John Vikströms nya bok har undertiteln ”Tankar under åren som emeritus”. En finskspråkig bok med liknande tema utkommer också i höst.
– Arbetet med böckerna har jag upplevt lite som en skördetid mitt i sommaren. Jag får skörda det jag har försökt så under mina tjugo år som pensionär.
Att vara människa och kristen handlar ytterst om frihet, säger han i förordet. Frihet i vardagen upplever han också.
– Jag är inte begränsad av sjukdomar. Jag kan cykla, åka skidor och promenera. Jag upplever också en frihet från ett inrutat dagsprogram, och en bekymmerslöshet; Guds barns frihet, som bottnar i att jag tror att jag är i Guds hand.
Läsaren får ta del av föreläsningar och predikningar han hållit. Han rör sig bland annat kring teman som åldrande.
– Det känns lite overkligt att fylla nittio, men jag får finna mig i det. Jag känner mig inte gammal egentligen.
I boken citerar han Paulus som skriver: Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Vikström är lite osäker på om han känner igen sig i det, även om han märker att den yttre människan i någon mån blir svagare.
– Det talas vackert om det här när man pratar om åldrande, men jag skulle vara lite försiktig. Jag hoppas att min inre människa har utvecklats under de här åren. Det är viktigt att slå vakt om de andliga rötterna i ens liv, och att bevara en viss nyfikenhet på livet. Men inte vet jag hur mycket klokare jag blivit! Det ska jag inte uttala mig om.
I sin bok återkommer John Vikström ofta till Jesus kärlek till alla utstötta.
Vad skulle du bjuda på och vad skulle ni prata om ifall du fick Jesus som lunchgäst?
– Han var säkert van vid att äta fisk där vid Genesarets stränder, så jag skulle bjuda på fisk. Jag skulle vilja fråga honom lite närmare om hur det var att vandra omkring där, möta människor och hjälpa dem.
– Och de där frestelserna i öknen: Hände de på riktigt eller var det bara i huvudet? Och så skulle jag också fråga vad han tycker om dagens kyrka och vad han vill att vi ska göra.
Jämlikhet och människovärde
John Vikström har haft tillfälle att grundligt fundera på vad kyrkan borde fokusera på för att överleva. Han räknar bland annat upp att vi ska leva ut en glad och frimodig andlighet, satsa på verksamhet som verkligen berör människors tankar och känslor, göra frivilliga delaktiga i meningsfulla uppgifter samt fånga upp unga efter konfirmationstiden.
– Ett problem som kyrkan har i dag är att den av många uppfattas negativt när det gäller jämlikhet och människovärde. Vi behöver inte göra om kristendomen för att tydligare verka för det här.
Som biskop fick han tidvis utstå hård kritik, inte minst för sin bibelsyn och sin ståndpunkt i frågan om homosexulitet.
– Visst har jag fått kring öronen så att det känts. Jag har räknat med att det hör till naturaförmånerna som ledare, men kritiken tar på, det är inte fråga om annat.
Ett råd han tagit fasta på fick han när han skulle gå från forskarlyan till att vara biskop.
– Ärkebiskop Martti Simojoki sa: Se till att din bild är hel när du tittar dig i spegeln, då orkar du. Se till att du aldrig handlar i strid med dina högsta och heligaste värden, ditt samvete!
I den avslutande delen av boken ingår flera predikningar John Vikström hållit när han har jordfäst nära vänner.
– Det har varit på en gång svåra och kära uppgifter. Vid varje jordfästning blir jag påmind om uttrycket memento mori, kom ihåg att du är dödlig. Jag blir också påmind om vad det kristna hoppet betyder för mig själv så jag inte bara pratar tomma ord.
