Julia Huovinen är abiturient.

Lekholmen är ungdomarnas flykt från vardagen

LÄGERLIV.

"Att få spendera en hel vecka ute på en holme med sina bästa vänner gör skribalägren oförglömliga."

9.6.2021 kl. 06:00

Läger på Lekholmen bekräftar att min sommar verkligen har börjat. Utan ett skribaläger på Lekholmen är min sommar ofullständig. Jag satte min fot på Lekholmen, eller Lekis, för första gången sommaren 2017 och blev genast bemött av ett stort gäng jublande hjälpledare. Skriftskollägret marknadsfördes som den allra bästa veckan under hela ens liv – en vecka som inte är lik någon annan upplevelse.

Visst var lägret en unik upplevelse men inte den bästa veckan i mitt liv, så min första instinkt var mild besvikelse. Betydelsen av skribalägret insåg jag först som hjälpledare några år senare. Det som gjorde lägret spännande var inte undervisningen om Jesu liv (som var torrare 2017 än idag) eller morgonandakterna med nattvardsvinet som inte smakade särskilt gott, inte de dagliga städ­turerna eller tidiga väckningarna.

Jag åkte till lägret med inställningen att fullt njuta av lägret hela veckan, eftersom det var vad jag hade hört av äldre bekanta. Det hör till att man är trött och måste umgås med människor som är svåra att samarbeta med, likaså måste man kliva ur sin bekvämlighetszon och uppträda inför en stor publik. Dessutom behöver man lära sig bibelverser utantill. Men allt det spelar en såpass liten roll jämfört med lägrets positiva sidor, att det får en att varje sommar befinna sig på färjan ut till holmen igen.

Mörka vinterdygn tänker jag bland annat på Lekis bastu. Den stora bastun där alla vänner ryms rumpa vid rumpa för att värma upp sig innan doppet i solnedgången. Visst svider det kalla vattnet, men det glöms bort när man skuttar och skrattar ikapp med dagens sista solstrålar. Jag tänker även på Lekis kvällsandakter. Kapellet som är belyst av levande ljus och de stora fönstren genom vilka man ser hur skymningen kryper över holmen.

Det är stämningen på lägret som gör att jag återvänder år efter år. Att få spendera en hel vecka ute på en holme med sina bästa vänner gör skribalägren oförglömliga – det är höjdpunkten. För att dubbelkolla att sommaren verkligen har anlänt får jag nog bege mig till Lekis ännu flera somrar.

Julia Huovinen är abiturient.

Julia Huovinen


KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30