Ungdomssamlingarna är ett andningshål varje vecka.
– Ungdomarna får prata och bara hänga tillsammans. Det är jätteviktigt, säger Linda Wahrman, ungdomsarbetsledare i domkyrkoförsamlingen.
Just nu står allt och väger på grund av coronaläget.
– Vi håller koll på hur skolorna gör. Det är jätteledsamt om vi måste stänga ner allt. Just nu utnyttjar vi de möjligheter vi har och ses i mindre grupper och med munskydd.
Alla mår inte bra av munskydden, och mycket blir borta av minspelet.
– Men de flesta är ändå glada över att kunna träffas.
– Det är bra med regler, vi finländare tycker om sådant, men inget är vattentätt. Det är jättesvårt! Det gäller att med eget samvete och alla rekommendationer som ges dra egna slutsatser.
En spänning under ytan
Bland ungdomar kan man ana en underliggande stress.
– Ungdomarna går inte och pratar om att de är oroliga för coronan, men annat de grubblar på accentueras i stället. Stressen eskalerar om vi hela tiden ska vara på vår vakt och vara lite oroliga.
I sin omgivning ser Wahrman samma mönster.
– Många vuxna är sjukskrivna av stress och många har problem med familjen och äktenskapet. Precis som under lågkonjunkturen på 1990-talet kommer vi nu att få en ny våg av unga som påverkas. Hur kommer de att se på den här tiden efteråt, när de varit isolerade, vuxna mist sina jobb och många lidit själsligt?
Tillbaka till jobbet
Linda Wahrman har varit föräldraledig i tre år, men började sitt jobb på halvtid från och med september.
– Det innebär hela känsloskalan. Men mest av allt är det roligt att få vara kreativ och behövd, att prata i hela meningar och träffa folk som svarar med hela meningar, i stället för att vara en hysterisk mamma som jagar ner barn från gardiner, säger hon och skrattar.
Församlingshemmet säljs
Ungdomarna har möjlighet att samlas ett par gånger i veckan, på tisdagar är det öppet hus och på torsdagar programkvällar med något tema.
– På torsdagar har vi öppet från 14 till 22, och ungdomarna kommer och går. Det är mingel, servering, något tema vi diskuterar och andakt.
Något som försvårar verksamheten är att det nu klubbats igenom att det vattenskadade svenska församlingshemmet, där ungdoms-
verksamheten har sitt hem, säljs.
– Det är ännu oklart om vi ska dela med finska församlingen, flytta in i Domprostgården eller hitta något helt nytt att hyra.
Ungdomar är traditionsbundna, och ser församlingshemmet som sitt ställe.
– Om vi hyr lokal finns alltid risken att vi blir kickade, och delar vi med andra finns risken att vi måste vara där vi inte syns eller hörs. Jag hoppas vi får landa i ändamålsenliga och lätttillgängliga lokaler.
