Till de konstigaste saker Haje Abrahamsson gjort under coronaisoleringen hör att hon öppnade en byrå för flygande mattor och kokade grankottssirap!

"Jag är bra på att ta vara på stunden"

utmaningar.

Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt.

5.6.2020 kl. 10:39

När Harriet ”Haje” Abrahamsson var liten bodde hennes familj i Åbo, och hon var trogen biblioteksbesökare.

– En gång märkte mamma att jag var borta, och när hon började leta efter mig hittade hon min trehjuling utanför biblioteket. Jag visste precis hur man hittade till barnavdelningen. Där satt jag glatt och bläddrade i någon bok, och min mamma kom med andan i halsen och sa: ”Hur har du fått av dig halaren?” ”Tanten hjälpte mig”, sa jag.

På biblioteket i Åbo såg hon sin första dockteaterföreställning. På Åbo svenska teater fick hon se någon klassiker – kanske Tjechov? – och där blev hon betagen av atmosfären och av de röda sammetsgardinerna.

– Sedan ville min mamma se världen och då flyttade vi till Sibbo. Jag hade lite svårt att trivas där, men sen fick jag en god vän – och vi var mycket vilda.

Som knappt fjortonåring började hon åka in till Helsingfors från Sibbo för att vara med i teatergruppen Rampen.

– Det var där mitt teaterintresse började – jag levde för de turerna till stan. Jag minns hur jag sprang för att komma till Elisabetsgatan.

Många av dem som var med då blev senare skådespelare och regissörer. Själv studerade hon litteratur och teatervetenskap.

Hon har skrivit tio pjäser, och under åren har skrivandet blivit viktigare och viktigare för henne. Hon är särskilt intresserad av att kombinera forskning och konst.

– Jag tycker om att jobba på tvärs över kunskapsdomäner. Jag tror verkligen att det är i gränsmarkerna det händer spännande saker.

Det senaste projektet hon jobbat med är ett samarbete med Lillklobb permakultur, den permakulturträdgård som finns på Unga teaterns bakgård i Lillklobb, Esbo.

– Det har ännu mer öppnat mina ögon för hur naturen bygger upp sina system och mönster, och hur allt har sin plats och sin roll. Naturen understöder diversitet på alla sätt. Och den rikaste floran och faunan existerar i gränslandet. Där sker något nytt.

Hon ger inte upp väldigt lätt.

– Men det kan också vara dåligt. Jag skilde mig år 2010, och i den relationen höll jag kanske fast vid saker jag borde ha släppt tidigare.

Hon kräver också mod – både av sig själv och av andra.

– Om jag ser att något inte blir bra lämnar jag det, det spelar ingen roll vilket pris jag måste betala. Det måste kännas sant och riktigt. Det har inneburit svåra beslut och val, men samtidigt har jag kunnat släppa situationer och saker som inte varit bra. Jag är bra på att ta vara på det som är bra i stunden. Det är kanske en av mina bästa egenskaper: oberoende av hur situationen ser ut försöker jag se det positiva.

Ibland har hon svårt att förstå personer som väljer lättare vägar.

– Feghet har jag faktiskt lite svårt att förstå. Nästan hela min yrkesverksamma karriär har jag valt att vara frilans. Ända tills jag – också medvetet – tänkte att nog skulle det vara trevligt med lite mer trygghet och säkerhet. Då började jag medvetet jobba åt det hållet.

Just nu är hon skådespelare och publikarbetare på Unga teatern. Coronatiden har ställt om hela hennes vardag. Långa middagar har bytts ut mot ännu mer uteliv än förr.

– Först nu, när allt det sociala är borta, har jag märkt hur ofta jag gått på premiär och på fest, hur mycket jag träffat vänner.

Harriet Abrahamsson har tolvåriga tvillingdöttrar, och den ena av dem har ett ovanligt syndrom som gör att skolan är en stor utmaning för henne. Till syndromet hör adhd-problematik och en ojämn kunskapsnivå.

– Det är onekligen ett område i mitt liv som kräver jättemycket av mig – också för att jag tyckt att jag måste och vill kämpa för att hon ska få den hjälp hon är berättigad till. Det finns så mycket som skulle behöva göras, och problem som bara tillåts fortsätta.

Under coronatiden har hennes dotter tvingats bo på ett boende som endast erbjuder finsk service – det är bara det att hon inte kan någon finska.

– Och det finns inte ett enda svenskt alternativ, inte ett, där svensk service skulle erbjudas. Det är oerhört att varken Kårkulla, Folkhälsan eller Barnavårdsföreningen har något stödboende för de här barnen.

Det finns tider då hon varit jättetrött på att känna sig som någon sorts Don Quijote.

