– Det är kanske inte den enklaste uppväxten men jag är väldigt tacksam att jag har de erfarenheterna i bagaget. Man blir inte nödvändigtvis hemskt förvånad över de berättelser man får höra, utan man vet att livet faktiskt kan se mycket olika ut, säger Mikaela
Björklund.
Under hennes uppväxt hände det sig en och annan gång att det ringde människor i allvarlig nöd till familjens telefon. Det kunde vara kris i äktenskapet eller någon som såg mörkt på livet. Om hennes far, kyrkoherden Börje Lillsjö, inte var hemma kunde någon annan i familjen få rycka in som samtalspartner.
– Nöden var så stor att de ändå måste få berätta. Vissa gånger kände man sig som tonåring ganska kort i rocken och tänkte ”Oj, vad ska jag säga nu?” Det slutade med att vi såg till att vi alltid hade en bibel på telefonbordet. Om man inte kunde säga något annat kunde man åtminstone bläddra lite i den och se om det fanns något som man kunde dela med sig av.
Lyssnandets konst
Att kunna lyssna är viktigt också i hennes arbete som stadsdirektör i Närpes.
–Som kommundirektör får man ta del av utmaningar och bekymmer som människor har. Då tror jag att det är viktigt att man fått lära sig att det finns allt möjligt som människor kan tampas med, och att man åtminstone kan lyssna, även om man inte alltid kan lösa människors problem.
Under hennes barndom hann familjen bo på många olika orter: Hangö, Kristinestad, Sideby, Korsnäs och Helsingfors. Hon var i högstadieåldern när familjen slog ner bopålarna i Närpes.
– Det var inte alltid lätt att rota sig och rota om sig, men jag har haft stor nytta av det senare när jag jobbat som lärarutbildare, varit aktiv som politiker, och nu som stadsdirektör. Jag vet hur livet funkar i olika ändar av Svenskfinland och jag har lärt mig att etablera nya relationer.
”Vart är vi på väg?”
Församlingen har alltid känts som hemma för Mikaela Björklund. Därför var det ett naturligt steg att tidigt engagera sig och ta ansvar i församlingen.
– Jag blev faktiskt invald som kyrkligt förtroendevald redan när jag var 19. Sedan dess har jag varit med på något sätt, antingen i fullmäktige eller församlingsrådet.
Just nu har Närpes församling ett omfattande strategiarbete på gång. ”En oerhört stimulerande process”, säger Mikaela Björklund. Det viktigaste är riktningen.
– Vi måste gemensamt uttala vart vi är på väg! Annars kan vi inte säkert veta att vi förstår varandra.
Hon har suttit med i den grupp som tagit fram grundmaterial för arbetet.
– Vad är Närpes? Hur ser Närpesborna ut i dag? Vilka är våra styrkor och utmaningarna i vårt lokalsamhälle?
Det är några av frågorna som klargörs i omvärldsanalysen. Också församlingens verksamhetsförutsättningar ska synas på djupet. I augusti blir det en andra workshop med både anställda och förtroendevalda, och sedan ska strategin skrivas ihop och användas i verksamhetsplaneringen.
Också i kyrkans övergripande strategi finns många goda tankar att ta till sig, konstaterar hon.
– Framför allt det att man ser att lekmannaaktiviteten behövs. Men det är lättare sagt än gjort att verkställa konsekvent.
Mikaela Björklund
Är stadsdirektör i Närpes.
Familj: maken Per-Erik, fyra döttrar i åldrarna 11 till 23.
Intressen: läsning, körsång. Förtroendevald i församlingen, ordförande för FDUV.
Hurdan ledare vill du vara? Eftertänksam och stödjande. Jag vill medvetet lyfta fram och fostra in nya generationer i samhällsbygget.
