Päivi Huhtanen skattar sig lycklig som haft föräldrar, en man och vänner som förstått sig på hennes viljestyrka.

En morgon blev hon ursinnig på Juha Sipilä – och tog ett avgörande beslut

ÅSIKTER.

Päivi Huhtanen var flickan med många åsikter i skolan – något som väckte motstånd. Hon har ofta gått mot strömmen och vågat ta oväntade beslut, som till exempel den där morgonen när hon blev ursinnig på Juha Sipilä.

1.2.2022 kl. 14:09

Det var en stor sak i min familj när jag blev student, säger Päivi Huhtanen.

Hon har vuxit upp i en arbetarfamilj i Mietois i Egentliga Finland.

– Mina föräldrar gjorde allt för att jag och min bror skulle kunna studera.

Hon berättar om en lugn och fin barndom, trots nittiotalets lågkonjunktur.

– Mina föräldrar blev arbetslösa då, men jag och min bror har konstaterat att vi inte märkte av några svårigheter. De har gjort allt för oss, och jag och min bror är väldigt tacksamma för det.

I de lägre klasserna i skolan vågade Päivi Huhtanen ha många och starka åsikter. I finskspråkiga skolor kan en glad och positiv elev bli tilldelad en statyett, ”hymytyttö” eller ”hymypoika”.

Eleverna röstade på mig, men lärarna tyckte inte att jag var något hymytyttö-material.

– Jag minns att eleverna röstade på mig, men lärarna tyckte inte att jag var något hymytyttö-material för att jag hade åsikter om allt.

Så det blev ingen statyett för Päivi Huhtanen.

– Jag minns att rektorn också skrev i mitt betyg att jag är en trevlig flicka, men att jag har åsikter om allt.

Att välja universitetsstudier föll sig inte helt naturligt för henne.

– Jag saknade modeller. Jag minns den där känslan; jag tänkte att jag inte kan söka till universitetet, att det inte är någon plats för mig.

Men hon vågade ta steget in i universitetsstudier i tysk filologi i Åbo. Hennes mamma hjälpte henne med pappersexercisen. Och sedan dess har hon hunnit bli filosofie magister, pedagogie magister och speciallärare.

– Jag fattade att jag kan studera! Jag är så nyfiken så jag tycker det är roligt att få lära mig allt möjligt, det spelar ingen roll vad det är.

Hon tror att alla har oanade möjligheter.

– Men det handlar mycket om motivation och uppmuntran.

– Tänk att ha en skola där alla var positiva, där ingen ropade eller skrek utan bara uppmuntrade.

Päivi Huhtanen vet vad hon talar om. Hon är elevhandledare och vicerektor i ett av Finlands största högstadier med cirka 600 elever.

– Jag tycker om att vara med tonåringar! Det hör till att pröva gränser, jag är helt okej med det.


Stark vilja

Päivi Huhtanen sitter också som representant för De gröna i stadsfullmäktige i S:t Karins. Hennes åsikter kolliderar då och då med de äldre herrarnas åsikter om tingens ordning.

Men på något sätt gillar jag ”gubbarna” också.

– Men på något sätt gillar jag ”gubbarna” också, att de säger ”flicka lilla” ibland, säger hon och skrattar.

– De är en annan generation. Vi måste ta det för vad det är.

Hon är hellre rak i sin kommunikation än pratar bakom ryggen, men ber om ursäkt om hon varit för rak. Och hon tror starkt på alla människors lika värde.

– I de flesta partier finns något gott jag kan skriva under. Jag fattar inte att man måste vara emot något parti. Människor är vi alla.

Att hon fått en god självkänsla och vågar stå på sig tror hon är en kombination av många saker.

– Redan som baby hade jag en stark vilja, men mina föräldrar har förstått mig, och uppskattat att en flicka kan vara stark.

– Jag har också haft vänner som förstått mig, fastän de kanske inte varit likadana själva. Och så har jag haft starka kvinnor i min närhet, kvinnor som förmedlat: Här kommer jag! Mig kan ni inte trycka ner!


Miste sitt barn

Päivi Huhtanen är mamma till Edith och och Alvin. Innan Alvin kom till världen fick Päivi och hennes man ett för tidigt fött barn, som inte överlevde. Både Päivi Huhtanen och hennes mamma har en genetisk betingelse som gör det svårt att behålla babyn hela graviditeten.

