Förslagen ovan kommer från Kyrkans framtidskommitté som i sin rapport tar ställning till hur kyrkans organisation borde förnyas. Kommittén utsågs i maj 2015 av Kyrkomötet, det högsta beslutsfattande organet för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
– Vi har försökt se på helheten ur långt tidsperspektiv och funderat på hur kyrkan kan se ut om 25-30 år. Vi har varit radikala och vänt upp och ner på allt. Församlingarna är viktigast och våra förslag utgår från hur de bäst kan gynnas, säger Eivor Pitkänen, kaplan i Jyväskylä och medlem i framtidskommittén.
Att förslagen är radikala skriver också de som Kyrkpressen talat med under. Något akut hot mot det svenska språkets ställning i kyrkan ser man däremot inte. För det borgar skrivningen: ”I alla beslut som gäller församlingarna bör man trygga svenska språkets ställning och arbetet bland språkliga och kulturella minoriteter.”
– Men det står ändå inget om vad det betyder, påpekar Mats Lindgård, kyrkoherde i Borgå svenska domkyrkoförsamling.
Han berömmer kommittén för deras omfattande arbete på en så kort tid.
– Många fräscha tankar förs fram, men just nu är det mycket som inte är konkretiserat. Det ska bli intressant att se hur Kyrkomötet går vidare med förslagen, säger han.
Biskop Björn Vikström och direktorn för kyrkans svenska central (KCSA) Sixten Ekstrand oroar sig för att ombuden i kyrkomötet föreslås minska från 109 till 80. De svenskspråkiga ombuden minskar då från sex till fyra, en präst och två lekmannaombud plus ett ombud för Åland. Det betyder en präst och en lekman färre än idag. Ålands ombud är inte ifrågasatt.
– Jag ställer mig kritiskt till det förslaget. Jag tror inte vi försnabbar kyrkomötets långsamma beslutsprocess så här. I stället kunde man sänka gränsen för beslut som kräver kvalificerad majoritet från 75 procent till två tredjedelar, säger biskopen.
Ekstrand ser en risk i att de svenskspråkiga blir så få att de inte får representation i alla utskott.
Genom att minska antalet ombud i kyrkomötet hoppas kommittén kunna göra arbetet där mera effektivt.
– Kyrkomötet ska stifta lagar som berör kyrkan. Då är det viktigare vem som blir invald än hur många de är. Vi anser också att antalet ombud från Borgå stift ska räcka, säger Pitkänen.
En enda svensk enhet
Den största förändringen som kommittén föreslår berör Kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens verksamhetsavdelning samt kyrkans utbildningscentral, forskningscentral och informationscentral föreslås läggas ner. Deras uppgifter samt merparten av de anställda överförs till Kyrkans utvecklingstjänster, en ny enhet som ska bildas. Personalen inom berörda enheter minskar med trettio procent, från nuvarande cirka 120 till 80. Enligt förslaget läggs även KCSA ner och funktionerna samt en del av personalen överförs till domkapitlet i Borgå stift.
– Avsikten är att göra en stark svensk enhet i stället för domkapitlet och KCSA. Exakt hur det ska gå till i praktiken vet man ännu inte. Vi är underförstådda med att också personalstyrkan på KCSA kommer att minska, men det är för tidigt att säga hur det kommer att påverka oss, säger Ekstrand.
Enligt honom beror mycket på var enheten placeras. Han nämner Borgå eller Helsingfors som möjliga orter.
– Blir det i Borgå kommer enheten att bli som en autonom kyrka i kyrkan och vi kommer att distanseras från de finskspråkiga. Vi förlorar synergieffekter och idéer. Placeras enheten i Helsingfors bibehålls kontakterna till Kyrkostyrelsen men det medför andra nackdelar.
Att flytta domkapitlet till Helsingfors är en främmande tanke för biskopen. Han ser också en ekonomisk risk.
– Idag har KCSA och domkapitlet två skilda budgetar och slås de ihop borde det beaktas med ett proportionellt större belopp än för den finska sidan som ska budgetera för både domkapitlen och den nya enheten. Risken är att vi måste motivera det som ser ut som en större pott. Klarar vi inte det kan vi förlora resurser.
För Mats Lindgård är det viktigt att domkapitlets ställning är stark. Han tycker också det är viktigt att man även i fortsättningen hör svenska i Kyrkostyrelsens kafferum och att man fortsätter producerar material på svenska där.
– Upphör KCSA berör det Borgå stift. Jag förstår inte varför KCSA inte kan vara en del av Kyrkans utvecklingstjänst.
Detaljerna kring hur KCSA:s uppgifter ska fördelas har kommittén inte tänkt närmare på.
– Men då Kyrkostyrelsens verksamhetsavdelning bantas bör också KCSA beröras. Det viktiga är att Borgå stift finns kvar och att det svenska arbetet inom kyrkan fortsätter. Det kan inte kyrkliga strukturer kväva. Jag ser också stiftet som ett starkare organ än KCSA, säger Pitkänen.
Som svenskspråkig på en helfinsk ort ser hon det som viktigt att Borgå stift övertar KCSA:s ansvar för de svenskspråkiga som är bosatta utanför stiftet.
Stiftsfullmäktige slopas
Både Pitkänen och Ekstrand påpekar att det handlar om förslag som Kyrkomötet ska diskutera första gången i höst.
– Det här är inget vi tar stress för här i huset. Alla förslag kommer ändå inte att förverkligas. Vi följer med diskussionen och är beredda att agera. Det här är en process som kommer att ta två till fyra år, kanske längre, säger Ekstrand
Pitkänen tror det kommer att ta minst tre år innan något av förslagen förverkligas.
– Många förslag kräver en ändring i kyrkolagen. Men de förslag som gäller verksamhetskulturen kan man börja genomföra genast, säger hon.
Enligt förslaget ska också kyrkoråden och stiftsfullmäktigen försvinna. Kyrkorådens uppgifter tas över av kyrkofullmäktige och en ledningsgrupp som består av anställda och förtroendevalda.
Mats Lindgård är öppen att diskutera vidare det förslaget.
– Jag har inte bildat mig någon åsikt i den frågan ännu. Beroende på hur den förverkligas och hur samfälligheten ser ut kan en ledningsgrupp vara bra. Den kan reagera snabbare och mera flexibelt än ett kyrkoråd. Men lekmannainflytandet riskerar samtidigt minska.
Han ser ett problem med ledningsgrupper i samfälligheter med många församlingar.
– En ledningsgrupp till exempel i Helsingfors blir stor och otymplig då varje församlings kyrkoherde, ledande tjänsteman och några lekmän ska vara representerade. Och jag har svårt att tänka mig en ledningsgrupp där inte alla församlingars kyrkoherdar är medlemmar.
Framtidskommittén har inte haft någon representant från Borgå stift och Björn Vikström är den enda som hörts av kommittén. Ekstrand ser det som en brist att inte flera svenskspråkiga hörts.
– Det syns till exempel i att kommittén saknar den historiska kunskapen om Borgå stift. För elva år sedan övergav vi modellen med stiftsråd då KCSA bildades. Nu går vi i princip tillbaka i tiden.
