I september förra året reste Maria Höglund iväg till Los Angeles, där den världsvida organisationen som på svenska heter Ungdom med uppgift har en av sina baser. Framför henne låg en halvår lång lärjungaskola.
25-åriga Maria Höglund är uppvuxen i Kristinestad. Under tiden hon studerade till socionom i Åbo hade hon åkt med på en veckas missionsresa till Serbien. Där kände hon att Gud talade till henne om att göra något liknande.
– Jag har alltid varit intresserad av andra länder och kulturer och velat åka utomlands. Men det var ännu så brett: Mission, volontärarbete? Var i världen?
När hon blivit färdig med sina studier jobbade hon på ett grupphem i Pargas. Hon gick Finska Missionssällskapets kurs Min mission och funderade på att ansöka om att åka på några månaders missionspraktik via dem. Gud tycktes ändå visa henne åt ett annat håll.
– Jag kände att jag behöver fördjupa min Gudsrelation först och få växa mera. Det skulle vara lättare för mig att fara och göra något för andra, än att jobba med mig själv.
Hon tittade på Ungdom med uppgifts webbsida. Där fanns en karta med nålar över hela världen som markerade de olika baserna.
Till slut blev det Los Angeles.
Var det som du föreställt dig?
– Det var svårt att föreställa sig hur det skulle vara. Det gick mycket djupare än jag hade trott. Det var väldigt intensivt, säger Maria Höglund.
Varje vecka hade de olika teman och inbjudna föreläsare. Det mest utmanande för henne var att hitta tiden att bearbeta alla intryck och ny kunskap. Hon skrev mycket dagbok.
– Gud svängde mig upp och ner flera gånger.
Från vänner och bekanta som gått lärjungaskolor hade hon hört mycket om den otroliga gemenskapen.
– Jag hade jättehöga förväntningar på en kristen gemenskap. Där fick jag märka att kristna gemenskaper är som alla andra, det finns utmaningar och alla är människor.
Det bästa var att ha den här tiden avskild bara för att vara med Gud, att för en stund ta paus från vardagslivet som rullar på.
– Att bara få växa i min relation till Gud och få se mera av vem han är.
Under veckosluten hann de också bekanta sig med omgivningarna i den vidsträckta miljonstaden, från Hollywood till stranden i Santa Monica, se en match i amerikansk fotboll och uppleva Thanksgiving-firandet.
Efter den 12 veckor långa undervisningsperioden i Los Angeles åkte gruppen med sex elever och två ledare iväg till andra sidan jorden. Inbjudna av lokala samarbetskyrkor tillbringade de fem veckor i Nepals huvudstad Katmandu, följt av fyra veckor i södra Indien.
– Vi medverkade i gudstjänsten, ibland ledde vi lovsång, några fick predika och så delade vi vittnesbörd.
De var med i söndagsskolan, och speciellt i Nepal jobbade de mycket med barn och unga.
– Vi var med på ungdomsmöten och fick be för dem, gjorde olika aktiviteter och diskuterade med dem.
De gjorde även praktiskt arbete, målade och hjälpte till vid olika bygg- och renoveringsprojekt.
I Indien fokuserade de på sjuka och hemlösa. De hjälpte till vid en matutdelning och besökte sjukhus.
– Vi gick omkring där, träffade människor och pratade med dem och bad för dem. De flesta vi träffade på sjukhuset var mycket tacksamma för förbön eller ens för att någon tagit sig tid att se dem. Vi fick många gånger se hur Gud lett oss till just dem.
Det Maria Höglund bär med sig från de här veckorna är framför allt samtal och människomöten. Från pojken hon mötte en dag när de gick till kyrkan i Katmandu och pratade om framtidsdrömmar till den hemlösa kvinnan hon och en kompis köpte mat åt.
– Det var ett jättestarkt möte att bara sitta på gatan med henne och dela den stunden, även om vi inte hade något gemensamt språk.
Hur har det här halvåret förändrat dig?
– Jag har växt i tron och blivit säkrare och tryggare. Jag känner Gud på ett nytt sätt. En kompis sa att hon ser att jag är förälskad i Jesus på ett helt annat sätt än jag var tidigare. Jag har också lärt mig att oavsett var jag är och vem jag har runt mig och vad som händer, så är det Gud som ser mig.
