Åsa Eriksson har fått många viktiga insikter tack vare sina arbetsår inom diakonin.

Nu väntar en ny frihet

Borgå.

Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren.

30.9.2020 kl. 16:18

Åsa Eriksson har jobbat med diakoni i Borgå svenska domkyrkoförsamling i många år. De senaste fem åren som ledande diakoniarbetare.

Hur känns det att gå i pension?

– Det känns bra! Det känns som om jag gjort mitt jobb. Men det är spännande så klart när framtiden öppnar sig. Jag har en positiv livssyn och den ger sig till känna som att jag ser på pensioneringen med spänning, som en öppning och frihet i livet.

Ibland, under stressiga jobbperioder, har hon kunnat tänka att saker gärna kunde vara lite annorlunda.

– Men många gånger under alla dessa år när jag stängt dörren och gått till jobbet har jag tänkt: Tänk att jag får gå till jobbet, att jag har trygghet och goda kolleger.

Kollegerna är något hon kommer att sakna allra mest.

– Vi har ett otroligt fint team inom diakonin, och hela kollegiet är så fint, både professionellt men också som en grupp där man kan koppla av.

Hon lever ensam, men har barn och barnbarn i trakten.

– Men det blir en utmaning att inte ha kolleger, andra vuxna att umgås med. Jag funderar på hur jag ska få den biten fylld, men det tror jag nog ska ge sig också.

Insikter att ta med sig

Under åren som diakoniarbetare har hon fått många insikter.

– Jag har fått tillfälle att mogna som människa. Och så har jag fått insikten om att det alltid finns en möjlighet. Det finns människor som är körda i botten i sina liv, men ändå förmedlar att de har en stor betydelse för sig själva och för sin omgivning.

Hon har också blivit ödmjukare.

– Jag har insett att jag sällan har svar på några frågor. Jag tar en sak i sänder och lyssnar, och försöker ge någon slags öppning i tankegångar hos människor jag möter.

Hon har jobbat mycket med barnfamiljer, inte minst under gångna invandringsvågor.

– Vi har samarbetat mycket med socialen, och där ser jag tydligt kyrkans roll, de luckor vi kan fylla som socialen inte har möjlighet till. Det kan handla om väldigt små saker, att finnas till för någon.

– Det kan också vara att köpa sparkbräden till barnen, så de ska ha lika mycket glädje av det som andra barn. Det gläder föräldrarna och ger familjen energi.

Diakonin sägs ofta vara ganska osynlig.

– Jag vet inte om den ska vara så hemskt högljudd heller. Jag tror att det kan vara en styrka också. Diakonin rullar på av sin egen tyngd, och vi jobbar på i det fördolda.

Framtidsplaner

Åsa Eriksson har inga tydliga planer för pensionstiden.

– Jag har tänkt att det får stiga fram i lugn och ro. Det blir spännande att se vad det för med sig.

Hon är ingen hobbymänniska.

– Och jag är inte en resande människa heller, skrattar hon.

– Mina resor har mest gått till västra Nyland. Vi har ett sommarställe i Ekenäs, och jag tänker mig att jag kan vara mer där nu

Ulrika Hansson



Flytt. Kirkkopalvelut sålde huset – det innebär flytt för Kyrkpressen och Fontana Media senast i januari 2020. 13.8.2019 kl. 11:57

Utmärkelse. Karolin Wargh, kantor i Solfs församling, är årets kantor. – Det känns helt otroligt och väldigt roligt. Jag hoppas att jag genom den här utmärkelsen kan föra fram hur viktigt det är med orgelpedagogik, säger hon. 8.8.2019 kl. 16:23

på djupet. Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat. 29.7.2019 kl. 10:00

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30

förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57

teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00