– Bebisen var frisk, och de trodde inte på hälsovårdscentralen att jag skulle få problem med att behålla barnet. Jag har funderat efteråt om jag borde ha krävt mer.

Samtidigt som det var en stor sorg att ta sig igenom, så har Päivi Huhtanen ärvt sin mormors inställning.

– Jag ser det som att det finns en orsak till allt. Människor föds och dör. Det är lite kallt på sätt och vis, men min mormor var likadan, och som barn tyckte jag det nästan var lite skrämmande.

Också Päivis föräldrar påverkades starkt av det för tidigt födda barnbarnet.

– Mina föräldrar fick en flicka i vecka 25 som levde en vecka. Deras och vårt barn ligger begravda på samma plats.

– Jag tänker prata öppet om det här med min dotter. Det är viktigt att hon vet ifall hon själv vill bli mamma. Man måste kanske ligga ner under graviditeten för att det ska gå bra.

Alvin som i dag är fem föddes i vecka 26.

– Efter hans födelse medverkade vi i en undervisningsvideo om vården av prematurer och hur viktigt det är att föräldrarna får vara med hela tiden. Videon har gått ut i hela världen, och det finns många som ännu känner igen Alvin. Vi har också varit stödfamilj för andra familjer som mist ett barn. Det har känts otroligt meningsfullt.


Päivi Huhtanen med sonen Alvin och dottern Edith. Foto: Privat

Har fått två kulturer

I och med studierna i tyska följde en förkärlek för svenska språket, och Päivi Huhtanen har också varit svensklärare i finska skolor. När ungdomarnas studieiver inte varit den bästa har hon försökt motivera dem.

– Jag har försökt få dem att inse att vi måste ut ur vår bubbla. Ett nytt språk öppnar en helt ny värld! Och jag lyckades faktiskt så pass bra att högstadiepojkar började hälsa på mig i korridoren med ett ”God dag!”

Päivi Huhtanens man, som också är lärare, kommer från Reso och är ursprungligen helt finskspråkig.

– Han trodde att han aldrig skulle ha någon nytta av svenska, säger hon och skrattar.

– Jag är så tacksam att jag hittat någon som velat dela det här med mig.

Paret bodde en sommar i Göteborg för att han skulle lära sig svenska, vilket han också gjorde. Att de valt svensk skola för sina barn är Juha Sipiläs förtjänst.

Jag blev så ursinnig! Fattar han inte vår historia, vår kultur?

– En morgon när jag ammade Edith, som då var tio månader, såg jag på nyheterna att Sipilä föreslog undervisning i ryska i stället för svenska i vissa skolor, som en experimentperiod. Jag blev så ursinnig! Fattar han inte vår historia, vår kultur? Jag blev så arg så jag bestämde att mina barn ska gå svensk skola.

Och så blev det. Barnen är i dag helt tvåspråkiga. Päivi Huhtanen har dessutom inspirerat många finskspråkiga vänner att välja svensk språkbadsskola för sina barn. Och när hennes svenskspråkiga vänner pratar finska med servicepersonal på stan så är det Päivi som håller fast vid svenskan.

– Om ingen finskspråkig kan svenska så kommer svenskan att dö ut. Jag vill bidra till att svenskan hålls livskraftig. Jag är väldigt nöjd med att vi har fått två kulturer, och har fina vänner i båda.

Päivi Huhtanen valde, som den principfasta person hon är, också Åbo svenska församling när barnen var små.

– Det var lite nervöst först att komma till föräldra-barn-klubben. Men alla var så öppna och tog så väl emot mig.

Kyrkan har alltid hört till hennes liv, den har varit hennes ”säkerhetsplattform”.

– Kyrkan visar att vi klarar av saker tillsammans. Och kyrkan gör så många bra saker. Den bästa välgörenheten jag kan bidra med är att betala kyrkoskatt.

