Heidi Finnilä är aktuell med podden ”Min galna mamma” som hon gör tillsammans med dottern Vivi Vesterinen. I podden diskuterar de svåra ämnen som psykisk ohälsa, skilsmässa och förhållandet till alkohol.

"Vi ska sluta skämmas över den här sjukdomen"

Depression.

För känslig, för högljudd, för hudlös. Efter flera svåra depressioner har Heidi Finnilä lärt sig att se på sig själv med nåd. – Jag skäms inte för att jag är en liten ömklig varelse, inte tuffare än så här.

3.6.2020 kl. 15:08

Heidi Finnilä känner sig ibland fullkomligt hudlös. Andra har kallat henne ”too much”. För högljudd, för mycket känslor, för besvärlig.

– Jag är den som tar in allt, tolkar alla signaler omkring mig. Det är inte något jag kan stänga av, och det är också därför jag så lätt bli överbelastad. Jag har hög energi, jag känner starkt.

Det betyder att hon också känner in dålig stämning. På jobbet blir hon lätt megafonen som tar upp det som ingen annan vågar lyfta.

– Jag är den där jobbiga anställda som är allas röst. Jag fungerar som arbetsplatspsykolog, och det är tungt att bära.

I högstadiet var hon oftare ute i korridoren än inne i klassen, och medan det var ganska okej att vara sådan om man var pojke var det absolut inte okej att vara en sådan flicka. Hon skickades till rektorn för samtal, och lyckligtvis tyckte de om varandra.

– Som vuxen har jag många gånger funderat: När ska folk lägga av med att uppfostra mig? När är jag färdigt uppfostrad?

Hennes dotter Vivi är likadan.

– Jag märker att folk i min omgivning kan reagera på henne: Herregud vilken högljudd flicka vi har här! Och jag säger: ”Kör på! You go, girl!” Hela mitt liv har jag fått höra: ”Man behöver inte alltid tala så högt.” Jag ser ju att folk undrar om inte Vivi har en volymknapp. Och då ropar jag: ”Nä! För vi är sådana här!”

Men den högljudda, spralliga, frispråkiga Heidi har också varit en Heidi som inte kommit upp ur sängen. När hon fick sin första svåra depression började hennes familj tala om att hon i själva verket inte var den första i släkten som mått psykiskt dåligt. Många hade haft panikattacker och depressionssymtom.

– Men ingen gick i väggen med ett sådant brak som jag, ett brak av typen ”nu ska vi beställa tid på eutanasiklinik i Schweiz för jag står inte längre ut med mitt huvud”.

Då var hon lite på fyrtio. En längre tid hade hon hållit på att bli utbränd. Hon hade panikångest men visste inte att det handlade om panikångest. Hon sov dåligt i många år och vaknade av minsta lilla knäpp.

– För tio år sedan talade ingen om utbrändhet. Jag fick en depressionsdiagnos, och jag var väldigt, väldigt deprimerad. Dessutom hade jag fruktansvärd ångest. Jag hade sådan ångest att jag gick runt, runt, runt – jag kunde inte vara stilla. Jag promenerade runt bordet – som om det skulle hjälpa.

Till och med mitt i sin depression presterade hon: såg till att barnen hade mat och kläder. Hon frös hela tiden och låg i sängen inpackad i värmedynor.

– Barnen kom hem från skolan och de var så gulliga. Jag minns särskilt Vivis vänner som tittade in i sovrummet och sa: Hej Heidi, mår du bättre idag? Och jag sa: Inte riktigt. Och de sa: Aha! Hejdå!

Barnen slutade inte tro på att hon skulle bli bättre, och hon blev bättre. Det är viktigt för henne att tala om sin depression för att hon fick hjälp av andra som berättade om sin.

– Människor som jag såg upp till och betraktade som lyckade kontaktade mig och berättade om hur de själva sett ljuset efter långt mörker.

Hon var sjukskriven i över ett halvår och den tyngsta perioden varade i tre månader.

