Daniel Björk, kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors, har länge och intensivt följt med läget i Ukraina. Han upptäckte att det fanns en sajt som heter Host4Ukraine där man kunde anmäla sig som villig att inackordera flyktingar i privat regi.
– Så funderade vi och bad över det. Vi tänkte att vi har ett hus som vi upplever att Gud gett oss av orsak, säger Rebecka Björk, som jobbar som projektkoordinator i Petrus församling.
– För mig har det gett mer frid att kunna gå från det stora till det lilla. När man följer med situationen i Ukraina i stort blir man alldeles matt av att inte veta vad man kan göra. Nu kommer det nära och jag kan göra något konkret: här är nu fyra personer som behöver vår hjälp, säger Daniel Björk.
– Jag har nästan slutat läsa alla nyheter. Jag kan inte dyka så djupt i alla krigets händelser längre, men här och nu kan jag hjälpa riktiga människor. Det tycks kanske som en lite droppe i havet, men samtidigt gör det ju ändå en skillnad.
De har ett gästrum i källaren, med egen liten kokvrå och badrum.
– Under en veckas tid fixade vi allt i ordning, bytte ut en soffa mot sängar. Nu finns där fyra sovplatser, säger Rebecka Björk.
De utrustade också köket med basförnödenheter, och grannarna har hämtat kassvis med kläder till dem, sådant som skulle kunna passa både familjens mormor och de tre pojkarna.
Familjen som bor hos Björks består av en mormor/mamma med en tolvårig son och två dottersöner. De har i flera år varit en familj, bosatta i Sumy i nordöstra Ukraina. De talar ryska.
– Jag har försökt rosta av min gamla ryska, säger Rebecka som i tiden läst ryska i ett år vid universitetet. Annars kör de med duolingo och google translate.
– Igår spelade våra pojkar och de ukrainska pojkarna ett spel och turades om med google translate. I google translate kan pojkarna säga vad de vill, och så översätter telefonen. Barnen är ju jätteduktiga på teknik. Idag gav vi en telefon till låns med finskt simkort och mormodern gav den genast till sin tolvåring som bytte språk och laddade ner alla appar som behövdes, säger Daniel Björk.
Daniel Björk tycker det är fint att se hur folk aktiveras på gräsrotsnivå och tar egna initiativ.
– I Polen har det varit det främsta sättet, och det avlastar också myndigheterna.
Medan den här intervjun pågick var Daniel, Rebecka och gästerna från Ukraina på polisstationen i Esbo och köade för att bli registrerade för ”tillfälligt skydd”. Köerna är långa och de verkar ha många timmars väntan framför sig.
– Men det som är bra med systemet är att alla som kommer också registreras vid en flyktingmottagningscentral, även om de bor hemma hos någon. Det betyder att de har tillgång till tjänster som sjukvård och en liten peng även om de bor hemma hos någon. Mottagningscentralen kommer också att lösa frågor som var pojkarna ska gå i skola, säger Daniel Björk.
Deras erfarenhet av att vara gästfamilj är kort, men de vill ändå rekommendera upplevelsen för alla.
– Det kan hända att det finns människor som är i ett sådant livsskede att de har extra rum i sitt hem. Vi kan varmt rekommendera det här, det har fungerat jättefint. Och översättningsprogrammen fungerar verkligen bra, så det går att kommunicera, säger Daniel Björk.
