigt in i en utmattning. 22.7.2024 kl. 10:00

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36