Det har blivit mycket mys i soffan för syskonen Vilja, Vienna, Mila och Ilon Vornanen medan de varit i karantän. Men föräldrarna har också sett till att de gått ut en stund varje dag.

Coronakarantän: ”Som ett tre veckor långt pyjamasparty”

Solf.

Hur är det att börja året med hela familjen i coronakarantän? Sovmorgnar och mera skärmtid får tummen upp av barnen, det tråkigaste har varit att inte få träffa kompisarna.

5.2.2021 kl. 12:57

Susann Nabb-Vornanen insjuknade i covid-19 på nyåret och hennes man Jan en dryg vecka senare. För familjens fyra barn blev det efterlängtade jullovet förlängt med tre veckor i karantän.

Hur kändes det när mamma och pappa blev sjuka?

– Knasigt, säger nioåriga Vienna Vornanen.

Var ni rädda?

– Nä, inte så mycket, säger Vienna.

– På natten då jag skulle sova så var jag nog rädd att mamma skulle döden dö, säger sjuåriga Mila.

– Barnen har inte pratat så mycket, men speciellt på Mila har man märkt att hon nog varit lite ängslig. Samma gäller minstingen Ilon, han vill helst vara nära-nära, fastän jag inte tror han förstått riktigt vad det handlar om, berättar Susann Nabb-Vornanen.

Det tyngsta med att bli sjuk var den psykiska delen: rädslan för att det skulle bli värre, för att få de allvarliga symtom eller följdsjukdomar som hon hört om under hela coronatiden.

Barnen hade inte funderat så mycket på coronan tidigare. Vienna och tioåriga Vilja hade distansundervisning på våren. Mila som går i ettan berättar att de i skolan pratat om att lära sig använda datorn, ifall någon får corona och de inte får vara i skolan.

Hur är det att vara i karantän? Vad har ni gjort när ni varit hemma?

– Det är tråkigt, säger Vienna och Mila.

– Vi har mest spelat på telefon och dator.

– Vi har sovit jättesent varje dag.

– Och så har vi gjort Tiktoks!

– Ute har vi varit en gång varje dag i alla fall, säger Vienna.

Det har föräldrarna sett till – en dag sprang de 30 varv runt huset. De har också haft läxor och skoluppgifter att göra. Men Susann säger att det varit svårt att få barnen motiverade då de inte haft några tider att passa. Trots sena morgnar – det har blivit helt normalt att äta frukost klockan 13 – har dagarna känts långa.

– Jag fasar för hur vi ska hitta tillbaka till vardagsrutinerna igen!

Det har blivit mycket skärmtid.

– När 4-åringen pratar om att ”joina gejmet” och att vara ”noob” och pro” så vet man att han tillbringat för mycket tid med telefonen, säger Susann.

Vanligen är hon en ganska rastlös person, men sjukdomen tog all energi. Det gav dåligt samvete när de inte orkade hitta på saker att göra med barnen.

– Bara för att man tömt diskmaskinen har man fått lägga sig och vila!

Nu och då har familjemedlemmarna gått varandra på nerverna, men trots omständigheterna har det varit ganska mysigt att umgås så mycket med familjen.

– Då man inte haft saker man måste göra eller ställen där man måste vara så har umgänget varit så kravlöst. Bara att ligga bredvid varann och se på telefon, eller bädda ner sig i soffan tillsammans.

Vad ska ni göra när karantänen tar slut?

– Leka med vänner!

– Åka pulka!

Susann säger att hon allra mest saknat friheten.

– Att man dagdrömt om att fara till Sale för att köpa glass säger väl en del!

Familjen är tacksamma för allt stöd de fått från olika håll.

– ”Byssbor” har hört av sig och erbjudit sig att fara och handla eller koka mat åt oss. Vi fick till och med en chokladask i postlådan!

Sista dagen av karantänen firar de med pyjamasparty, precis som de firade nyårsafton (minus raketerna).

– Vi ska dra ned alla madrasser, täcken och kuddar och bädda ner oss framför tv:n i vardagsrummet och äta pizza och andra godsaker och bara vara glada över att livet återgår till det normala.

Emelie Wikblad


Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04