– Det var månader då jag var övertygad om att jag aldrig skulle ta mig ur det. Jag kunde inte läsa nyhetsartiklar eller se på teve för att jag var så övertygad om att jag aldrig mer skulle kunna jobba som journalist.

Hon kom på fötter tack vare mediciner och vila. Varje gång hon försökt sluta med depressionsmedicinerna har det lett till återfall. När hon för några år sedan försökte sluta för tredje gången och blev deprimerad igen kunde hon inte ens återgå till den gamla medicinen utan behövde en helt ny cocktail för att komma på fötter igen.

– Det finns en massa tyckare om depressionsmediciner. Varför finns det inte en massa tyckare när det gäller allergimediciner? Eller hjärtmediciner? Det är nu bara så att en del av oss är sådana att vi måste äta de här medicinerna för att klara oss.

Hon har känt sig misslyckad över att äta mediciner, men efter flera återfall har hon insett att hon behöver dem. Hennes huvud håller inte utan dem.

– Vi ska sluta skämmas över den här sjukdomen.

Inte långt efter hennes andra, svåra depression slutade hennes äktenskap plötsligt i skilsmässa.

– Vi hade aldrig talat om skilsmässa. Min man skickade ett mess om att han ville skiljas när jag var hos veterinären med vårt marsvin. Min haka trillade ner. What! Och jag sa: Vi måste prata.

Men när de gick på promenad den kvällen var han orubblig. Han hade bestämt sig och det fanns inget hon kunde göra.

– Jag grät i två dygn och kunde inte sova. På tredje dagen steg jag upp och träffade mina vänner. Min kompis Annika kramade om mig och viskade: Det du ber om, det kommer till dig.

Hon konstaterade att hon behövde en bostad, och följande dag hittade hon den perfekta skilsmässolägenheten ett stenkast från deras familjehem. Skilsmässolivet gick ganska bra tills hon fick höra att hennes man hade en ny kvinna.

– Jag var så besviken på så mycket! Och jag belastade min omgivning med alla mina berättelser om hur besviken jag var. Men lyckligtvis hade jag många frånskilda vänner och vi hade en champagne-terapigrupp där vi kunde prata öppet, och det hjälpte mig.

Också din dotter Vivi gick igenom en svår depression i tonåren. Har du känt skuld över det?

– Absolut. Jag har känt skuld över att alla mina barn behövt uppleva mig må dåligt. Men jag känner kanske ännu mer skuld för den människa jag var innan jag insjuknade: då var jag bara arg hela tiden. Jag blev mycket trevligare när jag förstod vad det handlade om och lärde mig behärska min ilska.

Hur lärde du dig det?

– Jag lärde mig att inte köra slut på mig. Tidigare tänkte jag: Jag gör det här och det här, och sen sätter jag mig ner med en tidning. Jag har lärt mig att jag måste unna mig saker.

När hon är stressad över något sätter hon sig i soffan och äter choklad.

– Jag har lärt mig att se på mig själv som en liten, ömklig varelse, att förstå att jag inte är tuffare än så här. Jag får säga att jag är trött, att jag inte orkar. På ena axeln har jag en djävul som säger: Först måste du göra det här, sen får du sätta dig. På andra axeln har jag en ängel som säger: Vila nu! Du är bra som du är. Du behöver inte prestera.

Sofia Torvalds



Kyrka. För några veckor sedan kom nyheten om att Esbo kyrkliga samfällighet överväger att slopa sitt missionsunderstöd till Sley (Suomen luterilainen evankeliumiyhdistys) och Slef (Svenska Lutherska evangeliföreningen) på grund av att organisationerna ställer sig tveksamma till kvinnliga präster. Nu har församlingsrådet i Korso i Vanda föreslagit att Vanda samfällighet ska gå in för samma princip. 17.3.2008 kl. 00:00

