Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Kyrka. Två tredjedelar av Borgå stifts sex kyrkomötesombud är nya. Efter den första sessionsveckan ser de med tillförsikt framåt mot nästa session i november. 12.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Tjugotvå personer sov utomhus för att visa sitt stöd åt de barn i Uganda som inte vågar sova hemma i rädsla för att bli värvade som barnsoldater. 12.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Det blir söndagsmöte med församlingspastorn på en pub i Sonkajärvi nästa söndag. 11.5.2008 kl. 00:00

Världen. I lördags öppnade Stockholms första Fair Trade Shop, en butik med enbart rättvisemärkta varor. 10.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den gamla stenmuren som omger kyrkan i Munsala har rämnat. Till sommaren skall den byggas upp på nytt. 9.5.2008 kl. 00:00

Kultur. Fem stycken album med andlig musik ligger för tillfället bland de 30 bästa på Finlands officiella albumlista. 9.5.2008 kl. 00:00

Världen. Sirinkaprojektet i Etiopien består av många olika element för att stöda fattiga kvinnor och deras familjer. Systemet med att ”låna” ut får som blir kvinnornas egna när de betalt räntan i form av ett lamm fungerar bra. 9.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Biskopsmötet får i uppdrag att reda ut de oklarheter som har uppstått kring dop som har förrättats av Luther-stiftelsens medarbetare. I ett uttalande vid kyrkomötet säger ärkebiskop Jukka Paarma att kyrkan tar ansvar för de av Luther-stiftelsen döpta barnen. 9.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Freja Häggblom går in i sin tredje fyraårsperiod i kyrkostyrelsen. Tillsammans med Gustav Björkstrand representerar hon Borgå stift i kyrkostyrelsens plenum. 9.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den nuvarande församlingsindelningen i vårt land är föråldrad. Det anser tio kyrkomötesledamöter som har lämnat in ett förslag om långtgående reformer av det s.k. parokial-systemet. 9.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkokörer samt övriga sång- och musikgrupper lockar flest frivilliga i församlingarna. I fjol deltog 43 000 personer i kyrkans musikarbete. 9.5.2008 kl. 00:00

Världen. I Norge funderar man som bäst på så kallade hundraårsmål för landet. 9.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Om kyrkostyrelsen godkänner förslaget kommer de Östersundombor som tidigare haft Östersundom kyrka som hemkyrka även i fortsättningen att få gravplats vid den egna kyrkan. 8.5.2008 kl. 00:00

Människa. När familjen Edlund på 1970-talet fick veta att bägge sönerna var döva var beskedet både oväntat och tufft. Med tiden hittade Brita Edlund ett hem i dövsamfundet och har vigt sitt yrkesverksamma liv åt teckenspråk. 8.5.2008 kl. 00:00

Världen. Martyrkyrkans Vänner har arrangerat ett forum för ledare i de oregistrerade husförsamlingarna i Kina. Närmare trettio ledare från olika delar av landet möttes för att diskutera utmaningar och erfarenheter. 7.5.2008 kl. 00:00

böcker. "Det är viktigt för alla stressade människor att hinna landa en aning och få julstämning." 1.12.2016 kl. 10:31

församlingsstruktur. Processen kring en möjlig sammanslagning av församlingarna i Pedersörenejden har tagit ett steg framåt. Vart det leder är ännu oklart. 30.11.2016 kl. 13:09

advent. Hör Emma Audas, Lucas Snellman och Katarina Gäddnäs andakter i advent. 25.11.2016 kl. 13:07

eutanasi. Bibeln ger oss inget direkt svar på frågan om aktiv dödshjälp. Det tunga ansvaret ligger på oss. Det säger Hilkka Olkinuora, som välkomnar diskussionen också inom kyrkan. 24.11.2016 kl. 13:25

profilen. Sara Razai har bestämt sig för att inte vara rädd och för att släppa kontrollbehovet. I hennes hem samsas muslimsk bordsbön med kristen söndagsskola. Och i familjen pratar de svenska, finska, dari och engelska. 24.11.2016 kl. 10:31