Barbro Eriksson är sjukhuspräst i Helsingfors. Hennes favoritplats är intill en kopp svart, hett, starkt kaffe och en bit mörk choklad.

Berätta ditt liv!

livsöden.

"Jag tror på en Gud som vill människorna väl och som ger oss nya möjligheter."

3.6.2020 kl. 00:01

Att berätta om sitt liv för en utomstående person är helande. Samtidigt som man berättar skapar man sig en bild av sitt eget liv som kanske är tydligare eller mer övergripande än förut. På ett litet avstånd kan man få syn på mönster, det som kanske varit orättvist eller det som mot alla odds ändå gått så bra. Kanske kan man också se på sitt liv med försoningens ögon. Det kan bli ett bokslut, ett konstaterande: det här var mitt liv och det var ett fullvärdigt liv.

I mitt arbete som sjukhuspräst får jag ta del av många livsöden. Ofta försöker jag hjälpa mina klienter att vara barmhärtiga och snälla mot sig själva. Man frågar kanske mig ”Är jag inte mera värd än så?” eller ”Är det här ett straff för vad jag gjorde då?” Trots att klienten varken hör till kyrkan eller tror på Gud, kommer tanken på straff från Gud ändå osökt. Då är det min uppgift att dels lyssna och ta emot berättelsen, dels att hjälpa klienten acceptera och förlåta de egna besluten. Ja, det var kanske ett dåligt beslut som du fattade då för tio år sedan, men det var det bästa i den situationen. Jag kan också berätta att jag inte tror på en Gud som straffar.

Jag tror på en Gud som vill människorna väl och som ger oss nya möjligheter.

”Tror du att jag klarar mig – tror du att jag kan leva vidare efter vad jag varit med om?” Livet är skört men ändå så starkt. En kall vårdag när jag ser på naturen kan jag bara förundra mej över hur starkt livet ändå är. Trots köld, snö och nordanvind går naturen vidare. Löven spricker upp, vårblommorna slår ut den ena efter den andra. Kanske i en långsammare takt än om det skulle ha varit varmare, men de gör det ändå och de blommar längre eftersom vädret är så svalt.

Barbro Eriksson är sjukhuspräst i Helsingfors.

Hennes favoritplats är intill en kopp svart, hett, starkt kaffe och en bit mörk choklad.

Barbro Eriksson



Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30