Världen. En gång i veckan samlas fångar i Herstedvester fängelse i Köpenhamn till Alphakurs, grundkurs i kristen tro. Fängelsekursen drogs i gång för ett och ett halv år sedan av en frikyrklig församling i Köpenhamn. Nu är kursen så populär att en del av dem som vill gå den tvingas ställa sig i kö. 17.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den lutherska kyrkans dövarbete firar 100–årsjubileum. Festligheterna kulminerade i en högmässa på teckenspråk i Helsingfors i går. 17.3.2008 kl. 00:00

Världen. Tony Blair har tackat ja till ett årslångt förordnande vid universitetet Yale i USA. Blair ska undervisa i en kurs om kopplingen mellan globaliseringen och världsreliglionerna. 16.3.2008 kl. 00:00

Världen. Laotiska myndigheter arresterade i februari femton kristna familjer som hör till folkstammen hmgong i distriktet Bokeo, Laos. En dag senare dömde en domstol nio församlingsledare från samma folkslag till femton års fängelse för att ha utfört kristet arbete. 15.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Enligt kyrkans arbetslivsbarometer 2007 upplever 99 procent av de anställda inom lutherska kyrkan sitt arbete som betydelsefullt. 14.3.2008 kl. 00:00

Teologi. Den polske prästen och fysikern Michael Heller tilldelas årets Templetonpris. Han får priset för sitt arbete med att knyta samman fysik, kosmologi, teologi och filosofi. 14.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Det finns ett stort antal statistiksyndande församlingar och samfälligheter i Borgå stift. Så har det varit genom åren och så är det fortfarande, något som domkapitlets notarie Clas Abrahamsson djupt beklagar. 13.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto fick minst röster i biskopsvalet i Tammerfors stift. Han säger sig vara nöjd med resultatet, men kritiserar nu starkt kyrkan. 13.3.2008 kl. 00:00

Världen. Även Svenska kyrkan firar sina kvinnliga präster i år. Det har gått femtio år sedan prästämbetet öppnades för kvinnor år 1958. 13.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. Matti Repo och Pekka Särkiö går vidare till andra omgången i biskopsvalet i Tammerfors. 12.3.2008 kl. 00:00

Kyrka. I dag är det biskopsval i Tammerfors stift. 501 präster och lika många lekmän röstar.   12.3.2008 kl. 00:00

Världen. Det första mötet inom vad som kallas ”katolskt-muslimskt forum” kommer att hållas i Rom den fjärde till sjätte november i år. Påven Benedictus XVI kommer då att tala inför religiösa ledare från vardera sidan. 12.3.2008 kl. 00:00

Samhälle. Vitterhetsakademien i Sverige har tilldelat teologie doktor Simo Knuuttila Gad Rausings pris för humanistisk forskargärning för år 2008. Prissumman är 800 000 kronor eller drygt 85 000 euro. 12.3.2008 kl. 00:00

Samhälle. De föräldrar som bearbetar sin skilsmässa frigör resurser för sitt föräldraskap, säger Anne Bjaerre, teamledare på Familjelinjen i Helsingfors. 12.3.2008 kl. 00:00

Framtidskyrka. Kyrkoråden försvinner. Kyrkomötesdelegaterna blir färre. Kyrkostyrelsen omorganiseras och KSCA läggs ner. De här förslagen ska förenkla beslutsfattandet och anpassa kyrkan till ett lägre medlemstal. 3.11.2016 kl. 01:00

profilen. Hon har ofta fattat drastiska beslut i livet, men tillförsikten har präglat hennes tillvaro.– Jag har litat på att jag landar där jag ska. Och de gånger jag inte landat snyggt har det också haft en betydelse, säger Margita Lukkarinen. 4.11.2016 kl. 00:00

jordfästning. I takt med att finländarna i högre utsträckning inte hör till kyrkan ökar också antalet kyrkliga jordfästningar av icke-medlemmar. 1.11.2016 kl. 15:38

Ekumenikfest. Glöm trista anföranden och reformationsårsjippon. Temperaturen i Malmö Arena är värme, kärlek och intensivt hopp. 31.10.2016 kl. 18:52

Påvebesök. – Det känns som om de som är här vill enhet, säger Emma Audas, som var med när påven besökte Malmö. 31.10.2016 kl. 15:49