Har du åkt tågbuss mellan Jakobstad och Bennäs någon gång kan det ha varit Niclas Nylund som suttit bakom ratten.
– Det händer fortfarande ibland att jag kör tågbussen. Men för tillfället kör jag mest skolskjutsar.
Under de åtta åren han jobbade som kantor på heltid fick han aldrig någon ordinarie tjänst.
– Under alla åren jobbade jag som tf eller vikarie, säger han.
Den största orsaken till att han sadlade om var ändå att han kände sig obekväm med att stå framför grupper och undervisa.
– Jag tycker om att spela, men jag trivdes inte riktigt med att jobba som ledare för körer, barngrupper och med skriftskolundervisning. Då är man som en offentlig person. Min grundpersonlighet är introvert och jag är inte utpräglat social, säger han.
Han är c-kantor och vikarierade på en b-kantorstjänst i Esse. Han blev utan jobb hösten 2006 då en behör b-kantor sökte jobbet. Då började han fundera på vad han ska göra härnäst.
Transportbranschen intresserade
– Jag trivdes med att köra och jag drogs till transportbranschen. Redan medan jag var i Esse tog jag körkort för lastbil. När vikariatet tog slut började jag en kurs för busschaufförer som Vocana i Närpes ordnade i samarbete med Kristinestads bilskola.
Han körde upp för busskortet 2007 och fick praktikplats på Ekmans i Jakobstad. Där stannade han. Efter att Ekmans blev uppköpt står det numera Ingsva på bussen han kör.
– Numera kör jag mest skolskjutsar till Språkbadsskolan, Resursskolan, Kyrkostrands skola och till Intek. En stor del av skjutsarna omfattar barn och ungdomar som har specialbehov.
Han kör i huvudsak lokaltrafik. Några enstaka gånger har han kört skolutfärder och teaterresor till Vasa.
– Det blir mest småprat med passagerarna när jag säljer biljetter. Men jag har fått öva upp min finska och engelska.
Ser du något gemensamt mellan dina två yrkesbanor?
– Kanske vad gäller arbetstiden. Som chaufför arbetar jag i block, jag kan köra till exempel tre timmar, ta paus någon timme, köra nästa block och så vidare.
I jobbet ingår också att städa bussen, dammsuga och tvätta den. Under coronatiden har det också ingått att desinficera handtag, ratt och växelspak.
Vad är det bästa med att köra buss?
– Jobbet är förutsägbart men tillräckligt omväxlande för mig. Även om jag mest kör lokaltrafik är det stimulerande att var ute längs vägarna och se lite vyer och landskap. Jag trivs också med att veta vem och vart jag ska köra nästa dag. Jag har en bra balans mellan att köra välbekanta rutter och nya adresser.
Ser du en Guds ledning i karriärbytet?
– Jo, det gör jag. Det ordnade sig så att jag kom in på busskursen och jag tyckte den var intressant. Jag trivs bra i jobbet och tror det är meningen jag ska vara där.
Niclas Nylund började studera till c-kantor 1991 vid Konservatoriet i Jakobstad och hade det mesta av studierna avklarade 1996 när han fick tf kantorstjänst i Nykarleby. Därefter har han vikarierat i Munsala och Esse församlingar.
Att skriva musik blev terapi
Under åren i Nykarleby började han skriva egen musik för orgel.
– Det egna skapandet blev kanske ett andningshål i det som jag upplevde tungt i arbetet.
Den mest produktiva perioden som kompositör inföll medan han jobbade som kantor. 2005 gav han ut två nothäften med musik han skrivit och året innan spelade han in en cd.
Även om han slutat arbeta som kantor skriver Nylund fortfarande musik för orgel när andan faller på.
– Jag får idéer ibland och jag tycker om att skapa. Jag har alltid varit intresserad av olika melodier, harmonier och klanger. Det har blivit mycket input medan jag lyssnat på musik i mina dagar. Jag får ibland behov av output och att skapa något eget. Skapandet kan ha en terapeutisk funktion för mig.
Eftersom han inte längre har tillgång till en kyrkorgel ger han utlopp för sin musikaliska ådra på den digitala orgel han har hemma.
– På den leker jag fram lite melodier. Mina stycken är korta, mellan en och fem minuter. Det är lämpliga längder just för gudstjänstbruk.
En motvikt till elitistisk musik
Drivkraften i skapandet är att skriva orgelmusik som folk kan ta till sig.
– Inom orgelmusiken saknar jag musik som låter modern och som är från vår tid, men som ändå inte är svårtillgänglig.
Han ser sin musik som en motvikt till det elitistiska.
– Min musik påminner om en sångrepertoar. Den har en tydlig melodi och enkla harmonier som är lätta att hänga med i. Överlag är orgelmusiken ganska svår – J.S. Bach är tekniskt säkert dubbelt svårare att spela än vad min musik är.
Hur mycket ny musik skriver du numera?
– Jag tror det så småningom skulle räcka till ett tredje häfte.
Tanken att också skriva musik för piano eller arrangera musiken för en stråk- eller blåsensemble har slagit honom.
– Men det blir kanske i framtiden.
Lockas inte tillbaka
Han har inte ångrat att han bytt orgelpallen mot bussratten.
– Jag har inte lockats att återgå till kantorsjobbet. Jag vet ju vad det innebär. Det har varit en extra ansträngning för mig att ställa mig framför en grupp för att undervisa. Men då jag lärt mig musik, kan spela och ackompanjera har viljan att dela med mig av mitt kunnande ibland varit större än det mått av obehag och nervositet ett offentligt framförande innebär. Numera står jag hellre i kören än framför den.
Att spela på gudstjänster och möten har han inget emot att göra.
– Jag upplever fortfarande att jag har en kallelse inom musiken. Jag ackompanjerar ibland på samlingar och spelar på gudstjänster som vanligtvis ordnats av Evangeliföreningen, till exempel i gudstjänster i Pensala bönehus och på lägerområdet Klippan. Jag upplever att jag fortfarande har något att ge inom det området.
