Efter att ha varit det yngre barnet blev Lotta Keskinen plötsligt ett endabarn.

Vem är en lillasyster utan sin storasyster?

FÖRLUST.

Mitt under coronapandemin dog Lotta Keskinens syster. – När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än?

2.1.2022 kl. 09:14

När hon hade födelsedag för ett par månader sedan skrev Lotta Keskinen en uppdatering på Facebook. Då berättade hon om något som många av hennes vänner och bekanta inte kände till: att hon nu är en lillasyster utan storasyster.

– Det har varit ett jättejobbigt år. Hela coronatiden har för mig präglats av min systers sjukdom och död. Pandemin har snarast känts som en försvårande omständighet.

Hennes syster Lisa hade haft cancer en tid, och hon gick bort strax efter sin 39-årsdag, några dagar före jul för ett år sedan.

– Jag fick specialtillstånd att hälsa på henne då hon fyllde 39 den 15.12. Jag gick till hospicehemmet med buller och bång och ballong och allt. Sedan hade hon inte många dagar kvar. Jag tror att hon hade som mål att leva till sin födelsedag.

Visst visste Lotta Keskinen och hennes föräldrar att Lisa var svårt sjuk. Samtidigt var de oförberedda. Kan man någonsin vara riktigt förberedd?

"När inser man att någon inte kommer tillbaka?"

– När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än? Jag minns att jag hämtade något från hennes lägenhet under julhelgen, och under en millisekund gick en tanke genom mitt huvud: Kanske hon är här?


Lotta utan Lisa

Lisa var tre år äldre än Lotta. Ännu ett år efter Lisas död har hon svårt att förstå att de nu bara är tre i familjen: mamma, pappa och hon själv.

– Jag har alltid varit lillasyster, så det blir jättetomt. Vi hade många likheter men också många olikheter. Hon var den lugna och ordentliga, jag var yrbollen. Det känns som om jag nu borde vara mer som hon, och samtidigt kan jag ju bara vara jag. Ibland kan jag undra: Räcker det? Räcker jag?

De liknade varandra på många sätt – kanske särskilt till sättet, till miner och gester. I skolan blandade lärarna mellan dem och kallade Lotta för Lisa. Det har hänt Lotta att folk kommit fram till henne och sagt: du måste vara Lisas syster. Eller påmint henne om att de sjungit i samma kör, fast det var Lisa som sjöng i His Master’s Noise.

– Det känns konstigt att bara vara Lotta utan Lisa. Som att vara Matti utan Teppo.

Hennes sorgeår har varit svårt och tungt på många olika sätt. Det föll på hennes ansvar att inför julen ifjol meddela Lisas vänner att Lisa gått bort.

– Hon var så noggrann och duktig och hade skrivit upp allt i ett häfte. Dagen innan hon dog gick hon igenom med mig vem jag skulle kontakta. Det hade varit svårt för henne att berätta för sina vänner hur illa det var, och det var svårt för mig att berätta för dem vad som hänt. Jag var ju tvungen att skriva till människor som jag inte alls kände och berätta sorgliga nyheter, och sedan svara på deras svar.

– Det tog flera dagar att orka meddela alla.

Facebook och andra sociala medier hade Lisa och Lotta stängt tillsammans innan Lisa dog.

– Hon var bokförare och hade antecknat allt viktigt i ett häfte. Jag minns att vi diskuterade någon sak med mamma och pappa och var lite oense om hur Lisa hade velat ha det, och jag sa: ”Nämen det står i häftet!” Det var nästan som om Lisa varit där.


Graven blev ett viktigt projekt

När Lotta Keskinen skulle på jobb igen efter julhelgen ifjol orkade hon inte berätta vad som hänt. Alla hade jobbat på distans en längre tid så folk såg inte på henne hur dåligt hon mådde.

– När folk frågade ”hur gick julen?” var jag liksom bara: ”Nåja … julen.”

Det fanns mycket praktiskt att ta itu med och det var kanske en bra sak. Samtidigt var det besvärligt på grund av pandemin.

– Vi visste inte riktigt vart vi fick gå när vi skulle ordna allt, på grund av det svåra coronaläget. Vi blev väldigt ensamma med allt. Och sedan fick tio personer vara med på begravningen. Innan Lisa dog frågade jag henne: Om det bara får komma tio personer, vilka vill du att är där? Vi visste vilka vi skulle bjuda. Och prästen Ulrik Sandell var fantastisk.

Också gravplatsen blev något familjen funderade mycket på. Det slutade med att de grundade en familjegrav i föräldrarnas nya hemstad Grankulla.

"Mamma och pappa går var och varannan dag till graven och pappa – som är ingenjör – har räknat ut hur ofta man ska gå för att det alltid ska finnas ett brinnande ljus i en lykta vid Lisas grav."

