Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Världen. Lördagen 3 maj samlas kristna från olika kyrkofamiljer och språkgrupper i Stockholm för att manifestera sin tro på Jesus Kristus. 3.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Det i februari valda kyrkomötet konstituerar sig under sin veckolånga session som inleds i Åbo måndag 5 maj. 2.5.2008 kl. 00:00

Teologi. Universitetens examensförnyelsen gör att fler teologer än vanligt blir färdiga i vår. 2.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. På flera orter i landet ordnas den första maj den ekumeniska Jesusmarschen. 1.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vanda svenska församling har väntat på nya kansli- och verksamhetsutrymmen i snart tjugo år. Nu har Larsgården fått grönt ljus. 30.4.2008 kl. 00:00

Kultur. En unik utställning med tavlor på Jesus som skrattar har redan turnerat på ett tjugotal platser och har nu landat i en metodistkyrka i norra England. 30.4.2008 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. – Maten har blivit dyrare, säger en pensionerad väninna bekymrat. 30.4.2008 kl. 00:00

Ledare. Statsminister Matti Vanhanen meddelade i överraskande god tid att han kommer att vara med då de olympiska spelen i Peking öppnas och att han därefter stannar kvar en tid för att följa med tävlingarna. 30.4.2008 kl. 00:00

Människa. – Det är ingenting speciellt med mig – om det då inte skulle vara att jag var 78 år när min första bok kom ut, säger Inga Forssell. 30.4.2008 kl. 00:00

Människa. Prästjobbet tog honom med hull och hår. Per ”Pilde” Stenberg drabbades av utbrändhet. 30.4.2008 kl. 00:00

Kultur. Finska Missionssällskapet (FMS) publicerar hela sin videoproduktion på den populära webbplatsen YouTube. Femton filmer på finska, svenska och engelska har redan laddats upp på sidan och utbudet utvidgas under våren. 29.4.2008 kl. 00:00

Kyrka. Spåntaket på Borgå domkyrka ska bli klart redan till midsommar, några månader före den ursprungliga tidtabellen. I augusti tjäras spånorna och sedan inväntar kyrkan invigningen i november. 29.4.2008 kl. 00:00

Människa. För många år sedan satt Gun Spring med i kyrkofullmäktige i Ekenäs och tyckte det var ohyggligt tråkigt. Nu är hon vice-ordförande i församlingsrådet och vill värna om den gemenskap som finns inom kyrkan. Och gärna vill hon se mera glädje i församlingen. 29.4.2008 kl. 00:00

Kyrka. Senast de två helgdagarna sammanföll var 1913 och följande gång det sker blir 2160. I år berodde dubbelhelgen på skottåret och att påsken inföll ovanligt tidigt. 29.4.2008 kl. 00:00

Kyrka. Under senaste år var ensamförsörjare och andra ensamstående personer de främsta mottagarna av diakonistöd. 28.4.2008 kl. 00:00

Kyrkomötet. Kyrkomötet motsätter sig undervisnings- och kulturministeriet förslag att frysa indexjusteringen av finansieringen för de samhällsuppgifter kyrkan sköter för åren 2017-2019. 11.11.2016 kl. 13:43

Kyrkomötet. 25 kyrkomötesombud har publicerat ett skriftligt ställningstagande där de uttrycker sitt stöd för kyrklig vigsel av homosexuella. 10.11.2016 kl. 10:31

andaktsprogram. Gudstjänsterna kan äntligen få en fast sändningstid, säger Svenska Yles direktör Marit af Björkesten. 9.11.2016 kl. 10:19

äktenskapet. En undersökning visar att 48 procent av finländarna är positivt inställda till att par av samma kön ska kunna vigas i kyrkan. Bara 17 procent vill att kyrkan avstår från vigselrätten. 8.11.2016 kl. 13:54

musik. Johannes döparens var en visionär och sanningssägare, säger jazzlegenden Heikki Sarmanto som skrivit musiken till ett oratorium om mannen från ödemarken. 8.11.2016 kl. 12:54