Diakoniarbetarens arbetsvardag ser väldigt annorlunda ut nu jämfört med för sex veckor sedan. Inga-Lene af Hällström jobbar mest hemifrån, en stor del av tiden med headset på huvudet.
– Jag pratar i telefon med folk. Jag ringer och hör hur de har det, om de behöver hjälp med något och pratar lite för att skingra ensamheten.
Även Facebook messenger har fungerat som en diskussionskanal.
I samtalen möter hon en del av den oro och sorg som människor nu bär på.
– Det är ju många som har det väldigt jobbigt med ensamheten, att inte få se sina barn eller barnbarn.
Någon oroar sig för barn som bor utomlands och som de inte vet när de får träffa nästa gång. Någon annan grubblar på hur familjerna ska orka där hemma och få ihop vardagspusslet.
Församlingen samarbetar även med andra aktörer för att erbjuda praktiskt hjälp under coronakrisen och är öppna för utökat samarbete. Kristinestads stad har ett krisnummer dit äldre, personer som tillhör riskgrupper eller personer som sitter i karantän kan ringa om de behöver hjälp med något. Församlingen fick frågan om de kan hjälpa till ifall behovet blir väldigt stort.
– Och det vill vi ju göra, säger Inga-Lene af Hällström.
Inom det här samarbetet har hon till exempel hjälp äldre med att få hem något de behöver från apoteket eller mataffären, eller brev till posten.
Samtidigt har hon märkt att det är många som helst vill klara sig själva.
– Jag upplever att många äldre som jag har pratat med väldigt gärna vill sköta sig själv. De vill ogärna ta emot hjälp för de vill inte vara någon annan till last.
Inga-Lene tror att det här kan bli en utmaning om läget vi befinner oss i blir väldigt utdraget. Att vara stark och självständig kan bli tungt i längden, och då kan behovet av hjälp bli större än vad vi ser idag.
För den som inte hör till en riskgrupp och har tid och ork finns det olika sätt att finnas till för sina medmänniskor i den här situationen.
– Vi har startat en grupp på Facebook för att försöka förena dem som har tid och vilja att hjälpa med dem som behöver hjälp.
Hittills har ändå hjälpbehoven inte egentligen uppenbarat sig den här vägen.
– Det kan ju vara för att man sköter om varandra ganska bra på mindre orter.
Inga-Lene af Hällström råder människor att göra just det: ta kontakt med de du känner, ring och hör hur de har det. Kanske du kan erbjuda dig att rasta en hund eller hämta hem något från affären och lämna det på deras trappa.
– Låt dem prata av sig lite och känna att de inte är ensamma.
För församlingen och diakonins del konstaterar hon att det gäller att ta en dag i taget och se var de största behoven finns just nu.
– Jag önskar ju att folk tar kontakt om de behöver någon att prata med och bolla idéer med.
Om man känner någon som man önskar att församlingen ska ta kontakt med så kan de också göra det.
– Det är svårt för oss att känna till alla människor i en kommun, även om den är liten.
Kontakta diakonin i Kristinestads svenska församling
Diakonissa Siv Hellman 0400 878526
T.f. diakon Birgitta Lillbäck
040 1524840
T.f. diakon Inga-Lene af Hällström 040 5277611
