Lars Solvin hade tidigare femton anställda under sig. Nu driver han ett enmansföretag.

Han vill verkställa, men inte vara direktör

nykarleby.

Som tidigare verkställande direktör har Lars Solvin lärt sig att han vill verkställa, men inte vara direktör.

3.2.2022 kl. 06:01

– Jag tycker om tanke, ord och handling. Det är endast då vi gör något som vi kan åstadkomma en förändring, säger Lars Solvin.

Han är andra periodens förtroendevald i Nykarleby församling. När han tillträdde för åtta år sedan blev han vald till viceordförande i kyrkorådet.

– Förutom rådet sitter jag också i fullmäktige och i ekonomisektionen, säger han.

Helt oerfaren var han ändå inte när han tillträdde. På åttiotalet var han förtroendevald i Munsala församling.

– Jag var inte med många år för det blev för tjockt med arbete och allt möjligt annat. Jag hade inte tid. Annars har jag varit som en normal församlingsmedlem som gått i kyrkan nu och då.

Han är företagare och driver en liten bokförings- och konsultbyrå i hemmet i Munsala. Tidigare var han under tjugo års tid vd för Pedersörenejdens lokalförsäkring, ändå tills fusionen med Tapiola.

– Jag var också en kort tid vd på Norlic, men slutade 2013 då jag fick ett sjukdomsanfall. Jag hade kört för hårt med kroppen en längre tid så jag fick väl en form av en stroke. Det blev en ambulansfärd till Vasa, men läkarna hittade inga större fel så det var inget farligt. Det goda är att allt redde upp sig och att jag inte behöver någon medicinering. Jag lärde mig att jag inte är odödlig jag heller.

Då bildade han egen firma, ett enmansföretag.

– Jag kommer aldrig att ha några anställda. ”Itt järiväädin.” Det är så enkelt när man är ensam. Jag har varit vd så länge att jag inte längre vill ha någon under mig. På lokalförsäkring var vi femton anställda.

Vilka utmaningar ser du i församlingen?

– Den ekonomiskt största grejen är renoveringen av kyrkan i Nykarleby. Det är en stor satsning men vi har ju fått hyfsat med bidrag från kyrkostyrelsen. Församlingen har en hyfsad ekonomi med en del besparingar så vi klarar det nog.

Ekonomin är ändå stram och församlingen har sanerat lite och sålt prästgården i Munsala.

– Grundregeln för alla organisationer är att först ta in pengarna innan de kan använda dem. Om skattebetalarna blir färre så kommer de ekonomiska ramarna att krympa. Förr hade vi fyra präster, nu har vi tre. Men vi har tre kyrkor som vi ska fördela verksamheten mellan.

På sikt ser han som den största utmaningen att få folk att stanna kvar som medlemmar i församlingen.

– Tyvärr är det många som lämnar kyrkan, och det är vanligt att det är den i familjen som har högre lön som lämnar medan den med lägre lön stannar kvar. Det innebär att församlingen ger familjen service, men allt färre betalar kyrkoskatt.

Hur man ska lösa problemet ser han som en tiotusenkronors fråga.

– Det är som om samhället skulle köra förbi kyrkan på något sätt. Kyrkan borde hitta ett sätt att komma ut till den vanliga finländaren, till barnfamiljerna och 30–40-åringarna. När mina tre barn var små fanns dagklubben, och den finns fortfarande på vissa orter, men då båda föräldrarna yrkesarbetar och dagklubben är bara några timmar om dagen betyder det ju i praktiken att barnen inte kan komma dit. Dagklubben var ju en kontaktlänk till familjerna. Lyckas man inte fånga upp folket i den åldern är det svårt att göra det när de kommit upp i medelåldern.

Johan Sandberg


KYRKOMÖTET. Den 6 till 10 november har kyrkomötet sammanstrålat i Åbo. Rolf Steffansson är ett av de ombud som varit på plats under sittande kyrkomötets sista plenum. 10.11.2023 kl. 12:04

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54