Egentligen började det med flyktingvågen år 2015 – plötsligt hörde Emil Anton irakisk arabiska på närtåget. Han började intressera sig för sin släkts rötter i de syrianska och kaldeiska kyrkorna, som i århundraden levt kvar i det som idag är Irak.
– När jag först fick en bok om kristendomen i Irak i mina händer kändes det som levande vatten. Jag nästan grät, jag sprang omkring i vår lägenhet och sa: Varför har ingen berättat om det här, jag är doktorand i teologi och visste inget!
Han har alltid tänkt på sig själv som katolsk-kristen finsk-irakier, men nu började han fundera på sin identitet. Hans pappa är döpt i den syrisk-katolska kyrkan. Kunde han kalla sig assyrier? Eller var han kanske syrian? Han insåg att det också gått politik i frågan.
– Tillslut sa jag till min syster: Kanske vi är syrianer då. Och hon sa: Aha, är det det vi är!
Emil Anton har sina rötter i tvåflodslandet, området mellan Eufrat och Tigris – men det har också judarnas stamfader Abraham.
– Insikten om att kristendomen har sina rötter i den gamla kulturhistorien i Mellanöstern kom ganska sent, först på 1800-talet. Före det tänkte man att det inte fanns någon historia före den hebreiska: allt började ju med den hebreiska Bibelns Adam.
Ändå nämns de assyriska och babyloniska rikena också i Bibeln, och det sägs också att judarnas förfäder kom från andra sidan Eufrat, där de tillbad andra gudar.
– Enligt Bibeln härstammar Abraham från Ur i Kaldéen. Det är en ledtråd!
Han minns att han satt med en kompis på en teologisk föreläsning och hörde en talare säga något om att välsigna Israel, med hänvisning till att Gud välsignade Abraham.
– Och då viskade jag till min kompis: Men Abraham var ju från Irak! Min kompis skrattade och medgav att han inte tänkt på det, men att man säkert kan välsigna Irak också för omväxlings skull.
När han forskade i Bibelns och tvåflodslandets historia insåg han hur judarnas trauma över att ha tvångsförflyttats till Babylonien hänger ihop med kristendomens uppkomst.
– Hela judendomens poäng var ju att judarna fått ett evigt rike, som inte skulle tas ifrån dem. Men sedan kom Nebukadnessar och förstörde deras tempel.
Allt måste tänkas om. Och då kom profeterna.
– Gång på gång säger profeterna samma sak: straffet kom på grund av era synder, men det gör inget, det kommer en ny David och ett nytt tempel ska byggas. Hela världen ska se att Jahve är Gud och Israels tolv stammar ska samlas igen.
Kristendomens berättelse börjar på det stället: i väntan på att profetiorna ska uppfyllas.
– Enligt kristendomen har allt det här ju blivit sant i och med Jesus.
Men när Emil Anton länkade samman Gamla och Nya testamentet började grundvalarna i hans tro skaka.
– Det här skrivprojektet har också varit en kamp med min tro. Jag fick inga färdiga och slutgiltiga svar på mina frågor.
Å ena sidan kändes det fint att se att berättelser ur Bibeln bekräftas av mesopotamiska kilskriftstavlor. Den nya forskningen visar att mycket av Gamla testamentet verkligen står på historisk grund.
– Men å andra sidan insåg jag hur förandligad Nya testamentets omtolkning av Gamla testamentets profetior är. Om den kristna tolkningen är sann känns det som att Gamla testamentets Gud inte vet vad han talar om. Och om man läser GT:s löften bokstavligt inser man att de aldrig slår in.
Ett konkret exempel är Israels tolv stammar, som skulle återförenas i det förlovade landet. Tio av stammarna tvångsförflyttades till Assyrien och två till Babylonien.
– Det var en ganska jordisk vision av en återförening – men de tio nordliga stammarna kom inte tillbaka. Än idag vet ingen var de är.
Tidigare hade han alltid undrat över hur gnostikerna kunde vara så dumma att de trodde att Gud i GT och Gud i NT var två helt olika gudar.
– Men om man betraktar det hela ut en annan vinkel ser det annorlunda ut. Kristendomen var något nytt, något alldeles annorlunda. Jerusalem var ett himmelskt Jerusalem. Konunga- tronen fanns i himlen! Det är en alldeles annan sak än ett fysiskt tempel i ett jordiskt Jerusalem, ett palats där det sitter en kung.
Han började känna av spänningen mellan Gamla och Nya testamentet. På långfredagen satt han och citerade Jesus: Eloi, eloi, lema sabachtani? (Min Gud, varför har du övergivit mig?)
– Det var mörkt i min själ och med min tro. Alla profeter kändes som falska profeter. Men på påsksöndagen fylldes min Facebook-feed av utrop: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!”
Han insåg att vi idag trots allt fortfarande dyrkar Israels Gud, medan alla de andra av Mellanösterns gamla gudar är borta. Den kristna guden har varit seglivad och omvänder än idag nya hjärtan – också bland de irakier som flytt till Finland.
När han följde den kristna kyrkans uppgång och fall i tvåflodslandet upptäckte han också den östliga kyrkans martyrer.
– När förföljelsen av kristna slutade i Rom började den i Persien.
De kristna i Persien beordrades att betala dubbel skatt. Biskopar som omvänt sig från zoroastrism till kristendom drogs inför rätta. Tiotusentals dödades – kanske till och med hundratusentals.
– Det säger också något om hur spridd kristendomen var redan på 300-talet. Så många dödades, och ändå levde kyrkan vidare.
I det område som är dagens Irak har kristendomen aldrig varit statsreligion, aldrig haft någon maktposition.
– Ändå har kristendomen överlevt i 2 000 år.
På 1300-talet förstörde den brutala mongolhärskaren Timur Lenk mycket av den kristna kyrkan i Irak. Många konverterade till islam av ekonomiska orsaker. Det blev inte så mycket kvar av kyrkan: bara en liten spillra i norra Mesopotamien, kring Mosul och uppe i bergen.
– En orsak till att något ändå finns kvar är att kyrkan trots allt en gång var jättestor. På medeltiden var den östsyriska kyrkan, med sin patriark i Bagdad, den kyrka som geografiskt omfattade det största området i världen. Den sträckte sig från Kairo till Kina och Indien och hade miljoner medlemmar.
Idag håller kyrkan på att dö ut i sitt hemland, men tack vare invandringen blomstrar den i stället i nya länder: till exempel i USA och Sverige.
När Emil Anton lärde känna sin fars familjs troshistoria läste han samtidigt otaliga berättelser om människor som levt i hans fars hemland för tusentals år sedan. I brev som är skrivna för 4 000 år sedan klagar de på sin ekonomi eller på familjebekymmer.
– I mitt eget huvud tror jag att den tid där jag lever är den viktiga – men när jag ser den stora bilden inser jag verkligen att våra liv bara varar ett kort ögonblick.
Någonstans här, i livets flyktighet, finns också svaret på varför han trots allt fortfarande är kristen.
– Vad gör jag med ateism? Livet är så kort. Livet är alltför kort för att vara ateist.
Emil Anton är redaktör för Vatican News och bloggare (hapatusta.net) och guide i Happy Guide Helsinki. Hans pappa kommer från Irak, hans mamma från Finland, hans fru från Polen och hans hund från Estland. Han är aktuell med boken ”Kahden virran maa. Sivilisaation ja kristinuskon irakilainen tarina” (Kirjapaja).
