Under ungdomssamlingen på torsdag kväll var alla medvetna om vad som pågår i Ukraina, berättar ungdomsarbetsledare Mats Fontell i Borgå domkyrkoförsamling.
– Ungdomarna är överens om att kriget är djupt grymt och orättvist, speciellt då hem förstörs och familjer skadas, splittras och dör. De sa också att kriget är skrämmande, men att det ändå känns rätt avlägset och att de därför inte känner sig rädda eller oroliga för sin egen säkerhet.
Ungdomarna kommenterade så här:
– Jag har en vän i Ukraina och hennes familj får nu söka sig till bombskydd när sirenerna tjuter. Det känns väldigt skrämmande.
Julia 15 år
– Jag känner mig stressad över att det genom alla kanaler, såsom sociala medier, sprutar ut skräckinjagande nyheter och bilder om Ukraina. Det gör en jättestressad.
Jenny 16 år
– Jag har en spelkompis på nätet från Ukraina. Jag undrar hur han har det.
Anonym
– Jag tänker på min bror som är i armén och känner frustration och ångest över krigets hemskheter. Det känns för stort att greppa den hotfulla situationen.
Linn, abiturient
– Just då vi börjar se ljus i tunneln efter coronapandemin så bryter det här ut.
Lisa 15 år
– Jag skulle gärna åka dit och hjälpa till med att försvara Ukraina.
Wilhelm, 18 år, som snart ska rycka in i armén.
Lever ändå i sin egen tillvaro
Trots frågor och en viss oro så är Mats Fontells erfarenhet att ungdomar överlag fokuserar mer på det som finns närmast.
De lever vidare rätt obekymrade.
– Ibland blir man förvånad över hur ungdomar ändå lever i sin egen tillvaro. Det som de oroar sig för ligger mycket närmare dem än en världskris. De lever vidare rätt obekymrade, det är min uppfattning. Och det är inget jag lägger ungdomarna till last, utan det är så mycket som ligger på ytan i en ung människas liv, det finns så många saker de kämpar med, sådant som berör hemmet och vänner till exempel.
En del oroar sig också för mer världsomfattande saker.
– Det märker man i och med klimatångesten till exempel.
– Graden av oro hänger också ihop med hur mycket man pratar hemma.
Han frågar sig hur stor kapaciteten till ytterligare oro är efter två år med pandemin.
Han anser att det är viktigt att inte utgå ifrån att unga är informerade och rädda när det kommer till det aktuella läget.
– Det är bättre att kanske informera lite, fråga om de hört om krisen och vad de tänker om den.
Ska man som vuxen visa sin egen oro eller spela lugn?
– Man ska inte spela något, utan verkligen, i alla situationer jag kan komma på, vara öppen och ärlig: nu pågår detta och jag är orolig. Men berätta också varför du är orolig, och koppla ihop det med att du vill tro och be och hoppas. Jag tror det är viktigt att öppet signalera vad som är vårt hopp, utan att för den skull göra det fromt.
I sådana här situationer har han saker han gärna vill förmedla till ungdomar.
När allt är lugnt i vårt liv tenderar vi att glömma det väsentliga: att vi alltid får lita på Gud.
– När allt är lugnt i vårt liv tenderar vi att glömma det väsentliga: att vi alltid får lita på Gud. Vi får också minnas det som står i Bibeln om att det ständigt kommer att finnas oro och strider i världen och att folk kommer att resa sig mot folk. Poängen är: Vi behöver inte vara rädda. Hur världen än vänder sig får vi leva i Guds beskydd. Det är vårt viktigaste budskap. Men vi ska inte heller servera lätta lösningar. Våra redskap är att vi får be och tro att Gud är den som har läget under kontroll. Det behöver vi alla bli påminda om.
Hur hanterar du själv en existentiell ångest över sådant vi inte kan påverka och en rädsla som är svår att dela upp i mindre bitar?
– Till min natur är jag inte en grubblare, och det tackar jag Gud för, för det vet jag att många är. Jag följer med nyheter och händelser, men min strävan är att, utan att blunda för vad som pågår, leva i en förtröstan till att livet är i Guds händer. Jag försöker tänka att i dag ser det ut så här och jag gör vad jag förmår och har möjlighet till nu.
– Luther har ju tillskrivits citatet: Även om jorden går under i morgon planterar jag i dag mitt äppelträd. Det citatet är en bra ledstjärna, också för ungdomarna. De måste också få tro på att det har en framtid.