Ulrika Hansson


Människa. För femtio år  sedan omkom Bo-Sanfrid Höglunds far i flygolyckan i Kvevlax. Nu skriver sonen en bok om händelsen. 17.12.2010 kl. 00:00

Kultur. Åbo har inte bara kulturhuvudstadtiteln 2011. Staden har också landets första församlingsanställda kultursekreterare på svenskt håll. ”Missions- och kultursekreterare”, det är Laura Karankos titel i Åbo svenska församling. Sedan hösten arbetar hon deltid med det bästa hon vet. 17.12.2010 kl. 00:00

Människa. Livet har två sidor – ett dramatiskt i strålkastarljuset, ett annat stillsamt tillsammans med familjen. 16.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Läkarbristen i Finland underlättas sedan länge av utländska läkare som gästar eller stannar i landet för gott. Kanske prästbristen kunde botas med samma medicin? 16.12.2010 kl. 00:00

Rolf af Hällström. –  Ja, det är ju så lite kalorier i kaffet så det behövs ingen välsignelse. 16.12.2010 kl. 00:00

Ledare. ”Santa Claus!” Hantverkaren i Antalya räcker fram täljstenen. Den korsfästa figuren som avbildas är så uppenbart Kristus som den kan bli. Men julgubben säljer bättre. Och S:t Nicholas rötter finns förvisso här, i det som i dag är hjärtat i det moderna Turkiet. 16.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Bikthemligheten för präster luckras upp när det gäller övergrepp mot barn. Regeringen och kyrkan kom överens om saken förra veckan. 15.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsens plenum sammanträdde i går, 14 december. Ett av de beslut som fattades var att godkänna de åtgärder för likabehandling i kyrkan som föreslogs i slutrapporten för projektet Yhdenvertaisuus ja kirkko (Likabehandling i kyrkan). 15.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. När biskop Björn Vikström visiterade Lappfjärd-Kristinestads församling vägrade kaplan Markus Saarinen att vara med. Orsaken var att Saarinen tycker att biskopen är en falsk lärare. 15.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkoherde Anders Kronlund i Närpes blir kantorsvikarie i Esbo svenska församling. Församlingsrådet valde Kronlund bland tre sökande. 14.12.2010 kl. 00:00

Kultur. Borgå stifts biskop Björn Vikström krönte Finlands lucia på måndagskvällen i Helsingfors domkyrka. 14.12.2010 kl. 00:00

Människa. – När vi kan ge sorgen utrymme och så småningom inse att den döda inte mera finns bland oss, och inte kommer tillbaka, då har vi bearbetat vår saknad och kan gå vidare i livet. 12.12.2010 kl. 00:00

Människa. När Ulrika Wikström blev troende förändrades också hennes inställning till julen. – Om allt är filat till perfektion känner man sig lätt helt tom när julen är över. 11.12.2010 kl. 00:00

Kultur. Det började som barnens julbön 1999. Sedan dess har jultablån i Gamlakarleby stadskyrka vuxit till en timmeslång förställning av drama, dans, sång och dialog. 10.12.2010 kl. 00:00

Människa. I Namibia kallades jag den finska flickan. Jag har arbetat hårt för att bli en namibisk flicka. 9.12.2010 kl. 00:00

Personligt. Kocken Mattias Åhman är en tävlingsmänniska. Vad han än gör strävar han efter att bli bra på det. Nu satsar han på att fortsätta bygga upp restaurang Hejm som fått öppna igen. 4.6.2020 kl. 11:11

Depression. För känslig, för högljudd, för hudlös. Efter flera svåra depressioner har Heidi Finnilä lärt sig att se på sig själv med nåd. – Jag skäms inte för att jag är en liten ömklig varelse, inte tuffare än så här. 3.6.2020 kl. 15:08

mission. Om Gud vill och flygen går återvänder Chamilla och Kristian Sjöbacka till Kenya så snart de kan. ”Får man trivas så här bra på missionsfältet?” har de ibland frågat sig. Landet och arbetet har förändrats sedan de första gången åkte ut som missionärer. 4.6.2020 kl. 09:19

mathjälp. Coronaepidemin har lett till ett ökat behov av mathjälp. De som ordnar matutdelning försöker möta behovet, samtidigt som de fått lägga om verksamheten. 2.6.2020 kl. 15:51

Coronapandemin. Tillsvidare ska man undvika körsång, rekommenderar biskoparna. 2.6.2020 kl. 14:23