Också i Sverige ökar den psykiska ohälsan – inte bara bland unga utan också bland äldre.
– En bidragande orsak till de ungas ohälsa är att de har svårt att ta sig an existentiella frågor, säger ärkebiskop Antje Jackelén.
Här ser hon att samhället och den vuxna generationen misslyckats med att ge de verktyg som barn och unga behöver.
– Därför tror jag att vi som kyrka fortsättningsvis behöver lägga än större vikt vid undervisning och lärande förutom diakoni, gudstjänstfirande, mission och själavård.
Hon ifrågasätter ändå inte lagstiftningen som gäller för skolan i Sverige.
– Men jag ifrågasätter den religionsblindhet och beröringsskräck till religion som präglar mycket av det svenska samhället, inte minst skolväsendet.
Sverige sägs vara ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Ärkebiskopen värjer sig ändå mot att se sekulariseringen som en fiende. Hon ser den snarare som en partner som kyrkan behöver förhålla sig till.
– Jag tror inte att Sverige är ens hälften så sekulariserat som det ter sig. Över femtio procent av befolkningen är fortfarande medlemmar i Svenska kyrkan. Därtill kommer de andra trossamfunden. Men samtidigt finns de som inte ens har fantomsmärtan kvar efter den amputerade tron.
Att det kristna arvet osynliggörs i det offentliga rummet ser hon som ett exempel på hur tron har hänvisats till en privat sfär man inte vill tala om.
– Innerst inne präglar det vi tror på hur vi beter oss i det offentliga rummet. I den bemärkelsen är tron offentlig. Och det ska den vara. I det offentliga rummet möjliggörs också religionskritik. Den behövs också.
Även bilden av det neutrala blir felaktig.
– Om den innebär att du inte kan nämna en religion i skolan utan att också nämna en annan, att du bara kan ta barnen till kyrkan om du också kan ta dem till en moské, riskerar vi att få en form av neutralitet som i slutändan berövar barn och unga beprövade erfarenheter av tro som de behöver för att leva.
I Sverige uppfattas ordet neutralitet som ett positivt ord.
– Men man kan ju också vända på det, att man inte vågar ta ställning.
Ärkebiskopen tycker att Svenska kyrkan på många sätt mår alldeles utmärkt idag. Pandemins utmaningar har bekräftat att kyrkan står för något livsnödvändigt.
– Det fantastiska med kyrkan är att uppdraget alltid är detsamma, att i varje tid gestalta evangeliet i ord och handling. Kyrkans budskap är relevant i sig. Pandemin har visat att människorna har ett stort behov av riter.
Ohållbart med checklista
Kyrkomötet öppnade för vigning av samkönade par 2009. Mer än tillräckligt många präster är idag beredda att viga paren.
– Frågan om präster kan avkrävas ett löfte att de viger samkönade till äktenskap har diskuterats i kyrkans läronämnd. Nämnden kom fram till att ett krav står i konflikt med ansvarsfördelningen i kyrkan. Det är biskopen som står för lämplighets-
bedömningen och det skulle vara ohållbart att kyrkomötet beslöt om en checklista. Var ska man i så fall börja och var ska man sluta? Du måste lova att leva klimatsmart, att du inte röker och så vidare?
I kyrkoordningen finns inskrivet att prästerna inför prästvigningen måste försäkra att de är beredda att samverka med alla prästvidga, oavsett kön.
– Ifall det råder oklarhet på den punkten kan församlingen hamna i ovisshet när det gäller sakramenten. Är det en riktig nattvard eller inte? Det är centralt för den lutherska kyrkan att evangeliet förkunnas rent och att sakramenten handhas rätt. För att skingra de tvivlen kom regeln in i kyrkoordningen. Det är skillnad mellan grundläggande frågor som sakrament och frågor som har med annat att göra. Det betyder ändå inte att diskriminering är tillåtet.
Du är den sjuttionde ärkebiskopen i Svenska kyrkan och första kvinnan. Hur har det präglat dig?
– Jag brukar säga att jag alltid varit kvinna. Det är klart att det varit väldigt spännande på många sätt att få vara första och i många sammanhang enda kvinnan. Samtidigt har det också avslöjat att det fortfarande finns en del patriarkala strukturer kvar. Även i ett så jämställt land som Sverige. Det har jag också fått känna av.