– Det blev en jättebra lösning. Mamma och pappa går var och varannan dag till graven och pappa – som är ingenjör – har räknat ut hur ofta man ska gå för att det alltid ska finnas ett brinnande ljus i en lykta vid Lisas grav.

Hon har märkt att praktiska saker lätt blir stora. Det blev till exempel jätteviktigt för dem att graven skulle vara fin och att blommorna skulle vara precis rätt.

– Det skulle vara perfekt, för Lisa.


Ut ur ekorrhjulet

Det känns konstigt att Lisa är död. Men Lotta Keskinen har inte varit arg på Gud.

– Kanske jag har accepterat att vissa lever kortare och vissa längre. Men det känns orättvist. Jag har fortfarande svårt att gå in i Lisas hem, för inredningen var så viktig för henne och hennes hem ser precis ut som hon.

Efter att Lisa dött var det många som frågade ”hur går det?” eller ”hur mår ni?”

– Det var ganska svåra frågor att svara på för det gick inte så bra och vi mådde inte så bra. Och inget förändrades ju från en vecka till en annan.

– Jag uppskattade att folk bara hörde av sig och berättade lite om vad de gjorde, så att jag fick ett litet fönster ut i världen. Det kändes omtänksamt, för man blir så jätteensam i sin sorg. Sedan var det en bekant som hörde av sig och beklagade sorgen och frågade om jag vill följa med och väggklättra när jag orkar. Det var väldigt rörande och jag blev jätteglad.

För Lotta Keskinen blev perioden efter Lisas död en period av egen förändring. Hon behövde en förändring i vardagen. Hon sökte in till ett internationellt magistersprogram för stadsplanering och fastighetsekonomi vid Aalto-universitetet. Till sin stora förvåning kom hon in. Sedan hösten har hon studerat på heltid.

– Jag trillade nästan av stolen när jag fick veta att jag kommit in. Jag ska bli diplomingenjör! Men det här behövde jag. Jag behövde ta en paus och göra något nytt.

Att vara studieledig har kanske varit hennes sätt att sörja.


Hur har det här året förändrat dig?

– Jag har kanske blivit mer självisk, på ett positivt sätt. Att jag studerar är en sak jag skulle vilja berätta för Lisa. Men samtidigt: nog vet hon.

Text och foto: Sofia Torvalds


ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22

Konst. I september visas utställningen KYSS – en meditation i ord och bild över Höga visan i Borgå domkyrka. – Höga visan är en erotisk bok i Bibeln som både är oerhört trygg men ändå radikal, säger konstnären, bildsatirikern och prästen Kent Wisti. 13.9.2022 kl. 10:14

nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05

Inbesparingar. Resultatet av omställningsförhandlingarna vid Helsingfors kyrkliga samfällighets gemensamma tjänster har klarnat. Under de kommande tre åren ska de gemensamma tjänsternas verksamhetsbidrag sänkas med 4,8 miljoner, vilket bland annat innebär att antalet årsverken minskar med 45. 9.9.2022 kl. 17:11

KYRKORNAS VÄRLDSRÅD. Kyrkornas världsråd vände och vred i kulisserna på sina ord om kriget i Ukraina. Rådet avslutar på torsdag sin generalförsamling med över 4000 delegater i tyska Karlsruhe. 7.9.2022 kl. 15:11

KORSNÄS. Pilgrimsleden i Österbotten tar form. I år görs den preliminära märkningen för Sankt Olavsleden. 1.9.2022 kl. 11:02

SMÖRJELSE. Konfirmationen i Johannes församling i Helsingfors senaste söndag har väckt starka reaktioner då prästen smort konfirmanderna med krisma, det vill säga välsignad olja. Det har setts som ett främmande element i vår kyrka och smörjelsen kom som en överraskning för både konfirmander och föräldrar. 2.9.2022 kl. 17:59

ETT GOTT RÅD. Eva Frantz önskar att hennes 20-åriga jag hade vågat omfamna sin excentricitet lite mer – och åka ut och ha äventyr, för att ha något att skriva om senare. 31.8.2022 kl. 20:16

ÄRLIGHET. – Ju äldre jag blir desto mer har jag insett att livet är för kort för att inte våga vara lite mer ärlig och avklädd, säger evangelisten och bibelläraren Rigmor Holst. 31.8.2022 kl. 13:00

herdabrev. Efter tre år i biskopsgården i Borgå är Bo-Göran Åstrand ute med det traditionella herdabrevet. Han valde mejldialogens form och fyra huvudteman. 31.8.2022 kl. 10:00

KYRKANS FASTIGHETER. Det finns ogjorda reparationer och saneringar för minst 1200 miljoner euro inom i den evangelisk-lutherska kyrkans fastigheter. Vinterns chockdyra el, olja och fjärrvärme kan komma leda till ett sparande som kan göra ytterligare skada, säger energikonsulten Bengt Avellan som har haft uppdrag för Kyrkostyrelsen. 30.8.2022 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44