Till de konstigaste saker Haje Abrahamsson gjort under coronaisoleringen hör att hon öppnade en byrå för flygande mattor och kokade grankottssirap!

"Jag är bra på att ta vara på stunden"

utmaningar.

Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt.

5.6.2020 kl. 10:39

När Harriet ”Haje” Abrahamsson var liten bodde hennes familj i Åbo, och hon var trogen biblioteksbesökare.

– En gång märkte mamma att jag var borta, och när hon började leta efter mig hittade hon min trehjuling utanför biblioteket. Jag visste precis hur man hittade till barnavdelningen. Där satt jag glatt och bläddrade i någon bok, och min mamma kom med andan i halsen och sa: ”Hur har du fått av dig halaren?” ”Tanten hjälpte mig”, sa jag.

På biblioteket i Åbo såg hon sin första dockteaterföreställning. På Åbo svenska teater fick hon se någon klassiker – kanske Tjechov? – och där blev hon betagen av atmosfären och av de röda sammetsgardinerna.

– Sedan ville min mamma se världen och då flyttade vi till Sibbo. Jag hade lite svårt att trivas där, men sen fick jag en god vän – och vi var mycket vilda.

Som knappt fjortonåring började hon åka in till Helsingfors från Sibbo för att vara med i teatergruppen Rampen.

– Det var där mitt teaterintresse började – jag levde för de turerna till stan. Jag minns hur jag sprang för att komma till Elisabetsgatan.

Många av dem som var med då blev senare skådespelare och regissörer. Själv studerade hon litteratur och teatervetenskap.

Hon har skrivit tio pjäser, och under åren har skrivandet blivit viktigare och viktigare för henne. Hon är särskilt intresserad av att kombinera forskning och konst.

– Jag tycker om att jobba på tvärs över kunskapsdomäner. Jag tror verkligen att det är i gränsmarkerna det händer spännande saker.

Det senaste projektet hon jobbat med är ett samarbete med Lillklobb permakultur, den permakulturträdgård som finns på Unga teaterns bakgård i Lillklobb, Esbo.

– Det har ännu mer öppnat mina ögon för hur naturen bygger upp sina system och mönster, och hur allt har sin plats och sin roll. Naturen understöder diversitet på alla sätt. Och den rikaste floran och faunan existerar i gränslandet. Där sker något nytt.

Hon ger inte upp väldigt lätt.

– Men det kan också vara dåligt. Jag skilde mig år 2010, och i den relationen höll jag kanske fast vid saker jag borde ha släppt tidigare.

Hon kräver också mod – både av sig själv och av andra.

– Om jag ser att något inte blir bra lämnar jag det, det spelar ingen roll vilket pris jag måste betala. Det måste kännas sant och riktigt. Det har inneburit svåra beslut och val, men samtidigt har jag kunnat släppa situationer och saker som inte varit bra. Jag är bra på att ta vara på det som är bra i stunden. Det är kanske en av mina bästa egenskaper: oberoende av hur situationen ser ut försöker jag se det positiva.

Ibland har hon svårt att förstå personer som väljer lättare vägar.

– Feghet har jag faktiskt lite svårt att förstå. Nästan hela min yrkesverksamma karriär har jag valt att vara frilans. Ända tills jag – också medvetet – tänkte att nog skulle det vara trevligt med lite mer trygghet och säkerhet. Då började jag medvetet jobba åt det hållet.

Just nu är hon skådespelare och publikarbetare på Unga teatern. Coronatiden har ställt om hela hennes vardag. Långa middagar har bytts ut mot ännu mer uteliv än förr.

– Först nu, när allt det sociala är borta, har jag märkt hur ofta jag gått på premiär och på fest, hur mycket jag träffat vänner.

Harriet Abrahamsson har tolvåriga tvillingdöttrar, och den ena av dem har ett ovanligt syndrom som gör att skolan är en stor utmaning för henne. Till syndromet hör adhd-problematik och en ojämn kunskapsnivå.

– Det är onekligen ett område i mitt liv som kräver jättemycket av mig – också för att jag tyckt att jag måste och vill kämpa för att hon ska få den hjälp hon är berättigad till. Det finns så mycket som skulle behöva göras, och problem som bara tillåts fortsätta.

Under coronatiden har hennes dotter tvingats bo på ett boende som endast erbjuder finsk service – det är bara det att hon inte kan någon finska.

– Och det finns inte ett enda svenskt alternativ, inte ett, där svensk service skulle erbjudas. Det är oerhört att varken Kårkulla, Folkhälsan eller Barnavårdsföreningen har något stödboende för de här barnen.

Det finns tider då hon varit jättetrött på att känna sig som någon sorts Don Quijote.

– Och jag har tänkt: Hur ska det gå med de barn som inte har en förälder med resurser och kontakter och som ens försöker?

Hur orkar du?

– Jag tycker att vi har ett bra liv, trots allt. Jag får månadslön för att jobba med konst. Visst kan det tyckas vara tungt att försöka hjälpa ett barn med specialsvårigheter att erhålla färdigheter som andra barn får av sig själva, men det är ett meningsfullt arbete och vi har mycket humor. Men visst är jag trött ibland – och hade jag bättre lön skulle jag genast anställa en städerska!

Vad betyder Gud för dig?

– För mig är det självklart att det finns gott och ont, det här är något som jag jobbar konkret med när jag jobbar med teater. I fjol läste jag mycket om heliga Birgitta, och jag hade sådan beundran för att hon följde sin intuition och sin andliga sanning. Mitt heliga Birgitta-projekt är att bli bättre på att lyssna på min intuition, och kanske också på att lyssna på den andlighet jag bär på.

Sofia Torvalds



profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48