Gunilla Asplund började sjunga i kyrkokören som 13-åring och tänker att det nog ligger något i det som brukar sägas om att körsångare mår bra.

Tron är grundtrygghet

kvevlax.

– I glädje och sorg och genom alla livets skiftningar har församlingen varit väldigt viktig för mig, säger Gunilla Asplund.

26.5.2021 kl. 13:18

Gunilla Asplund har bott hela livet i Kvevlax – med undantag för studieåren i Åbo – och varit aktiv församlingsmedlem lika länge.

– Man kan säga att jag har växt upp med församlingen, den har varit mitt andra hem från tidig barndom.

Som barn betydde församlingsverksamheten söndagsskola och junior. På 70-talet var församlingens ungdomsgrupp mycket aktiv.

Som vuxen tog hon sig an uppdraget att hålla söndagsskolan och gjorde det i nästan 20 år.

– Men sedan har söndagsskolan nästan helt och hållet försvunnit.

Gunilla Asplund konstaterar att mycket är annorlunda i den verklighet som församlingen lever med idag – men hon tänker inte vara en sådan person som säger ”allt var bättre förr”.

– Jag förstår ju att familjerna vill ha sina lediga söndagsförmiddagar. Det är församlingens stora utmaning, att nå ut till familjerna och människor mitt i livet.

Hon sitter med i församlingsrådet och har gjort det flera perioder. Det är intressant att få en inblick i församlingens verksamhet från den sidan.

– Jag tycker det är roligt att följa med vad som händer. Men svåra beslut är ju alltid svåra att fatta.

Hon tänker att församlingen behöver människor av olika slag: de som tittar på siffrorna, de som kan juridiken och de som tycker verksamheten är det intressanta.

För Gunilla Asplund betyder tron en grundtrygghet. Den ger ro när det är oroligt, i en själv, i omgivningen och i omvärlden. Ibland när hon går på morgonpromenader brukar hon göra dem till en slags bönevandring: hon går i skogen och går igenom familjen och släkten och församlingen.

– Det har känts som en bra start på dagen att få gå där.

Hon gick i pension från sitt jobb som tandläkare i augusti förra året och försöker nu hitta sin ”pensionärsplats”. Några gånger har hon varit med och hjälpt till i församlingens föräldra-barngrupp.

– Det är väldigt roligt. Många av mammorna är i ålder med mitt yngsta barn, så jag är som en mommo där.

Hon tycker om att se att de vill samlas där, sjunga sånger – att församlingens utrymmen blir en plats dit de unga familjerna vet att de kan gå.

Det hon annars uppskattat mest hittills i sin pensionärstillvaro är att vara utomhus i dagsljus under vintern.

– Det har jag verkligen njutit av, att vara och skida på dagtid och gå på långa promenader.

Hon har inte ännu gjort upp så mycket planer för vad hon vill hitta på när vardagen blir mindre begränsad av coronapandemin. Något som hängt med genom åren är musiken.

– Kyrkokören har jag sjungit i sedan jag var 13 år.

– Det heter ju att körsångare mår bra. Det ligger nog någonting i det.

Att få musiken att klinga tillsammans ger resonans i något inuti en också.

– Och så brukar vi åka på längre och kortare resor. Det är alltid intressant att ha något större projekt mellan varven.

Hon nämner den nordiska kyrkosångsfesten som en häftig upplevelse och något hon gärna gör igen.

När vi når det nya normala efter coronapandemin tänker Gunilla Asplund att det blir att starta om också för församlingen – att översätta det distansverksamhet och engagemang på digitala plattformar tillbaka till den fysiska verksamheten.

– Men det har varit väldigt intressant och fascinerande att se hur många som följt med de här streamade gudstjänsterna. Inte vet man ju hur många minuter de ser förstås, men det har i alla fall varit flera hundra personer också en helt vanlig söndag – och över tusen när det varit något speciellt. Det är glädjande.

Gunilla Asplund

Bor i Västerhankmo.

Har jobbat som tandläkare.

Firar i sommar fyrtio års bröllopsdag med sin man, har tre barn och tre barnbarn.

Intressen: sång och musik, att vara ute på villan och i naturen.

Emelie Wikblad


FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22