Ann-Maj Laurén bor i Pjukala, Pargas. Här är hon tillsammans med sin dotters hund, den fyraåriga pudeln Sotis.

"Det som gav glädje stannar kvar"

pargas.

När Ann-Maj Lauréns dotter dog blev hon arg på Gud och slutade gå i kyrkan. Men intresset fanns kvar, och med åren hittade hon sin plats i församlingen.

28.5.2021 kl. 08:53

När jag ringer upp Ann-Maj Laurén har vårvärmen precis anlänt till Pargas.

– Idag hörde vi göken för första gången. Och igår näktergalen, säger hon.

Hon har i tiden jobbat som biologi- och geografilärare och har ett varmt intresse för allt som har med natur att göra. Hon är också intresserad av människor, framför allt sådana som är villiga att ta emot hjälp.

– Då kan man göra vad man förmår.

Hon är församlingsaktiv sedan många år tillbaka. I tiden blev hon och familjens äldre dotter kyrkvärdar tillsammans.

– Men hon dog tidigt, och då blev jag arg på Gud. Jag ville inte gå till kyrkan och slutade vara kyrkvärd, men intresset fanns ju kvar.

Något år senare gick hon med i Muddais diakonikrets. Sedan började hon arbeta som frivillig i Missionsboden i Pargas.

– Jag tycker att det är en stor tillgång att det finns små grupper som samlas i församlingen.

Diakonikretsens möten pågår i ungefär två timmar och det står också en andaktsstund på programmet.

– Det tycker jag är värdefullt. Du får sitta i en liten grupp och lyssna till vad som sägs och efteråt får du diskutera. Går du i högmässan kanske du inte begriper predikan. Men när du går igenom en bibeltext tillsammans, i grupp, får det en större tyngd och du är nöjdare när du går hem.

När hon jobbat som frivillig i Missionsboden har hon varit glad över att få komma in i en gemenskap.

– Dit kommer också många ensamma människor, sitter med sina rullatorer och umgås. Jag tycker det är församlingens plikt att understöda sådana spontana träffar.

– Det görs mycket gott arbete i församlingen, och mycket av det i det tysta. Många som kritiserar församlingsarbetet vet inte riktigt vad de är arga på. Jag ser att församlingen arbetar för att folk ska ha det någorlunda bra.

Och är Ann-Maj Laurén fortfarande arg på Gud?

– Det har tagit tid. Med åren har vissa saker blivit lättare att acceptera. Det som varit bra och roligt och gett glädje stannar kvar. Och det är inte så att tiden läker alla sår. Saknaden finns kvar.

Våren kändes länge som en särskilt tung tid.

– Jag brukade gå ut med vår dotter och iaktta våren tillsammans. När hon gick bort tog det tid innan jag kunde glädjas åt våren igen.

Men nu gläds hon igen. Hon är glad över att ha ett barnbarn som älskar fåglar och natur.

– Ibland faller de frön man sår i bördig jord.

Sofia Torvalds


PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02