Aningar om det heliga

Inom det teologiska delområde som kallas mystiken är man särskilt intresserad av människans möjlighet att möta Gud. Utgångspunkten i den mystiska teologin är att det redan på jorden går att se något av Gud och att ha en personlig erfarenhet av Honom.
Inom mystiken är man väldigt medveten om det mänskliga språkets och förståndets begränsningar då det kommer till att tala om det gudomliga. Man räknar med att Gud alltid är mer än vad vi kan förstå och vad våra ord kan rymma.

Därför är mystikern inte i första hand intresserad av att samla på sig teoretisk kunskap om Gud och det heliga. I stället sätter han fokus på konkreta erfarenheter av Gud – på gudsmöten. En personlig gudsrelation och den utveckling som följer av att leva nära Gud är också viktiga inom mystiken.

Gudsmötet är extas
Mystikerns gudsmöte sker i form av en extatisk upplevelse. Numera ligger ordet extas säkert lite obekvämt och främmande i de flesta munnar. Däremot var extasen knappast något främmande bland de första kristna.

Paulus skriver: ”Har jag varit i extas, är det för Gud”, eller: ”jag vet att den mannen [...] blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.” Hur vanliga upplevelser av det här slaget var kan vi inte veta, men obekanta tycks de i alla fall inte ha varit.

Ordet extas kommer från grekiskan och betyder att gå från det vanliga tillståndet till ett annat. De tidiga kristna var påverkade av den klassiska människosynen där man trodde att själen var obunden av tiden och oberoende av kroppen. Bernhard av Clairvaux utgår från det här synsättet då han beskriver extasen som en avfärd där själen för en stund lämnar kroppen och förs till Gud.

Några typiska drag hos extasen blir tydliga då man jämför olika mystikers beskrivningar av den. Extasen ses för det första som den högsta andliga erfarenheten. Den upplevs som en försmak av himlen, eller som en känsla av total gemenskap med Gud, där jaget liksom upplöses och går upp i Guds enhet. Det här tillståndet beskrivs som snabbt övergående och ovanligt.

Det livsförändrande mötet
Extasen är en stor och omvälvande upplevelse, det är mystikerna överens om. Ett möte med Gud har potential att förändra hela livet. Det här mötet är ingen enkel sak att beskriva eller tala om. På samma sätt som Gud är obeskrivlig är också gudsmötet omöjligt att helt och hållet återge med ord.

En av Luthers förebilder, dominikanmunken Johannes Tauler, försöker beskriva extasen genom att tala om en sötma och om en glädje som är så överväldigande att människan inte skulle stå ut om den varade längre än ett ögonblick.

Även Luther själv tycks ha varit bekant med en översvallande glädje i Gud som drar med sig hela människan. Han refererar till ögonblick då Guds kärlek känns så stark att människan förlorar medvetenheten om sig själv och totalt går upp i Gudsupplevelsen.

Bortom orden
I litteraturen stöter man ibland på beskrivningar av extasliknande upplevelser som äger rum mitt i vardagen utan att personen som upplever dem behöver vara inriktad på ett gudsmöte. Upplevelserna tolkas inte heller alltid som uttryckliga gudsmöten. Däremot har de alltid en karaktär av andlighet och av att man plötsligt ställs inför något större och annorlunda än det vardagliga, något som går bortom ordens och förståndets räckvidd. Det finns ett ord för fenomenet: epifani. Den som känner sitt kyrkoår kan relatera till hur Jesu gudomlighet uppenbaras för de vise männen mitt i det enkla stallet under epifaniadagen.

C.S. Lewis omvändelseskildring Av glädje överfallen kretsar just kring epifanier. Lewis kallar sina omvälvande epifaniupplevelser ”Glädjen”. Han berättar om hur naturen, några rader i en dikt eller vissa musikstycken plötsligt kan fylla honom med en enorm lycksalighet och längtan. Han känner tydligt att den här lycksaligheten är något alldeles speciellt som inte liknar livets vanliga glädjeämnen. Det är en upplevelse som är så stark att allt annat försvinner för ett ögonblick.

Lewis liknar den totala hängivenhet som han upplever under epifanin vid tillbedjan. Han lever mer eller mindre för upplevelsen av Glädjen, längtar alltid efter den och bär länge med sig känslan efter att den inträffat. Glädjen blir liksom en uppenbarelse, den kommer plötsligt och oväntat och för ett ögonblick glimtar det till av något som ligger bortom det vanliga och vardagliga. Efter att Lewis blivit kristen tolkar han sina upplevelser som en vägledning till Gud.

Glimtar av himlen
L.M. Montgomery, mest känd som författaren till serien om Anne på Grönkulla, berättar i sin dagbok om en erfarenhet som återkom då och då under hennes liv. I plötsliga, underbara ögonblick tycker hon sig få en skymt av en värld av fullkomlig skönhet alldeles intill den vanliga världen. De här ögonblicken är så starka att de fyller hennes liv med glädje och mening.