Inom diakonin försöker man lindra ensamheten genom att ringa upp och prata i telefon.

"Många önskar att man skulle få samlas"

diakoni.

Diakoniarbetarna pratar mer i telefon än vanligt. För många av deras klienter har det blivit svårare att klara ekonomin i restriktionernas spår – men framför allt är ensamheten svår.

20.1.2021 kl. 07:00

– Behovet av samtal och stöd fortsätter, och den e-post och de sms vi får visar att människor behöver billigare hyresbostäder, arbete, ekonomiskt stöd för räkningar – hyror, telefon och hälsokostnader, säger Karin Salenius, ledande diakoniarbetare i Johannes församling

Diakoniarbetet handlar fortfarande om att möta och stötta klienterna, men coronarestriktionerna har till viss del förändrat formen. Bodil Sandell, diakoniarbetare i Petrus församling, träffar sina klienter mer sällan – i stället är det oftare e-post och telefon som gäller.

– Coronan har gjort att det ekonomiska hjälpbehovet ökat, men sedan är det också en fråga för oss hur vi ska kunna svara på den ensamhet som folk känner, säger Sandell.

– Om man ska se något positivt i allt det negativa är det att frågan ”Vad kan jag hjälpa till med?” har väckts hos många människor.


Förlängda studier och vårdköer

Carita Riitakorpi är diakoniarbetare i Matteus församling och även hon har ringt fler telefonsamtal än vanligt.
– Inför jul har jag till exempel ringt till sådana som jag inte skulle ha ringt i vanliga fall, säger Riitakorpi.
Riitakorpi har märkt att människor som tidigare klarat sig bra fått ekonomiska problem i och med coronapandemin.

Arbetslöshet och permitteringar syns hos diakonin, och många unga får också problem när de inte längre får extrajobb vid sidan av studierna eller när studietiden förlängs på grund av att obligatorisk praktik inte kunnat ordnas. Hon har också noterat att yngre människor kan bli sittande hemma under långa sjukskrivningar när vårdköerna förlängs och planerade operationer inte blir av.

– Om man får vänta, först på operation och sedan på rehabilitering, varifrån ska pengarna komma under tiden, säger Riitakorpi.

Många saknar grupperna
När vi är tvungna att isolera oss fysiskt från andra människor betyder det att många mötesplatser i vardagen försvinner.

– Behovet av att prata med någon om sin nuvarande situation är stort. Att inte få utöva hobbyer och att inga kurser eller grupper ordnas lamslår. Tristessen tar över både enskilda och familjer, säger Karin Salenius.

Karin Salenius är ledande diakoniarbetare i Johannes församling, Bodil Sandell diakonissa i Petrus församling och Carita Riitakorpi diakoniarbetare i Matteus församling. Foto: Kp-arkiv/Erika Rönngård och Tomas von Martens.

– Det är många som önskar att man skulle få samlas. Jag tror det är värst för 70–75-åringarna. De är ju inte så gamla än och de orkar inte sitta framför teven hela tiden när coronarestriktionerna gör att mycket ställs in, säger Riitakorpi.

Petrus församling försöker lindra ensamheten bland annat genom en besöktjänstgrupp där frivilliga numera ringer de personer som de annars skulle ha besökt.

– Men det känns ledsamt att gruppverksamheten ligger nere för tillfället. Den har varit ett andningshål för de äldre, säger Bodil Sandell.

Många vill hjälpa
Petrus församling har även startat en ny whatsapp-grupp som frivilliga kan gå med i. Via den har diakonin möjlighet att föra fram de behov som finns.

– Om man ska se något positivt i allt det negativa är det att frågan ”Vad kan jag hjälpa till med?” har väckts hos många människor.

– Man kan ringa bara för att få prata med någon.

Församlingarna i Helsingfors har nyligen fått insamlingstillstånd för diakonin, vilket gör att privatpersoner kan donera pengar till diakonala ändamål.

– Vi funderar ännu på hur det här ska genomföras i praktiken, men tanken i Petrus församling är att man ska kunna hjälpa konkret – till exempel genom att betala en hårklippning, ett par skor eller en taxiresa. När man vet precis vad som behövs kommer behovet av hjälp nära, säger Bodil Sandell.

Carita Riitakorpi har en önskan: ring till diakonin om det känns som om det skulle vara skönt att få prata med någon.

– Man kan ringa bara för att få prata med någon, inte för att man har stora eller mindre problem. Det finns möjlighet att lämna ringbud till svararen också. Vi kan inte veta att ni har behov av stöd om ni inte hör av er!

Kontakta diakonin:

  • Karin Salenius (tel. 050 380 0867) är ledande diakoniarbetare,
    Viivi Suonto (tel. 050 407 5165) är diakon och Elina Tiiainen (tel 050 478 2941) är tf. diakonissa. Alla tre jobbar i Johannes församling.
  • Carita Riitakorpi (tel. 09-2340 7328 / 050 380 3986) och Mari Johnson (tel. 050 380 3976) är diakoniarbetare i Matteus församling.
  • Bodil Sandell (tel. 09-2340 7227/ 050 380 3925) är diakonissa i Petrus församling.
Erika Rönngård


PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36