Raili Svahnström (randig blus) står närmast fönstret, Eeva Granström har rött förkläde.

I Nagu gör de gott tillsammans

Nagu.

I Nagu hjälper församlingens ideella arbetare till med Gemensamt Ansvar-insamlingen. – När jag var barn under kriget fick jag ett par skor av en välgörenhetsorganisation, nu betalar jag tillbaka, säger Raili Svahnström.

26.3.2020 kl. 15:20

I Nagu har en grupp frivilliga – eller ideella arbetare, som de kallas idag – i många år jobbat outtröttligt för Gemensamt Ansvar-insamlingen. Varje år på Palmsöndagen ordnar de en församlingslunch, ofta med lotteri och basar. Under årets två andra församlingsluncher samlar de in pengar för missionen.

– Jag är väldigt glad att vi kan ha den här verksamheten, och det är tack vare våra ideella arbetare. Många har varit med troget, år efter år, men vi har också fått med nya. Det är bra att också ha yngre män med, som orkar lyfta diskkorgarna i maskinen! säger Eeva Granström, diakon i Nagu kapellförsamling, som är en del av Väståbolands svenska församling.

Hon berättar att största delen av lunchingredienserna kommer som donationer.

– Förr fick vi ofta älgkött, nu har det varit mycket hjortdjur. Våra ideella arbetare har lokala kontakter. Ibland har de som jagar fått jaga på församlingens marker och gett sitt bidrag på det sättet. Andra har donerat morötter och potatisar och pumpor – lite beroende på årstiden.

Eeva Granström säger att folk känner varandra och hjälper till i Nagu – även om de inte alltid besöker gudstjänsterna.

– Ber man om donationer för ett gott ändamål kan man fråga vackert också i butiken, och får ofta donationer. Företagen och jägarna, alla är med på ett hörn och hjälper. På sätt och vis är hela byn med.

Hon och de ideella arbetarna har tillsammans brukat konstatera att de genom Gemensamt Ansvar-luncherna kan hjälpa familjer på två sätt.

– GA-insamlingens pengar går ju till familjer som behöver hjälp, men dessutom hjälper vi ju dem som kommer och äter. Det är roligt att samlas tillsammans och sitta och prata och äta god, hemgjord mat.

De har försökt hålla priset överkomligt.

– Vi har haft flyktingfamiljer som vi brukat bjuda in till luncherna, och de har fått smaka på typisk finländsk mat. En del av dem har själva velat komma och hjälpa till.

En av de frivilliga som varit med länge är Raili Svahnström.

– I tjugofem år, om inte längre, funderar hon.

Hon kom i tiden med för att hon var intresserad av Gemensamt Ansvar-insamlingen.

– Jag jobbade på banken, och det kom sparbössor från Gemensamt Ansvar-insamlingen som man räknade.

Men hon ville också betala tillbaka för det hon själv fått när hon växte upp under kriget.

– Jag minns att jag som barn fick ett par skor som kom via någon välgörenhetsorganisation. Jag kände att jag får ge tillbaka nu.

Hon berättar att arbetsmängden inför en GA-lunch inte brukat vara överdrivet stor.

– Hela gruppen brukar träffas en gång före middagen och planera, och sedan träffas vi kanske i mindre grupper, enligt behov. Sedan hjälps vi åt med att baka och laga mat.

På en liten ort blir det ofta så att de som är aktiva är aktiva på många håll.

– Vi träffas i olika sammanhang, vi är aktiva Röda Kors-vänner och ordnar bingo och steker våfflor i servicehuset.

Vårens inplanerade GA-lunch skulle traditionsenligt ha gått av stapeln på Palmsöndagen, men på grund av coronaepidemin är den inställd, liksom alla andra samlingar.

– De flesta av oss som skulle arbeta för lunchen är över sjuttio och därför i karantän, påpekar Raili Svahnström.

Men de slutar inte ha kontakt för det.

– När människor blir gamla och ensamma är det tryggt att bo på en liten ort som Nagu. Här är man aldrig ensam. I dessa tider går telefonen het. Det är viktigt att vi håller kontakt med varandra! säger hon.

Och vad GA-lunchen gäller påminner hon om att det kommer nya luncher på hösten.

– Desto bättre blir det nästa gång!

Sofia Torvalds



KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45

BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06