Tom Nylund är ofta utrustad med kikare. Han vill följa med minsta myra till största duvhök. Därför gillar han vintern, då är intrycken färre.

Tom Nylund: Jag var tvungen att acceptera min dödlighet

Äventyrare.

Tom Nylund har mött en arg och hungrig isbjörn. Han har också klarat av en allvarlig sjukdom. – Jag fick verkligen bli du med tanken på att det kan vara kört, säger han.

19.5.2020 kl. 19:50

Tom Nylund är en orädd äventyrare, egenföretagare och småbarnsfar. För många är han känd från bland annat tv-programmet ”Kallt och vått”. Han är konferencier på olika jippon, leder tv-program och har uppdrag på sociala medier.

År 2013 flög han till Grönland med en kompis för att paddla i två veckor. Det var mycket som inte blev som det var tänkt på den resan.

– Äventyret börjar där saker inte går enligt planerna.

– Äventyret börjar där saker inte går enligt planerna. Det gäller bara att inte bli knäckt och ha med sig torra kläder, säger han och skrattar.

– Jag sov på ett tunt liggunderlag hela resan. Planen var att en person skulle köra ifatt oss med ett ordentligt liggunderlag, men det hände aldrig.

Det var ingen isbjörnssäsong just då, men ett gevär behövs ändå för säkerhets skull.

– Vi fick låna ett gammalt och rostigt gevär som jag skruvade upp och försökte smörja med solkräm 50 för att få låset att fungera. Och sedan höll vi på att bli inisade, så vi fick hoppa från isflak till isflak i sex kilometer, samtidigt som vi släpade på kajakerna.

En dag fick Tom Nylund och hans kompis besök i sitt läger, av en våt, arg och hungrig isbjörn. I och med att lägret fanns relativt nära bebyggelse hade dansk polis tillkallats av några grönlänningar.

– Plötsligt märkte vi att polisen sköt skarpt mot vårt läger från en båt ute på vattnet. Vi tog skydd bakom en bergsknall ovanför lägret, och hade geväret färdigt laddat. De sköt inte mot vattnet i och med att skotten då kan rikoschettera åt vilket håll som helst, utan de siktade mot den bergsknall där vi gömde oss.

Tom Nylund och hans kompis försökte förmedla sig till polisen.

– Jag kikade fram, viftade och skrek: I don’t speak lego!

Det fick stopp på kulorna, men den skrämda isbjörnen hade klättrat upp i närheten av killarnas gömställe.

– Den var cirka femton meter ifrån oss. Polisen beordrade oss att klättra ner, så då gjorde vi det. När en av oss klättrade, höll den andra ögonen på isbjörnen, beredd med geväret.

Det hela slutade lyckligt. De kunde packa ihop sina saker och hittade en ny lägerplats på en ö.

– Sorry att vi sköt mot er.

– Sorry att vi sköt mot er. No hard feelings, sa poliserna.

Att Tom Nylund söker sig till äventyret har inte med dumdristighet att göra, allt planeras minutiöst.

– Det är utmaningen som lockar. Om det är svårt smakar det sötare.

Han är också rustad med en positiv envishet, till exempel när man försöker få loss finansiering för något projekt.

– Pata Degerman har lärt mig att om man fått rött ljus tio gånger så ska man tänka att någon gång måste de ge upp.


Att leva eller dö

Strax efter Grönlandsexpeditionen mådde Tom Nylund inte alls bra, och ingen visste vad det berodde på. Han fick anfall då han svettades kopiöst, var vimsig, fick minnesluckor eller svimmade.

– Under ett test där jag trampade på en motionscykel frågade de om jag fastar. Nej, svarade jag. Det var konstigt, sa de, för du har inget blodsocker i kroppen. Energin försvann ur mig som bensin ur en midsommarbrasa.

Det visade sig att han hade en tumör på bukspottskörteln som gjorde att han fick tio gånger mer insulin i kroppen i plötsliga vågor. Det förekommer ungefär ett fall per år i Finland av den sorten.

– De sa att om det är cancer så har jag ungefär ett år kvar att leva, så jag fick verkligen bli du med tanken att det kan vara kört. Ingen vill dö, men det är något vi inte kommer ifrån.

Ibland kan vi påverka saker, men inte alltid.

– Du ska till exempel inte bada med en brödrost eller desinficera dina lungor. Men när jag drabbades insåg jag att det här inte är mitt fel, det är helt enkelt korten jag har fått. Jag var tvungen att acceptera min dödlighet, något som unga män inte är speciellt bra på.

Det visade sig att tumören var godartad.

– Det var en jättebra upplevelse. Jag blev klokare.


Religion kan ge hopp

Tom Nylund beskriver sig som öppensinnig och vardagsreligiös. När han var sjuk kollade han upp alla fakta han kunde före operationen, att bästa tänkbara specialister och redskap fanns tillgängliga.

– Och så bad jag, för då har man gjort precis allt man kan.

Han fascineras av tro i kombination med extrema situationer.

– Det är intressant att de flesta som varit nära döden berättar samma sak och verkar ha sett tecken på efterliv. Det är också spännande med överlevnadshistorier, sådana som suttit fängslade eller befunnit sig på en öde ö. Så gott som alla har orkat kämpa för att de trott på Gud.

Han konstaterar att mycket negativt kommit ur religionen.

– Men det finns också mycket gott att hämta i religionen. Till exempel nu i coronatider så skapar den samhörighet, och det är jättefint om religionen får folk att orka.

Tom Nylund, som har många uppdrag som konferencier på idrottsevenemang, är frontfigur för olika sponsorer och förhandlar om produktionen av tv-program, har fått se alla evenemang inhiberas och finansiering dras in.

– Vår före detta granne är präst i Sockenbacka, och jag pratade med honom häromdagen. Jag sa att vi har lite samma sorts produkt du och jag: tänk nu, jag säljer mig själv och mitt brand som är en sak som inte går att greppa. Han säljer tro som är en abstrakt produkt, och vi måste varje morgon samla oss och tro på vår sak fastän majoriteten tvivlar på oss. Det är bara att orka, säger han och skrattar gott.



PROFILEN: TOM NYLUND

Äventyrare och tv-profil.

Till familjen hör Katja och två barn.

Motto: If you’re gonna be dumb you gotta be tough (Om du är dum(dristig) måste du vara tuff)

Älskar att försjunka helt i sina sysslor.

Ulrika Hansson



Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

metoo. – Vi sviker vårt uppdrag som kyrka om vi inte är beredda att lyssna till de här obehagliga berättelserna som handlar om maktmissbruk och sexualitet. 13.4.2018 kl. 13:04

upprop. Borgå stifts påskupprop samlade över 800 namn och förs nu vidare på både kyrkligt och politiskt håll. 4.4.2018 kl. 09:45

upprop. Uppropet för en humanare flyktingpolitik har nu samlat långt över 300 namn. Bland undertecknarna finns bland andra Kristina Stenman som är stadsdirektör i Jakobstad och Astrid Thors. Vill man underteckna uppropet går det ännu att göra det via Borgå domkapitels Facebooksida 23.3.2018 kl. 09:12

flyktingar. Migri tar sig makten att döma om konverterade asylsökande är kristna eller inte. De anser att de bättre kan bedöma om en konvertit förändrat sitt liv på basis av ett dagslångt samtal än vi som umgåtts med honom regelbundet under ett helt år. 22.3.2018 kl. 07:07

tjänst. Biskop Björn Vikström har sökt en universitetstjänst. Blir han vald siktar han på att tillträda i augusti–september 2019. 14.3.2018 kl. 09:27