Gunvor Skogman är född i Jeppo. När hon var i tonåren började Evangeliföreningen hålla missionsläger i Jeppo varje sommar, och det påverkade henne starkt.
– Det gav kontakter ut i världen! Först jobbade vi för Japanmissionen. Senare kom Kenyamissionen med, och numera har SLEF arbete också i Etiopien.
De övre skolklasserna gick hon i Nykarleby.
– Där fanns folkhögskolan och Kyrkans Ungdom, och så kom jag i kontakt med dem. Vi hade också en Kristlig skolungdomsgrupp där det fanns kristna från olika sammanhang. Det var fint!
Lärarstudierna skedde vid seminariet i Ekenäs.
– Också där fanns en ekumenisk kristen grupp, som samlades varje vecka.
Under Ekenästiden träffade hon också sin man Bo, som gjorde militärtjänst i Dragsvik.
Det första lärarjobbet väntade i Småbönders skola i Terjärv. Därifrån ledde vägen vidare till Grankulla och en ordinarie lärartjänst. När hennes man blev erbjuden arbete vid en internationell revisionsbyrå i Stockholm var hon först tveksam till en flytt.
– Men jag fick en jättebra skola. Jag hade också den fördelen att man kunde studera vidare på kvällarna, och jag avlade en filosofie kandidatexamen med psykologi, pedagogik och sociologi som huvudämnen.
Det blev totalt 15 år i Sverige. Sedan blev hon uppmanad att söka en skoldirektörstjänst i Sydösterbotten.
– Jag jobbade 22 år i Närpes som skoldirektör, och lite i Kaskö och Kristinestad också. Nu hör jag till den lyckligt lottade skaran som får njuta av tiden som pensionär!
Intressena är många, och de flesta har en koppling till församlingen. Under pandemitiden har det mesta skett digitalt.
– Vi är med i två bönegrupper på nätet, en i Närpes och en i Helsingfors. Vi har bett både för regionen och olika aktuella ämnen. På det sättet har det varit en meningsfull tid, även om vi inte har kunnat gå i kyrkan.
Körsången har funnits med hela livet. I Närpes har hon sjungit bland annat i Laudatekören och i den finska kyrkokören St. Marian kuoro.
– Om du behöver träna din finska – gå med i en finsk kyrkokör! Man har både trevligt och lär sig språket mera muntligt samtidigt.
Paret Skogman vill gärna dela med sig av det de fått. Därför har de grundat en fond som understöder kristen verksamhet. Ur Gunvor och Bo Skogmans minnesfond delas medel ut till exempel för att ge ut kristen musik och litteratur.
– Vi är så tacksamma för att det gått så bra i livet för oss som det gjort. Eftersom vi har bara ett barn har vi tänkt att vi kunde dela med oss så att det kan missioneras mera, och på det sättet bli till glädje.
Bönesvar i Japan
Att resa är ett av paret Skogmans intressen. När Bo fyllde 60 år gjorde de en jordenruntresa som tog dem bland annat till Japan. Det påminde Gunvor om missionsarbetet i Japan i ungdomstiden.
– Innan vi åkte på resan bad jag: ”Om det var någon mening med Japanmissionen, så låt mig under besöket där få se att det har haft verkan!”
Den sista kvällen i Tokyo skulle paret ta ett snabbtåg vidare till Kyoto. Bussen som skulle ta dem till tågstationen hade fastnat i ett trafikkaos, och guiden började titta nervöst på klockan. Efter en stund kom hon fram till dem och sa att hon hade beställt en taxi i stället.
– När vi satte oss i taxin sa vi till varandra hur vänligt det var att ordna så att just vi fick en taxi. Då vände sig en guide som satt bredvid chauffören sig om och frågade varifrån vi är. Vi berättade att vi kommer från Finland, men talar svenska. Då sa hon: ”Det var det jag tänkte. Jag är kristen för att det kom missionärer hit till Japan som talade ungefär som ni.Det var ju ett helt otroligt bönesvar där på andra sidan jorden!
Gunvor Skogman
Är pensionerad skoldirektör bosatt i Närpes.
Familj: maken Bo, son, svärdotter och två barnbarn som bor i Helsingfors.
Intressen: församlingsaktiviteter, sång och musik,
resor, vattengymnastik och vistelse på sommarstugan.
Det bästa i livet just nu? ”Att få åka och träffa våra barnbarn.”
