Harry Månsus har skrivit om ekoteologi i decennier.

Vi måste våga möta vår skuld och skam över klimatförändringen

ÖVERKONSUMTION.

Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok.

17.9.2021 kl. 18:39

Harry Månsus växte upp i Kaitsor, Vörå, på 40-talet. Han hörde inte till dem som skickades bort som krigsbarn, men kriget påverkade ändå hans barndom mycket.
– Jag tror att det präglat min själ mycket att växa upp bland kvinnor som arbetade dag och natt och hela tiden levde med ångest över vem som kommer att få nästa dödsbud.

Som ung hade han tänkt bli sjöman, men hamnade i stället i predikantskola i Vasa. När han gift sig flyttade han och frun Lea till Schweiz där hon jobbade på bank medan han studerade teologi i Zürich.
– Undervisningen om evangelierna blev en chock. I Österbotten delade man in människor i vi och dom. I Schweiz konfronterades jag med en Jesus som rörde sig i marginalerna.

Sedan tiden i Schweiz har han velat behålla den värme och hängivelse som han mötte i österbottniska kapell och mötestält, men samtidigt representera en Jesus som hade något att säga folk ute på stan en fredagskväll i Stockholm.
– Det sträcker sig ända till dem som i dag sitter på Mynttorget och demonstrerar för att rädda klimatet.

Hur gör du för att hålla hoppet vid liv?
– Jag har sagt hela livet att jag är troende till kanske 57 procent och tvivlar 43 procent. Tron är att våga lita på det vi kallar Gud, Jesus och Ande och ge sig hän åt det.

När han ser på skapelsen märker han att livet fotfarande är starkare än döden. Flyttfåglarna fortsätter göra sin långa resa till Norden varje vår, bygger bo och föder upp ungar.
– Skapelsen fungerar. Ska jag tro att Gud vill varenda människa som föds och att alla bär hans avbild, då är det helt omöjligt för mig att tro att Gud är så cynisk att människor fortsätter att födas när det är kört.

För honom handlar hoppet om att en dag i taget göra vad han kan och lita på att det finns någon som har ett större perspektiv.
– Sedan låter jag den högre makten ta hand om resten och jag får sova gott – trots att jag är del av världens brustenhet.

Men, inskärper han, det innebär att han ska leva ett hållbart liv för att inte göra Gud till medberoende.
– Jag tror att Gud vill alla människors väl, men jag kan inte be att han ska rädda oss ur det vi själva ställt till med.

Se verkligheten i vitögat
Månsus arbetade länge med tolvstegsmetoden och med Anonyma alkoholister och i sin senaste bok, Sången om livet, drar han paralleller mellan alkoholism och nutidsmänniskans beroende av konsumtion och fossila bränslen.
Precis som alkoholisterna bär vi på sorg, skuld och skam över att vi lämnar över en sådan här värld till våra barn och barnbarn.
– Jag vet från min tid i behandlingsteamet att inte en enda knarkare eller alkoholist hade gått hem nykter om vi inte gått in i det där landskapet med sorg, skuld, skam och rädsla och avmagnetiserat skulden och skammen så att de kunde se sitt livs verklighet i vitögat.

Det räcker inte att tala om att allt nog kommer att ordna sig – vi måste också vara ärliga med det liv vi levt.
– Vi måste våga se de skador vi tillfogat till exempel Stora barriärrevet. Det är en chock som ingen kan bära ensam, och det är därför vi behöver en rörelse av gemenskap.

I din senaste bok skriver du om Petrus som misslyckas djupt men ändå får en ny chans. Tror du att mänskligheten också får det?
– Jag har levt nära AA länge och sett att det är vid vägs ände som det nya börjar. Jag tycker det är så tragiskt med en alkoholist som supit bort företag och familj, men jag vet att när man ser verkligheten i vitögat och vågar be om hjälp finns det alltid hjälp att få.

Erika Rönngård


Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44

skatt. Beskattningen läggs om 2023 när vårdreformen kommer. Kyrkan skulle kunna vinna 54 miljoner euro på att avdragssystemet läggs om. Men sote-samhället ber kyrkan vara hygglig och avstå från de pengarna. Så kyrkoskatten kommer på många håll att sänkas ett hack eller två. 20.6.2022 kl. 13:41

AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 18:00

Stiftsdekan. Domkapitlet valde vid sitt möte idag Mia Anderssén-Löf till ny stiftsdekan. 16.6.2022 kl. 17:29

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02

BÖNESVAR. En liten röst viskade i örat att hon inte ska återvända till Stockholm. Men Anne Holm-Haavisto lyssnade inte på rösten. Hennes längtan tillbaka var så stark. 9.6.2022 kl. 11:19

MISSIONÄRSBARN. Som barn till Afrikamissionärer bodde både Åsa A Westerlund och Stefan Vikström på internat i flera år då de växte upp. "Man blir slängd i sjön, och så måste man simma." Det har varit ett livsprojekt för båda att bearbeta vad de varit med om, och försonas med det. 8.6.2022 kl. 16:24

BORGÅ. Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd. 9.6.2022 kl. 10:46

vigsel. Församlingsrådet i Esbo svenska församling öppnar sina lokaler för vigsel av personer som tillhör sexuella minoriteter. I går kväll fattade församlingsrådet beslutet med rösterna 12–3 att öppna upp kyrkor och övriga lokaler inom Esbo svenska församling för vigsel av samkönade par. Två avvikande meningar anmäldes. 8.6.2022 kl. 10:13

kallelse. Redan vid en skolgudstjänst då hon var elev i lågstadiet kände Ingrid Björkskog ett starkt kall att bli präst. Nu har Larsmo bytts ut mot Åland. – Jag känner mig oerhört buren. 8.6.2022 kl. 08:53

FINLANDSSVENSKA MEDIER. Kyrkpressen har en stark ställning i Svenskfinland. Men kyrkans ekonomi ställer också tidningen inför utmaningar. Thomas Rosenberg, det svenska Finlands Herr Tidskrift, hoppas att Borgå stifts ledning ska ha mera klös för att trygga tidningens framtid. 6.6.2022 kl. 08:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44