– Och jag har tänkt: Hur ska det gå med de barn som inte har en förälder med resurser och kontakter och som ens försöker?

Hur orkar du?

– Jag tycker att vi har ett bra liv, trots allt. Jag får månadslön för att jobba med konst. Visst kan det tyckas vara tungt att försöka hjälpa ett barn med specialsvårigheter att erhålla färdigheter som andra barn får av sig själva, men det är ett meningsfullt arbete och vi har mycket humor. Men visst är jag trött ibland – och hade jag bättre lön skulle jag genast anställa en städerska!

Vad betyder Gud för dig?

– För mig är det självklart att det finns gott och ont, det här är något som jag jobbar konkret med när jag jobbar med teater. I fjol läste jag mycket om heliga Birgitta, och jag hade sådan beundran för att hon följde sin intuition och sin andliga sanning. Mitt heliga Birgitta-projekt är att bli bättre på att lyssna på min intuition, och kanske också på att lyssna på den andlighet jag bär på.

Sofia Torvalds



europa. Via sitt arbete som Svenska Yles medarbetare i Baltikum har Gustaf Antell genom åren fått en god insikt i det politiska läget i Östeuropa. – Jag har ingen större passion för att berätta historier men älskar samtidigt att ge en röst åt dem som inte hörs. 20.1.2022 kl. 06:00

BORGÅ STIFT. Borgå stift har fyra nya präster och en ny diakon. Vi ställde några frågor till dem. 19.1.2022 kl. 13:02

BORGÅ STIFT. På trettondagen vigdes fyra nya präster och en ny diakon i Borgå domkyrka. 11.1.2022 kl. 09:04

ungdomens kyrkodagar. Ungdomens Kyrkodagar (UK) som skulle ordnas i januari 2022 kommer på grund av rådande coronarestriktioner att flyttas fram och hålls istället 21-24 april på Lärkkulla i Raseborg. 10.1.2022 kl. 13:33

Profil. Patrica Strömbäck är ny tf kyrkoherde i Solf. – Solfborna tycker om och värnar om sin församling, tror jag. 5.1.2022 kl. 14:13

diakoni. Runebergs dikt om bonden Paavo och president Kyösti Kallios bön under vinterkriget formulerar den teologi som Leif Galls förespråkar. 4.1.2022 kl. 11:14

FÖRLUST. Mitt under coronapandemin dog Lotta Keskinens syster. – När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än? 2.1.2022 kl. 09:14

FÄNGELSEPRÄST. Hanna Backman har gjort resan från en frikyrka i Österbotten via journalistik i Helsingfors och kriminologstudier i England till jobbet som fängelsepräst i Stockholm. Hon har hittat sitt kall. – Det var som att något ploppade ner från huvudet till hjärtat – det här vill jag göra. 31.12.2021 kl. 15:40

NYANSTÄLLNING. Från den 1 februari 2022 förstärker Kyrkpressen den redaktionella bemanningen då Jan-Erik Andelin ansluter till tidningen. Jan-Erik Andelin kommer närmast från KSF Media där han jobbat sedan 2004, bland annat som chefredaktör på Borgåbladet, på Hufvudstadsbladets ledaravdelning samt som tidningens korrespondent i Stockholm. 28.12.2021 kl. 19:34

UTNÄMNING. Barbro Eriksson och Siv Jern har utnämnts till prostar. 16.12.2021 kl. 12:31

SJUKHUSPRÄST. Jessica Högnabba-Akin är ny sjukhuspräst på Kvinnokliniken i Helsingfors. Hennes egna erfarenheter av sjukhus har lärt henne att inte komma med klichésvar vid svåra frågor. 15.12.2021 kl. 15:59

anpassning. Tina Westerlunds jultraditioner har förändrats många gånger om, det har också hennes liv. Sjukdomar, att bli rullstolsbunden och att flytta från ett kärt hem har krävt stor anpassningsförmåga. – Jag hoppas mina barn har sett att det går att komma igenom svårigheter. 15.12.2021 kl. 10:32

Personligt. För knappt två år var Lillemor Asplund-Haapasaari på botten av sitt liv. Då sa hennes pastor: "Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig". 14.12.2021 kl. 15:00

film. I höst kom den – filmatiseringen av Kjell Westös bok Den svavelgula himlen. Regissören Claes Olsson berättar hur det kom sig att just han fick det ärofyllda uppdraget att göra romanen till film. 9.12.2021 kl. 08:54

jul. Ärkebiskop emeritus John Vikström minns både barndomens härliga jular och en julandakt i Kakolafängelset, då några fångar planerat att ta ärkebiskopen som gisslan. 9.12.2021 kl. 08:35

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33