Slocknade eldar en höst när inget är som vanligt

Höst.

"När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet."

14.10.2020 kl. 00:01

Jag har alltid varit en av de där personerna som årligen mellan ungefär den första september och sista oktober brinner i kapp med höstlöven. Den som står i bokhandeln och noga och länge väljer ut en fräsch kalender att fylla med höstens alla spännande evenemang, nya hobbyer och viktiga deadlines. Allt det där som symboliserar den självutveckling som hösten för mig står för. Friska vindar och inspiration.

Men i år är det annorlunda. Höstlöven har så gott som fallit och färgerna håller på att tona ner mot novembergrått. Och inte en dag har jag brunnit. Jag har inte börjat med någon ny hobby, inte ens riktigt orkat ta tag i de gamla.

Evenemangen känns inte riktigt som de brukat, spänningen är borta och har ersatts av oron som ständigt kittlar sådär obehagligt i nacken. Att planera längre än en vecka fram känns meningslöst. Och de där deadlinerna. Dem finns det gott om, både viktiga och oviktiga, men istället för att känna mig stark av motivation och kämparglöd, sitter jag i en oergonomisk hög i soffhörnet och stirrar på det vita dokumentet på datorskärmen. Stressad och trött, och inte det minsta inspirerad.

Jag vet att jag inte är ensam om min borttappade höstpepp. Vi lever i en period av osäkerhet och oro, med en pandemi som ständigt gör sig påmind vart vi än ser eller går. Vi har slutat hoppas på att det säkert blir bättre snart och istället börjat anpassa oss till det nya normala. När vi samtidigt lämnar sommarens soliga, hoppingivande dagar bakom oss och går mot årets mörkaste tid, blir det allt svårare att hitta glöden i vardagen och för varje slocknad eld blir det allt svårare att tända nya.

Men fast det är svårt att få till stånd en ordentlig brasa då höstens fukt sipprat in och blött ner veden, är ingenting omöjligt med lite extra stöd av tändstickor, papper, kanske lite torr bark eller tändchips tillverkade av en omsorgsfull vän. När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet: tändchipsen, som kan tända eld på även de fuktigaste klabbarna, den mest borttappade inspirationen och slocknade höstpeppen.

Stefanie Lindroos jobbar som församlingssekreterare i Matteus församling.

Stefanie Lindroos



Både präster och lekmän känner att prästers boendeskyldighet är ett system som hör det förgångna till. I Svenskfinland verkar två prästgårdar till nu förlora sin präst: den i Sideby och den i Saltvik. 13.6.2013 kl. 09:45

Finska Missionssällskapets årsfest avslutades med historisk missionärsvälsignelse. 9.6.2013 kl. 16:16

De som vill uppleva annorlunda musik i kyrkorummet ska i sommar styra stegen mot Kimitoön. Här kommer både opera och folkvisor att eka mellan stenpelarna. 9.6.2013 kl. 12:00

En skrivargrupp för män i församlingens regi gav viktiga insikter berättar två av deltagarna. Initiativet till att starta skrivargruppen kom från en av männen. 8.6.2013 kl. 15:00

Kan människan uppleva Gud? De flesta kristna är överens om att det är möjligt. Det finns otaliga berättelser om en känsla av närvaro eller direkta uppenbarelser av det gudomliga. C.S. Lewis mötte Glädjen, men det gjorde också Karl Ove Knausgård. 8.6.2013 kl. 12:00

Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan i Sverige har äntligen fått ett namn för sitt gemensamma kyrkosamfund. 7.6.2013 kl. 13:46

Om inte kärleken får styra ledarskapet så styr rädslan.  Rädslan för att någon annan ska göra jobbet bättre än jag. Jeanette Ljungars tror på samarbete, inte konkurrens. Även inom företagsvärlden. 7.6.2013 kl. 10:14

Kyrkomötet röstade ja till en ändring av församlingsrådstrukturen: kyrkoherden ska inte längre automatiskt vara ordförande. En del tror att det leder till problem. Andra tycker det blir perfekt. 6.6.2013 kl. 09:00

Problemen i Johannes församling är allvarliga och måste åtgärdas genast. 5.6.2013 kl. 15:00

Under vinterkriget uppstod ett system som gäller än i dag – de finländare som stupar tas alltid om hand, och de skickas alltid hem. Niko Huttunen har forskat i varför det är så. 2.6.2013 kl. 12:00

Grattis till alla nyblivna studenter önskar alla vi på KP-redaktionen! 1.6.2013 kl. 09:00

S:t Mikaels svenska församling i Tallinn är ett centrum för kyrkligt engagerade estlandssvenskar. De sociala utmaningarna i Estland är enorma och kyrkan måste glömma alla illusioner om svunna storhetstider, säger kyrkoherde Patrik Göransson. 31.5.2013 kl. 13:13

På sommaren då föräldrarna jobbar men skolorna har stängt ordnar somliga församlingar dagsläger för barn. Lägren är ofta väldigt populära. 31.5.2013 kl. 09:39

Under drygt tio år har musikern Nina Åström evangeliserat i mellan 250 till 300 fängelser i Ryssland, Baltikum, Kirgizistan, Ukraina samt i två västfängelser i Kanada och Holland. Arbetet är inte slut med det, för i det forna Sovjet finns cirka tusen fängelser. 30.5.2013 kl. 10:37

Samarbetsförhandlingar blir aktuella vid Finska Missionssällskapet. Orsaken är de nya stiftssekreterarna för internationella ärenden som ska anställas i varje stift från och med årsskiftet. 30.5.2013 kl. 13:35

SJUKHUSPRÄST. Jessica Högnabba-Akin är ny sjukhuspräst på Kvinnokliniken i Helsingfors. Hennes egna erfarenheter av sjukhus har lärt henne att inte komma med klichésvar vid svåra frågor. 15.12.2021 kl. 15:59

anpassning. Tina Westerlunds jultraditioner har förändrats många gånger om, det har också hennes liv. Sjukdomar, att bli rullstolsbunden och att flytta från ett kärt hem har krävt stor anpassningsförmåga. – Jag hoppas mina barn har sett att det går att komma igenom svårigheter. 15.12.2021 kl. 10:32

Personligt. För knappt två år var Lillemor Asplund-Haapasaari på botten av sitt liv. Då sa hennes pastor: "Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig". 14.12.2021 kl. 15:00

film. I höst kom den – filmatiseringen av Kjell Westös bok Den svavelgula himlen. Regissören Claes Olsson berättar hur det kom sig att just han fick det ärofyllda uppdraget att göra romanen till film. 9.12.2021 kl. 08:54

jul. Ärkebiskop emeritus John Vikström minns både barndomens härliga jular och en julandakt i Kakolafängelset, då några fångar planerat att ta ärkebiskopen som gisslan. 9.12.2021 kl. 08:35