Skrev sig till insikter

Ralf Saxén, pensionerad ingenjör och  privatföretagare, hade kommit en god bit på väg med att skriva sina memoarer. Han ville dela med sig av sina erfarenheter till andra som skrev eller som kanske funderade på att börja skriva.

– Varför inte starta en skrivargrupp för män och varför inte göra det i församlingens regi? tänkte jag. Det finns ju så lite verksamhet för män i min ålder, säger Rolf Saxén.

Han kände församlingspastor Maria Sundblom-Lindberg vid Johannes församling i Helsingfors sedan tidigare och tog kontakt med henne.

– Vi träffades på Café Strindberg och Ralf berättade om sin idé för mig. Jag tände på den direkt och det råkade sammanfalla med att jag behövde en projektgrupp att öva mig på, berättar Maria Sundblom Lindberg som utbildar sig till familjeterapeut.

Saxén och Sundblom Lindberg lade upp kursens innehåll tillsammans. Saxén bidrog med sin erfarenhet av att skriva självbiografiskt.

– Av kyrkans medlemmar är det bara 1,7 procent som deltar i kyrklig verksamhet. Det tycker jag är ett tecken på att vi misslyckats med vårt grunduppdrag och med missionsbefallningen, säger Sundblom Lindberg.

Att starta en skrivargrupp för män visade sig attrahera personer som annars aldrig skulle tänka sig att delta i  församlingsverksamhet.

– Det fina var att initiativet kom utifrån och inte från oss präster och församlingsanställda. Jag tror att vi kan ha svårt att tänka utanför våra ”liturgiska” intressen.
Från början slogs det fast att gruppen skulle träffas i ett tydligt kristet sammanhang. Det innebar att alla sammankomster avslutades med andakt.

Stort intresse för gruppen
Gruppen puffades på Hufvudstadsbladets dagbokssida och på ett dygn hade tjugotvå män anmält sig.

– Vi beslöt att ha högst tio i gruppen och redan det är många för en sån här grupp där deltagarna ska hinna bli trygga med varandra och kunna gå på djupet. Några kvinnor ringde och undrade varför man inte ordnar något för dem också. Så det finns ett klart behov för den här typen av verksamhet, säger Sundblom Lindberg.

Att skrivargruppen hade en kristen inramning störde inte Johan Storgårds, konsult och företagare han också.

– Jag ringde till Maria och frågade om jag får vara med fast jag inte hör till kyrkan och det fick jag.

Vid ett tillfälle hade Sundblom Lindberg på grund av tidsbrist föreslagit att de skulle slopa andakten.

– Det förvånade mig att dessa rätt så sekulära herrar inte ville lämna bort andakten, säger hon.

Johan Storgårds sökte efter en grupp där man kunde dela erfarenheter och tankar om svunna släktingars traumatiska livshändelser.

– Jag är intresserad av att ta reda på hur olika traumatiska händelser i tidigare generationer påverkat mig och andra, säger Storgårds.

Han har sysslat mycket med släktforskning och var speciellt intresserad av sin morfars farfar som var pistolsmed och blev mördad.

– Morfars far var då två år gammal. Dödsfallet måste ha varit mycket traumatiskt för hans mor. Hur påverkade detta min morfars far och vad har gått vidare till oss yngre generationer?

Storgårds talar om en tomhet som gått vidare i familjen.

Läs hela artikeln i papperstidningen.