Snart står prästgården tom

Den första juni trädde en ändring i boendeskyldigheten för präster i kraft. Ändringen gäller inte präster som är kyrkoherdar eller kaplaner i en kapellförsamling – men den gäller präster som kaplan Markus Saarinen i Kristinestads svenska församling.

Den första juni sa Saarinen upp hyreskontraktet för Sideby prästgård efter att han bott där i sex år.

– Jag har trivts i Sideby prästgård, det är hemtrevligt fast det är så stort – 400 kvadratmeter. På sommaren är det fint att vara här, säger Saarinen.

Men han har ändå längtat efter att flytta till ”stan”, alltså till Kristinestad.

– På vintern känns det onödigt mörkt och ödsligt här i byn, särskilt ifall elektriciteten går.

Här finns nämligen inga kaminer kvar, inte sedan 60-talet.

Saarinen hade hunnit skriva en anhållan om att få boendeskyldigheten upphävd och väntade på svar då det kom ett samtal från tf kyrkoherde Johan Eklöf: den allmänna boendeplikten upphävs från den första juni.

– Det kom lägligt för min del, säger Saarinen.

Den första juli flyttar han in i en radhuslägenhet i Kristinestad.

Okänd förändring
Vilken förändring som egentligen trädde i kraft den första juni och vad den betyder har inte varit helt klart ens för de experter KP talade med på Kyrkostyrelsen. Det handlar om en paragraf i kyrkolagen som nu stryks, den som säger att en tjänsteinnehavare är skyldig att bo i en för honom reserverad tjänstebostad eller tillräckligt nära sitt tjänstgöringsområde, om en ändamålsenlig skötsel av tjänsten kräver det här.

Men eftersom boendeskyldigheten för kyrkoherdar och kaplaner i kapellförsamlingar finns kvar är det inte många präster som berörs av förändringen. I Borgå stift är det bara en: Markus Saarinen.

För kyrkoherdar som Peter Blumenthal i Saltvik på Åland gäller fortfarande det gamla systemet: församlingen kan fatta beslut om att upphäva boendeplikten och det beslutet skickas sedan till domkapitlet för bekräftelse.
I Saltvik fattade församlingens förtroendeorgan nyss beslut om att ge upp boendeplikten. Beslutet var inte helt lätt.

Läs hela artikeln i papperstidningen.